ANTWERPEN än Mme Blavatsky (se denna) och Mrs Besant (se denna). Denna skillnad kommer redan fram i de olika namnen; ”antroposofi”, vishet om människan, i motsats till ”teosofi”, vishet om Gud, låter avsiktligt det kosmologiskt-spekula-tiva intresset träda tillbaka för det antropocen-tiskt-praktiska intresset; icke hemligheten i kosmos i och för sig är det förnämsta föremålet för R. Steiners intresse, utan det är människan ocb hennes behov av omedelbar livsförbindelse med de högre världarna. Ty denna värld, som vi med våra sinnen kunna förnimma, är blott en del, och det den lägsta, av tillvaron: över den sträcka sig de översinnliga världarna, som det är vår uppgift att lära känna. Detta kan ske genom utveckling av det inre, mystiska kun-skapsorgan, som finnes hos varje människa. Liksom varje människa har fysiska ögon, med vilka hon iakttager den fysiska världen, har hon också ett andligt öga, ein Geistesauge, genom vilket hon är i stånd att icke endast skåda sin egen innersta väsenskärna och sin egen utveckling under de kosmiska periodernas oändliga lopp utan också de högre världarna och deras utgestaltning, även i deras förflutna och tillkommande former. Detta inre skådande, som Steiner kallar för Hellsehen, klärvoajans, utvecklas genom ockult träning, som går genom koncentration, meditation och kontemplation fram till den klärvoajanta intuitionen. — Utom detta att utveckla det mystiska kunskapsorga-net hos sig har människan även till uppgift att oförtrutet bearbeta det rent kroppsligt-själsliga hos sig, så att det andliga får övervälde hos henne och småningom helt förenas med den allomfattande gudomen. Denna process är icke blott av religiös-etisk art utan även och framför allt av rent substansiell-fysisk. På ett helt annat sätt än i den gamla teosofien är det här fråga om en rent kosmisk-vitalistisk förgud-ningsprocess, genom vilken människan växer upp i den andliga världen. Samma fysisk-na-turalistiska ställning i den kosmiska världspro-cessen har även Kristus, som intager en viktig plats i Steiners system. Jesu Kristi ankomst i jordisk gestalt står i mittpunkten av utvecklingen. Man får dock ej här lägga in några som helst kristna tankar el. tolka hans betydelse etiskt el. religiöst. Enl. a:s uppfattning är det här uteslutande fråga om en kosmisk frälsning, ett naturmysterium. Det var solanden, som i dopet i Jorden tog sin bostad i Jesus och förblev i honom till korsdöden på Golgata, då han dessförinnan lämnade honom. Genom denna inkarnation höjdes jordplanetens kosmiska medvetade upp till solandens nivå och genomsyrades fullständigt av denna. — Liksom teosofien är a. en mäktig fantasiskapelse, som en dast till en mycket ringa del grundar sig på verklig vetenskap, ehuru den hävdar motsatsen; den är emellertid ett vittnesbörd bland många om människoandens outrotliga behov att söka utforska det som ligger på andra sidan gränsen av vår kunskapsförmåga. Efr.B. Antropotei'sm (till grek. a'nthropos, människa, och theo's, gud), människoförgudning, särsk. Ludw. Feuerbachs lära, att människan i sina gudar dyrkar en bild av sig själv. [S.N.] Antropotomi', människoanatomi. Antropozo'isk, människoliknande. Antropozoisk tid el. formation, term bildad i analogi med de geologiska termerna pa-leozoisk, mesozoisk etc. för de tidsåldrar, under vilka människan levat på jorden, och för de bildningar, som därunder avlagrats. K.A.G. Antrustio'ner, medlemmar i de merovingiska konungarnas hird, kallad trustis. Under karo-lingerna framväxte ur a. ett nytt adels- och äm-betsmannastånd samt vasallskapet. A. besjungas i ”Nibelungenlied” och den karolingiska hjältesagan. E.K. Anträd, geneal., släktöversikt i form av ett träd, vid vars rot en persons vapensköld uppritas; stammen är delad i tvenne huvudgrenar, åsatta faderns och moderns vapen, och dessa grenar i sin ordning uppdelade på liknande sätt. Jfr Stamträd, vid vilka i stället stamfaderns och hans hustrus namn anbragts vid trädets rot. G.Cqt. A'nttola, finskspråkig s:n i S:t Mickels hd, S:t Mickels län, s.ö. om S:t Mickel, vid Saimen; 236,o kvkm.; 3,175 inv. (1925). J.C. An-tung, hamnstad i s. Manchuriet, Kina, vid den segelbara Yaluflodens mynning intill koreanska gränsen; 72,500 inv. (1927). Hamnen, som är 3,s m. djup, är av stor betydelse för timmerexporten från Yalus flodområde; den hotas dock numera av igenslamning, som i hög grad försvårar skeppsfarten. I A. mötas den koreanska och sydmanchuriska järnvägen. Jämte timmer är silke den viktigaste exportvaran. A. är traktathamn sedan 1903 men öppnades först 1907. M.P. Antwerpen, fra. Anvers (namnets ursprung ovisst; A. hette före 1600-talet Antorf). 1) Belgiens nordligaste prov.; 2,832 kvkm.; 1,121,577 inv. (1927; 396 inv. pr kvkm.). Området närmast nedre Schelde är mycket bördigt, men i ö. utbreda sig Campines ödsliga ljunghedar. A. är rikt på stenkol; jordbruket lämnar span-mål, potatis och foderväxter. Huvudstad är Antwerpen. M.P. 2) Huvudstad i prov. A., på Scheldes h. strand, 88 km. från dess mynning; 300,175 inv. (1927). A. har ett synnerligen gynnsamt läge vid den här 300—500 m. breda och långt — 1277 — — 1278 —