ANTONELLO der resignerade han emellertid. A. följde paven på dennes flykt till Gaèta (konungariket Neapel). Där utnämndes han till statssekreterare. 1850 återvände han med Pius IX till Rom och var nu till 1870 Kyrkostatens egentlige styresman. Han var en skicklig diplomat och sökte försvara påvestolens rättigheter i det längsta; han styrde i utpräglat konservativ anda. Man har där för kallat honom påvens ”onda genius”. T.S-d. Antone'llo da Messina, italiensk målare (o. 1430—79), fick stor betydelse som förmedlare mellan nederländsk och venetiansk konst. Äldre uppgifter, att han själv gjort en resa till Flandern och därifrån fört kännedomen om oljefärgen till Italien, äro emellertid vederlagda, och bekantskapen med det flandriska måleriet torde han ha gjort redan under sin ungdom i Neapel. Största delen av sitt liv tillbragte han i sin födelsestad Messina och i s. Italien, och först 1475—76 inföll hans besök i Venedig och Milano. Hans tidigare verk visa tydlig påverkan från Nederländerna, omsorgsfullt utpens-lade detaljer och andra för detta måleri typiska Antonello da Messina: Mansporträtt. stildrag. Hit hör ”Välsignande Kristus” (London) och en triptyk från 1473 i Messina. Hans venetianska period karakteriseras av måleriskdekorativ skönhet, ss. i kondottieren i Louvren och ”Kristi korsfästelse” (Antwerpen). Utmärkande för hans senare konst äro klarhet i färgen och kraftigt avrundad form. G.V. Anto'ni, Nils Ragnar Eugène, läkare (f. % 1887), med. d:r och docent i neurologi vid Karolinska inst. 1920, bataljonsläkare. Konsulterande läkare vid lasarettet i Mörby sedan 1922, utnämndes han till överläkare vid samma lasaretts medicinska avd. 1928. A. har från trycket utgivit en rad förtjänstfulla avhandlingar, särsk. rörande nervsystemets sjukdomar, ”Über Rückenmarkstumoren und Neuro-fibrome” (1920), ”Om nervsjukdomar” (1928). G.Cqt. Antoninia'nus är inom numismatiken benämning på ett romerskt silvermynt, som först präglades av kejsar Caracalla och under 200-talet blev det vanligaste myntet i romarriket. A. var större än den vanliga denaren (se d.o.); den benämnes stundom dubbeldenar, ehuru det är osäkert, om a. verkligen motsvarade två de-narer. Felaktigt skiljes stundom icke mellan a. och denaren, utan båda benämnas denarer. A. tillverkades under 200-talets förra del av c:a åttalödigt silver, senare av ännu ofinare silver och slutl. av s.k. vitkoppar (se d.o.). A. skiljes från denaren därigenom, att den å a. avbildade kejsaren bär taggkrona, kejsarinnan månskära. Benämningen a. torde ha varit okänd för samtiden, men har inom numismatiken vunnit allmän spridning. S.Bln. Antoni'nus, Marcus Aurelius, romersk kejsare, se Marcus Aurelius. Antoni'nus Panormi'ta, italiensk humanist, se Beccadelli. Antoni'nus Pius, eg. Titus A u r e 1 i u » Fulvus Boionius Arrius Anton i-n u s, romersk kejsare (86—161 e.Kr.), valde liksom tidigare fadern ämbetsmannabanan och nådde 120 kon-sulsämbetet. Han förvaltade senare prov. Asia och visade därvid så stor duglighet, att han vid sin hemkomst inkallades i statsrådet. Är 138 adopterades han av kejsar Hadrianus och blev s.å. dennes efterträdare. Om A:s’ regering och händelserna under denna äro vi ganska bristfälligt underrättade. Hans regering — 1263 — — 1264 —