APELROST ”Förtalet”, målning av Botticelli efter Lukianos’ beskrivning av en av Apelles’ målningar. lätta naturliga behaget (grek, charis) fram-häves ss. något för honom säreget ävensom förmågan att i tid taga handen från tavlan (lat. manum de ta'bulal). Om hans uppskattning av säker teckning och trägen övning vittnar hans valspråk: ”Ingen dag utan en linje” (lat. nulla dies sine li'nea). Hans arbeten voro utförda i tempera med användande av endast de fyra huvudfärgerna, svart, vitt, gult och rött, samt överdragna med ett slags lasurfärg för åstadkommande av en dämpad, enhetlig färgstämning. En mängd anekdoter och till ordstäv vordna uttalanden vittna om hans stora anseende och popularitet i antiken. H.Sj. Apelrost, en parasitsvamp, som lever på äppleträdens blad. Se Gymnosporangium. Apelryd, gård i V. Karups s:n, Kristianstads län, 3 km. n.v. om Båstad. Areal 20 har. A. skänktes till Fredrika Bremer-förbundet av lektorskan Martina österberg i och för upprättande av en kvinnlig trädgårdsskola; denna öppnades 1916. Fr.o.m. 1928 är kursen ettårig med 5 ordinarie elever, varjämte extra elever antagas under sommaren. M.P. Apelsi'n (eg. äpple från Kina; jfr holl. Sina, Kina, äldre ty. Sinaapfel, fra. pomme de Chine, äldre nsv. appeldesin o.s.v.), frukten av Citrus aura' ntium, se Apelsinträdet. Apelsinolja, Aethero'leum portuga'llicum, portugalolja, flyktig olja, som erhålles genom pressning av apelsinskal. Är till färgen gul el. gulbrun, har angenäm lukt och mild smak. J.H. Apelsinrätter, maträtter, där apelsiner ingå som huvudbeståndsdel. Apelsiner användas i efterrätter, ss. glacer, såväl gräddglace som skumglace, krämer, puddingar med grädde, tillsammans med ris o.d. i sallader och till soppor. Beredas till marmelad (helst tillsammans med pomerans) och användas till saft. Kanderas hela el. i klyftor. Enbart skalen kunna kanderas el. syltas och användas till garnering av tårtor etc.; tillsammans med sprit till likör. I.N-y. Apelsinträdet tillhör fam. Ruta'cece, släktet Citrus, vilket innefattar flera urgamla kulturväxter, inhemska i tropiska Asien, och räknar ett flertal svårbestämbara arter, samtliga vintergröna, oftast tornbärande träd el. buskar med glatta, helbräddade, läderartade blad, som på gränsen mellan skivan och det ofta vingade skaftet äro försedda med en led. Blommorna, av vit el. rödaktig färg, äro välluktande, frukten ett flerrummigt bär med tjock, seg yttervägg och saftrikt kött, bildat av å fruktväggens insida utväxande hår, vilka efter hand utfylla fruktämneshåligheten. Alla delar innehålla aromatiska ämnen, saften bl.a. ett kristalliserande ämne, hesperidin. Fröna innesluta flera groddar, nucellarembryoner (polyembryoni, se — 1299 — — 1300 —