APENNINSKA HALVÖN Celano 1 Abruzzerna. når A:s största höjd 2,914 m. Den v. parallellkedjan höjer sig till 2,787 m. (Monte Velino). S. om Pescarodalen ligger kalkstocken Maiella med Monte Amaro (2,795 m.). V. om huvud-kedjorna bilda de lägre parallellkedjorna det Umbriska berglandet, till vilket de vackra Sabi-nerbergen med Monte Viglio (2,156 m.) höra. Södra A. omfatta Neapolitanska och Kalabriska A. De förra sträcka sig från Sangro-Volturno till Esarodalen och bestå i n. av kala kalkryggar. Montagna del Matese når i Monte Milette 2,050 m. S. därom vidtaga lägre, skogbevuxna berg, uppbyggda av tertiära bergarter, men i s. höjer sig ett vilt bergparti av kalksten, vars högsta punkt är Serra Dolcedorme (2,271 m.) i Monte Pollino. Kalabriska A. förete en annan karaktär, då där som nämnt kristallina bergarter bilda huvudmassan av berggrunden. De båda porfyr- och granitmassiven La Sila med Botte Donato (1,929 m.) och Aspromonte med Montalto (1,956 m.) bilda de högsta partierna. — Mellan Tyrrhenska havet och Mellersta A. sträcka sig S u b a p e n n i n e r n a, ett än pla-tåartat, än bergigt backlandskap. I n. Toscana ligga de mineralrika, av mesozoiska och tertiära lager uppbyggda Collina metallifere med Le Comate (1,059 m.). I s. Toscana och Latium äro Subapenninerna till största delen av vulkaniskt ursprung. I n. ligga vulkanen Monte Amiata (1,734 m.) och kratersjöarna Lago di Bolsena, Lago di Vico och Lago di Bracciano. S. om romerska Campagnan ligga Albanober-gen och Monti Lepini med Monte Semprevisa (1,536 m.). Längst i s. höjer sig Vesuvius över Neapelbukten. Se även Italien. J.C. Apenni'nska halvön, se Italien. Ape'ntavatten, ungerskt bittervatten från Budapest, verkar laxerande på gr. av dess halt av magnesiumsulfat (2,5 °/o) och natriumsulfat (1,5 °/o). J.H. Apepsi', bristande matsmältningsförmåga. Ape'ra, växtsläkte, se Ä k e r v e n. Aperfu [-sy'] (fra.), hastig överblick; kortfattad framställning av huvudinnehållet. Apere'a, se Marsvin. Aperie'ntia, a p e r i t i v a (lat.), öppnande medel (avförande, urindrivande, galldrivande o.s.v.). Aperio'disk, icke periodisk, säges ett svängande systems rörelse vara, då dämpningen gjorts sa stor, att systemet efter att hava svängt ut från jämviktsläget återgår till detta utan att först utföra periodiska svängningar kring detta läge. Se G a 1 v a n. o m e t e r. A-L-dh. Apériti'f (fra.), aptitretande dryck; användes även söm beteckning för avföringsmedel. Aperiti'va, se Aperientia. Apertin, gods i St. Kils s:n, Värmlands län, utgör med underlydande 22/s mantal och har en areal av 596 har, därav 175 har åker; taxeringsvärde 218,000 kr. Äges av godsägare K. öman. Huvudbyggnaden, vars äldsta parti uppfördes o. 1650, är i två våningar och omgives av en stor park. A. har blivit känt bl.a. genom Frödings dikt ”Gamle grevinna på Gam-pertin”. H.S-n. Apertome'ter, en av E. Abbe konstruerad apparat för att mäta den numeriska aperturen. Aperto'rium, kirurgiskt instrument för vidgning av öppningar. Apertu'r, numerisk apertur, en av E. Abbe (se denne) införd benämning på produkten av halva öppningsvinkeln för ett strålknip pe, som infaller mot ett brytande optiskt system, och brytningsexponenten för det mellan objektet och det brytande systemet befintliga mediet. A. bestämmer systemets upplösnings- Apertin. — 1307 — — 1308 —