ANTIOM Antite's (grek. anti'thesis, motsättning), sprdkv., retorisk figur, bestående i användning av två (el. flera) mot varandra svarande uttryck för motsatta el. mot varandra mer el. mindre stridande begrepp. Som exempel kan följande sats tjäna: ”Han är fattig på pengar men rik på barn.” De i en a. mot varandra svarande orden erhålla alltid motsatsbetoning. A. brukas ofta i pedagogisk el. didaktisk framställning. J.S. Antithe'nar, anat., se T h e n a r. Antitoxi'ner, antikroppar (se d.o.), som finnas normalt el. bildas i den levande organismen vid immunisering (se d.o.) med toxin (se d.o.) ss. antigen (se d.o.). De först framställda och mest studerade antitoxinerna äro de mot difteri- och tetanustoxinerna (Behring och Kitisato, 1890). Senare har man framställt a. mot en del andra bakterietoxiner, ss. mot dysenteri-, botulismus- och streptokocktoxin. Även mot åtskilliga djur- och växtgifter har det framställts en rad a., sålunda mot ormgift, skorpiongift, spindelgift och mot de giftiga vegetabiliska äggviteämnena abrin, ricin, crotin samt mot åtskilliga giftiga svampar. — Om a:s kemiska struktur vet man ej något säkert, ej ens om det är fråga om äggvitekroppar. De äro hållbarare än toxinerna och tyckas kunna hållas konserverade nästan obegränsad tid vid låg temperatur, sedan de omsorgsfullt torkats vid frånvaro av luft. De ödeläggas i serum vid uppvärmning till 70° och förstöras vid kokning nästan omedelbart. I fullständigt torkat tillstånd tåla de upphettning till 140°. De äro bundna till serumets globuliner och kunna icke isoleras från dessa De äro icke dialyserbara. — A. ha förmågan att neutralisera toxin, och deras verkan härvid är specifik, så att t.ex. difterianti-toxinet är verksamt endast mot difteritoxin men icke mot tetanustoxin o.s.v. På detta förhållande ärseroterapien (se d.o.) grundad, i det att det toxin, som bildas i organismen av toxinbildande bakterier, ss. t.ex. difteri- el. tetanusbaciller, under vissa betingelser kan neutraliseras av motsvarande anti-toxin. Förbindelsen mellan toxin och anti-toxin uppfattas av en del forskare som en kemisk bindning, av andra som ett slags adsorb-tionsprocess. — En förklaring på a:s uppkomst, specificitet och verkningssätt har Ehrlich (se denne) sökt giva i sin som arbetshypotes synnerligen betydelsefulla och befruktande ”sido-kedjeteori”. Enl. denna skulle det i organismen införda toxinet bindas vid vissa molekyler inom toxinkänsliga celler. Dessa molekyler, av Ehrlich kallade sidokedjor, bli härigenom för cellen obrukbara, varefter genom regeneration ett överskott av toxinbindande mo lekyler nybildas och avlämnas till blodet, där de utgöra antitoxinet. Denna tolkning löser på ett enkelt sätt många frågor inom toxin-och antitoxinläran. — A. framställas för medicinskt bruk fabriksmässigt genom injektion å djur av långsamt stigande mängder av det toxin, mot vilket inan önskar framställa anti-toxin. Såsom antitoxinproducerande djur användas oftast hästar, vilka visat sig härför lämpligast, dels på gr. av sin storlek, dels av andra grunder. Sedan antitoxinmängden stigit tillräckligt högt, åderlåtas djuren, blodserum avskiljes, dess antitoxiska styrka bestämmes, varefter serumet tappas på sterila glasbehållare, ev. med tillsats av något antiseptiskt ämne. Det mest bekanta och använda a. är det mot difteri (se d.o.), s.k. difteriserum. A.Fl. Antitoxo'ner, se T o x i n e r. Antitrinita'rier, sammanfattande benämning på motståndare till treenighetsläran (se Treenighet). Denna senare står i närmaste samband med de kristologiska frågorna (se K r i s-t o 1 o g i och Logos), i sht ss. de utformades i den gamla kyrkans häftiga lärostrider. I den mån som Jesus ägnades gudomlig dyrkan ss. Logossonen, uppstod frågan om hans förhållande till Gud-fadern, och hur enheten i gu-domsväsendet skulle bevaras. För att värna denna enhet (monarchi'a) hävdade på 200-talet den s.k. dynamiska monarkianismen Kristi mänsklighet, och, då denna uppfattning fördömdes, att han endast var en gudomlig kraft (dy'namis), ej en självständig gudomsperson. Den s.k. modalistiska monarkianismen (även kallad sabellianismen efter Sabellius) hävdade i samma syfte personidentitet mellan Fadern och Sonen. Sonen såväl som Anden äro för Sabellius endast uppenbarelseformer (modi) av den ende guden. Lärostriderna kring Arius betecknade Anden ss. ett skapat väsen, och de s.k. ”andebekämparna” på 300-talet erkände visserligen Sonen, men ej Anden ss. självständig person i gudomsväsendet (jfr A r i a n i s m). Efter reformationen uppträdde nya a., bland vilka märkas Miguel Servet (se denne). Jfr S o-c i n i a n e r och U n i t a r i e r. S.N. Antitrombi'n, se Koagulation. Antity'pica, se Antiperiodiska medel. Antityreoidi'n, medel mot B a s e d o w s sjukdom (se d.o.), bestående av serum från bagge, som berövats sköldkörtlar och testiklar. Blodet hos på så sätt opererade djur har ansetts innehålla ett ämne, som neutraliserar det vid nämnda sjukdom alltför rikligt förekommande tyroxinet. Hypotesen har ej bekräftats. E.M.P. W. A'ntium, nu P o r t o d’A n z i o, forntida stad — 1257 — — 1258 —