APIARIUS förmåga och ljusstyrkan hos den av systemet alstrade bilden av objektet. Se Mikroskop. A.L-dh. ApetaT kallas en blomma, som saknar kronblad. Ape'talæ, växtgrupp i äldre system, vilken innefattar sådana tvåhjärtbladiga växtfam., vilkas blommor sakna hylle el. ha detta bestående av en enda bladkrans, ss. alm-, måll- och nässelväxter, skogsträden m.fl. I nyare växtsystem är gruppen A. indragen och dithörande familjer ha hänförts till de fribladiga (Chori-pe'talæ). O.Gz. Ä peu près [a pö prä] (fra.), ungefär, nästan. Apex (lat., spets) kallas i allm. inom astronomien den punkt, mot vilken en rörelse äger rum. Man talar särsk. om jordens a., den punkt på himlen, mot vilken jorden rör sig vid sin rörelse kring solen; solens a., den punkt på himlen, mot vilken solen rör sig. Den ligger i stjärnbilden Herkules. Dess koordi-nater (se d.o.) äro a = 270°, ö = 31°. Den punkt på himlen, som ligger mitt emot a. kallas a n t i-a p e x. C.V.L.C. Aph-, jfr A f-. Aphænoga'ster [af-], ett myrsläkte; vissa arter samla vinterförråd av frön. Se Myror. Aphania [afa'-], växtsläkte, tillhörande fam. Sapinda'ceæ. I Afrika förekommer A. senega-le'nsis, vars bärlika frukter, cérises de Sénégal, äro välsmakande. Veden av flera i tropiska Asien och Nya Guinea inhemska arter lämnar gagn virke. O.Gz. Aphani'ptera [af-], insektsordning, se Loppor. Aphanizo'menon [af-], ett släkte blågröna alger (se d.o.). A. flos a'quæ förekommer allmänt planktoniskt (se Plankton) i våra insjöar och över hela Östersjön, dit den från sina egentliga bildningsplatser i näringsrikt sött, resp, bräckt vatten driver ut och längre el. kortare tid fortsätter att vegetera. Tidvis uppträder den i stor mängd. Se Vattenblomning. H.W-n. Aphanomy'ces [af-], svampsläkte av fam. Saprolegnia'ceæ och innefattande 4 arter, vilka leva saprofytiskt på döda insekter. O.Gz. Aphelium [afe'-], a f e 1 i u m, astron., se A p o g e u m. Aphi'didæ [af-], insektsfam. Se Blad löss. Aphidi'na [af-], en avdelning bland skinnbaggarna. Se V ä x 11 ö s s. Aphis [af-], ett släkte bland bladlössen (se d.o.). Aphle'bier [af-], kallas vissa särsk. hos utdöda ormbunkar förekommande blad med avvikande gestalt, vilka utgöra skyddsorgan el. tjäna till att upptaga vatten. A. sitta vid de vanliga bla dens bas och äro i regel findelade, nästan trådsmala. O.Gz. Aphodius [afo'-]> ett skalbaggsläkte, se Dyngbaggar. Aphomia [afo'-], släkte av mottfjärilar, se Humlemott. Aphrodisi'aca [af-], med., se Afrodisiaka. Aphrodi'te [af-], ett släkte bland borstmaskarna (se d.o.). Arten A. aculea'ta, guldmusen, som förekommer i havet vid vår v. kust, når en längd av 18 cm. och bredd av 6 cm. och har kroppen beklädd med långa, metallglän-sande borst. H.W-n. Aphrodi'te [af-], grek, myt., se Afrodite. Aphrodi'tidæ [af-], släkte bland borstmaskarna (se d.o.). Aphro'phora [af-], ett släkte bland skinnbaggarna, se S t r i t a r. Aphya [a'f-], fisksläkte, se K 1 a r b u 11-släktet. Aphyso'stomi [af-], benämning på de benfiskar, hos vilka simblåsan ej står i förbindelse med svalget genom någon utförsgång. Jfr Physostomi. Api kallas den enkelt destillerade g o a ar-rak e n, som härstammar från Malabarkusten. Den konsumeras huvudsaki. av kineser. Dub-beldestillerad goaarrak kallas a p i-a p i och ut-föres till Europa. Tre gånger destillerad goaarrak har en alkoholhalt av 50—60 °/o och kommer sällan till Europa. E.M.P.W Apia, den förnämsta staden på Samoaöarna, belägen på n. kusten av Upolu (14° s.br.); 1,400 inv. (1926). Hamnen, som på gr. av korallrev är svår att anlöpa, besöktes 1926 av 84 fartyg om 93,441 ton. Viktigaste exportartiklar äro kokosnötter och kopra. M.P. A piacere [pjaèe're] el. al piacere (ital.), mus., efter behag. Apia'nus, Peter, eg. BienewitzeLBen-n e w i t z, tysk astronom (1495—1552), prof, i Ingolstadt. A. var en framstående observatör och har gjort latitudbestämningar, longitudbe-stämningar med tillhjälp av måndistanser, dock täml. osäkra på gr. av måntabellernas otillförlitlighet, kometobservationer, ännu brukbara, bland andra av Halleys komet 1531. Kometsvansar förklarade han ss. kometens skugga och hade alltså klart för sig, att de voro riktade från solen. A. utgav ”De cosmographie et geographie principiis seu cosmographicus li-ber” (1524), mycket använd, samt ”Astrono-micum Cæsareum” (1540). C.V.L.C. Apia'rius, ”Bi-boken”, uppbyggelseskrift från medeltiden, där drag ur binas liv exemplifiera mänskliga dygder och laster. A. användes som källa för medeltidens med historier fyllda predikningar, s.k. exempelpredikan. S.N. — 1309 — — 1310 —