ANTINORI nus grundade 122 e.Kr. till hans ära staden Antinoopolis, byggde flera tempel åt honom, upphöjde honom till gud samt anordnade årl. festspel till hans ära. Talrika statyer, byster, reliefer, mynt m.m. framställa A. som idealet av ungdomlig skönhet. [W.N.] 2) En av Tycho Brahe införd stjärnbild. De av honom här upptagna stjärnorna pläga nu vanl. tillföras stjärnbilden Aquila (örnen). C.V.L.C. Antino'rl, Or a z i o, markis, italiensk upptäcktsresande och zoolog (1811—82), gjorde forskningsresor i Syrien och Mindre Asien, övre Nilländerna, Bogosländerna, Tunis och Abessinien; grundade där den italienska stationen Lett Maresia. E.D-r. Antiocbeia [-el'-], se A n t i o k i a. AntFochos, namn på 13 syriska konungar. Se Seleukiderna. 1) A. I Soter (324—261 f.Kr.), son till Seleukos I Nikator, regerade 281—261, förde utan större framgång krig med konung Antigonos Gonatas av Makedonien och Ptolemaois Fila-delfos av Egypten. Sitt tillnamn Soter (”räddaren”) fick han efter sin seger över galater-na i Mindre Asien (o. 277). W.N. 2) A. III den store (o. 242—187 f.Kr.), son till Seleukos II, övertog 223 regeringen, sedan hans äldre bror Seleukos mördats. A. besegrade 220 de upproriska satraperna Molon och Alexander och företog 219 ett fälttåg mot Ptole-maios Filopator av Egypten, vilket i början var framgångsrikt för A., som intog nästan hela Kelesyrien; slutl. tillfogades honom dock vid Rafia, på gränsen mellan Egypten och Syrien, ett avgörande nederlag 217, och han måste avträda Kelesyrien, Fenicien och Palestina. Större framgång hade A. i kriget mot sin frände Achaios, vilken i Sar-des låtit utropa sig till konung. A. intog denna stad 214 och lät avrätta Achaios. Tillnamnet ”den store” förvärvade han sig under sitt berömda tåg till Medien, Parthien, Baktri°n och Indien (209—205). Om detta tåg äga vi delvis rätt sparsamma upplysningar. Parthien kom sannolikt under syrisk överhöghet, och med Euthydemos i Baktrien slöt A., efter att ha förgäves sökt underkuva honom, förbund och förmälde sin dotter med hans son Demetrios. A begav sig därefter med sin armé över Hin- dukusch in i Kabuldalen samt mottogs på det gästfriaste av den indiske konungen Subhaga-sena. Återfärden ställdes över Arachosien, Drangiana och Karmanien, varifrån han gjorde en avstickare till Arabien. 205 slöt A. förbund med Filip av Makedonien mot Ptolemaios Epi-fanes av Egypten och återvann i ett framgångsrikt fälttåg sina förlorade områden. Efter freden med Egypten (o. 198) sökte A. utvidga sitt rike i Mindre Asien. Härunder kom han i konflikt med romarna, vilka efter sin seger över Antlokia, personifierad som stadsgudinna. Kopia efter staty av Eutychides. Filip vid Kynoskefalai (197) icke med blida ögon sågo de Filip tillhöriga områdena i Mindre Asien hotade av A. Denne retade Rom ytterligare genom att överskrida Hellesponten och intaga stora delar av Trakien samt genom att med stora hedersbetygelser bemöta den landsflyktige Hannibal, som kommit till A:s’ hov. 192 bröt kriget ut, då Aitoliska förbundet (se d.o.) kallade A. till kamp mot Rom. A. begav sig till Grekland med ett fåtal trupper, vann några framgångar, men lyckades icke på sin sida få Filip, vilken tvärtom slöt sig till romarna. Dessa vunno vid Thermopyle 191 en fullständig seger över A., vilken med en ringa åter — 1243 — — 1244 —