ANTISEMITISM 1860-talet och ha sedan flera gånger upprepats. En våldsam antisemitisk våg väller nu (1928) över landet; pogromer förekommo senast i dec. 1927 i Siebenbürgen, föranstaltade av rumänska studenter. Själen i Frankrikes a. har varit E. Drumont (s? denne), vars starkt antisemitiska skrift ”La France juive” (1886) väckte ett enormt uppseende. Drumont anklagade i denna judarna för jesuitismens utbredning, franska revolutionen 1789, Frankrikes nederlag mot Tyskland 1870/71 och antiklerikalismen. A. i Frankrike nådde sin kulmen med Dreyfusprocessen 1894 —99, då så gott som hela landets befolkning engagerade sig för el. emot a. 1898 avhöllos stora antisemitiska demonstrationer i flera franska städer ss. en protest emot É. Zolas ”J’accuse”. Året därpå utgav Drumont en ny antisemitisk skrift, ”Les juifs contre la France”, som gav ny näring åt a. Den antisemitiska rörelsen utbredde sig även till de franska kolonierna; i Algeriet anställdes pogromer 1898, och i Tunis och Marocko ha judekravaller förekommit. A. är av allt att döma på retur i Frankrike, även om den omhuldas på sina håll. Alltsedan judarna från 1600-talets mitt åter fått bosätta sig i England, har någon a. i modern mening där knappast funnits. Orsaken härtill är främst att söka i den starka och inflytelserika ställning, även i rent socialt avseende, som de tidigare inflyttade judarna förstått att skaffa sig. Den a., som förekommer i England, är närmast framkallad av senare inkomna, mindre bemedlade östeuropeiska judar. En mera lindrig art av a. förefanns i U.S.A. även före världskriget i form av portförbud för judar på vissa hotell, klubbar o.s.v. Efter kriget har den kände automobilfabrikanten H. Ford väckt uppmärksamhet i antisemitisk riktning genom sitt till svenska översatta arbete ”Den internationelle juden, ett världsproblem”, som tolkats på olika sätt. Ford har emellertid nödgats taga avstånd från sin a. genom en offentlig avbön (juli 1927). En annan antisemitisk faktor i U.S.A. är organisationen Ku-Klux-Klan, som bekämpar katoliker, negrer och judar. Försök ha gjorts att införa nu'me-rus clausus för judar vid Harvard university, men de ha ej haft någon framgång. I övriga länder har a. icke haft så mycket att betyda. I de skandinaviska länderna har a. knappast någonsin varit aktuell, på gr. av judarnas ringa antal i förhållande till den övriga befolkningen (i Sverige finnas c:a 6— 7.000 mosaiska judar). — I Sverige fingo judar bosätta sig i enlighet med en lag av år 1782 men endast i Stockholm, Göteborg och Norrköping och med i övrigt synnerligen beskurna rättigheter. Som en reaktion emot den starka judiska invandringen under de följande åren uppkom en stark animositet emot judarna, som särsk. framträdde vid riksdagen 1815, då judefrågan livligt debatterades, även utanför riksdagen. Resultatet blev, att vidare immigration av judar förbjöds för att icke frigivas förrän 1838, då dessutom 1782 års judereglemente upphävdes. Därefter ha undan för undan inskränkningar i judarnas medborgerliga rättigheter borttagits; 1870 blevo de hos oss likställda med andra medborgare med de undantag, som betingas av bestämmelserna för främmande trosbekännare. — Någon a. i modern bemärkelse har näppeligen förekommit i vårt land, för såvitt man icke därunder vill räkna en del mera blygsamma och med måttlig framgång i antisemitisk riktning arbetande organisationer och tidningar. Den svenska fascistorganisationens tidn. ”Spöknippet” är sålunda antisemitiskt färgad liksom tidskr. ”Nationen”, vilka båda utkomma i Stockholm. Vidare finnes ”Svenska antisemitiska föreningen”, bildad 1923. Dess organ är Göteborgstidningen ”Vidi”, som sedan 1920 arbetat i direkt antisemitiskt syfte. Antisemitiska kongresser ha hållits i Dresden 1882, i Budapest 1925 och utanför Köpenhamn 1926. Bland organisationer för a:s bekämpande märkas främst de stora huvudsammanslutningarna ”Alliance israélite universelle”, ”Anglo-Jewish association” och ”Israelitische Allianz zu Wien”, bildade resp. 1860, 1871 och 1873. De ha sedan följts av en mängd liknande föreningar och organ, som avsatt en synnerligen riklig litteratur och utvecklat en livlig verksamhet i pressen. — En fullkomligt missriktad och direkt kulturfientlig form av a. har framkommit i den litteratur, som söker beskylla judarna och judendomen för alla olyckor och allt ont i världen. Den uppställer som a:s mål att tillintetgöra den judiska ”världssammansvärjning”, som alltsedan judarnas utvandring skall ha funnits och från början haft sin rot i det ”hebreiska mysterieförbundet” el. ”blodsförbundet”, därefter även i den katolska kyrkan, jesuitismen och det internationella fri-mureriet. — Litt.: E. Drumont. ”La France juive”(1886); G. Caro, ”Sozial- und Wirtschafts-geschichte der Juden im Mittelalter und der Neuzeit” (1908—20); U. Wilcken, ”Zum alexan-drinischen Antisemitismus” (1909); W. Som-bart, ”Die Juden und das Wirtschaftsleben” (1911); O. Diethart, ”Rassenart und Rassen-schutz” (1913); K. Kautsky, ”Rasse und Ju-dentum” (2 Aufl. 1921); H. Valentin, ”Judarnas — 1253 — — 1254 —