APELLES i Afrika och Australien. Viktigast är a. el. b a o b a b, A. digita'ta, ett karaktärsträd för Afrikas savanner. Det når en höjd av 12—22 m. och den tunnlika stammen ett omfång av ej mindre än 47 m. el. däröver. Dess oerhört stora halvklotformiga krona av 38—48 m:s diameter är under större delen av året avlövad, och från dess grenar nedhänga de gurklik- nande, ända till 45 cm. långa, gråbruna frukterna, som utgöra en viktig näring för negerbefolkningen. De stora, vita blommorna sitta ensamma i bladvecken på 1 m. långa skaft. Trädet kan nå en hög ålder, som uppskattas till o. 5,000 år. Av veden förfärdigas båtar, av barkens sega fibrer papper och snören. Barken innehåller ett ämne, adansonin, med feberstillande verkningar. Surgurkträdet, A. grego'rii, i Australien, har kortskaftade blommor och frukter. Ur dess fruktmärg erhålles en syrligt smakande, kylande dryck. O.Gz. A. p. C., förkortning för Anno post Christum (natum), under (det el. det) året efter Kristi födelse. Apeiba [-él'-], växtsläkte av fam. lindväxter med 5 i tropiska Amerika förekommande arter, samtliga träd el. buskar med helbräddade el. finsågade blad samt gula, gröna el. orange-färgade blommor. Av A. Tibou'rbou, brasilianarnas jangada, användes den lätta veden till förfärdigande av båtar; vid utkokning av frukterna erhålles en fet olja av rubinröd färg, som har användning till ingnidning mot reumatism. O.Gz. Apel, se Äppelträd. Apel, Paul, tysk skriftställare (f. 1872), skrev till en början filosofiska arbeten (”Geist und Materie”, 1904, o.s.v.), ägnade sig därefter åt scenisk diktning och hade framgång med den tragikomiska grotesken ”Liebe” (1908), drömspelet ”Hans Sonnenstössers Höllenfahrt” (1911), sorgespelet ”Gertrud” (1913) och det romantiska skådespelet ”Hansjörgs Erwachen” (1918). [Rth.] Apelblad, Jonas, bibliografisk förf. (1718— 86), adjunkt i grekiska och hebreiska vid Uppsala univ. 1756, informator för prins Karl 1762, lagmans titel s.å., adlad 1772. Om de resor A. 1755—57 företog i Tyskland som preceptor för en ung Gyllenborg har han utgivit ett antal beskrivningar, vittnande om sund och vaken iakttagelse. Viktigare äro emellertid hans båda aldrig tryckta bibliografiska arbeten (nu i Uppsala univ.-bibi.): ”Anonymi et pseudonymi Sve-ciæ”, den bästa föregångaren till Bygdéns anonym- och pseudonymlexikon och särsk. värdefullt på gr. av de pålitliga upplysningarna om förf, till frihetstidens politiska konjunkturskrifter, samt ”Bibliotheca illustris”, en förteckning över svenska adelsmäns skrifter. G.Cqt. A'peldoorn [-dårn], stad i prov. Gelderland, Nederländerna, 75 km. ö. om Amsterdam vid Grift- och Apeldoorn-kanalerna; 57,266 inv. (1928). A. är en betydande järnvägsknut och har talrika pappersbruk. Strax n. om staden ligger det kungl. lustslottet Het Loo. M.P. Apelgrå el. apelkastad kallas en sådan häst, som har grå el. glansiga fläckar, vilka till formen påminna om äpplen. C.V.J. Ape'lles från Kolofon, forntidens berömdaste målare, verksam på olika platser inom den grekiska världen under senare hälften av 4:e årh. f. Kr. Genom sina lärare, efesiern Efo-ros och Pamfilos i Sikyon, fick han impulser från tidens förnämsta målarskolor, den joniska och den sikyoniska, och förstod att förena bådas företräden. Ss. Alexander den stores hovmålare utförde han ett flertal porträtt av konungen och hans omgivning, bland vilka det ryktbaraste var en bild av Alexander, framställd ss. Zeus med blixten i handen. Sitt mest frejdade arbete, ”Afrodite anadyomene” (skön-hetsgudinnan uppstigande ur havet), målade han för Asklepiostemplet på ön Kos, varifrån det sedermera kom till Rom, inköpt av Augus-tus för 100 talenter (över 400,000 kr.). En allegorisk målning, ”Förtalet”, är känd genom Lu-kianos’ beskrivning, som lockat åtskilliga senare konstnärer, bl.a. Botticelli, att behandla samma ämne. För bedömande av hans konst stå endast litterära uppgifter till förfogande, delvis härrörande från hans egna skrifter. Det — 1297 — — 1298 — Blomma av Adansonia digitata. Frukt av Apeiba aspera.