APICIUS ApFcius, Marcus Ga b i u s, berömd romersk finsmakare och vällusting (o. 30 e.Kr.), vilkens namn i antiken vart till ett ordspråk. Då hans enorma förmögenhet genom dyrbara utsvävningar reducerats till 10 mill. sestertier (o. 2 mill. kr.), skall han i förtvivlan över sitt armod ha berövat sig livet. En efter grekiska källor utarbetad kokbok, ”De re coquinaria”, som är bevarad under hans namn, är ej författad av A. utan av en viss, f.ö. okänd Cælius (3:e årh. e.Kr.). H.Sj. A'pidæ, fam. bland steklarna, se Bin. A pied [apje'], till fots. Apiocri'nus, ett utdött släkte bland hårstjärnorna (se d.o.). Fossil bekant från jura och undre krita i Europa. Apisbild i British museum, London. Apioi'd (eg. päronliknande, av grek. a'pion, päron), en av Poincaré upptäckt päronformig jämviktsfigur, som kan bildas vid rotation av en i flytande tillstånd befintlig kropp. Om kroppens rotationshastighet ytterligare ökas, kan en insnörning bildas och den roterande kroppen tudelas. På detta sätt kan en dubbelstjärna uppstå. CHV.L.C. Apiol [-å'l], C12H]4O4, persiljekamfer, förekommer i persiljefrö och ingår som beståndsdel i den flyktiga olja, som kan erhållas ur dessa. J.H. A'pion, ett släkte bland skalbaggarna, se Spetsvivlar. A'pios, växtsläkte, tillhörande fam. baljväx-ter. 5 arter, slingrande örter, förekomma i Nordamerika och Asien. A. tubero'sa (Glyci'ne a'pios), amerikansk jordnöt, med 2—4 m. hög slingrande stam, odlas för bildandet av lövsalar, täckandet av staket m.m. De knölfor-miga rotstockarna ätas av indianerna. A.V-e. Apis, den av de gamla egyptierna i Memfis tillbedda heliga tjuren, betraktad som inkarnation av guden Ptah, senare av Osiris (se dessa). A. framställes som en svart tjur med trekantig, vit fläck i pannan och en halvmånsliknande fläck på buken. Mellan hornen bär han en solskiva med Ureusormen, på nacken en bevingad sol el. en gam med utbredda vingar. I Memfis vid Ptahs helgedom hade a. två praktgemak. Hans beteende tolkades som orakel. Liksom människan förenas a. efter döden med Osiris. De döda apistjurarna bisattes i Memfis, där Ramses II skapade en gemensam begravningsplats för dem, vilken senare betydligt utvidgades av Psammetik I. Dessa gravar med 24 sarkofager upptäcktes 1851 av Mariette (se denne). — Enl. G. Mahlers antagande (”Die Apisperiode der alten Ägypter”, 1894) ansågs a. som en levande sinnebild av månen. En apisperiod om 25 år var en fullmåneperiod om 309 synodiska månader, efter vars förlopp månfaserna återvända på samma årsdagar. [H.O.L.] Apis, ett släkte bland steklarna, se Bin. A'pium, växtsläkte, se Selleri. Aplacenta'Ha benämnas de däggdjur, som sakna moderkaka (kloakdjur och pungdjur). Jfr Plaeen t alia. Aplana't, ett av Steinheil 1866 uppfunnet symmetriskt dubbelobjektiv. Se Fotografiska objektiv. Aplana'tiskt kallas ett linssystem, som är befriat från den sfäriska avvikningen, där alltså alla strålar, som utgå från en och samma punkt, efter brytningen förenas i en punkt. Om sfärisk avvikning el. aberration, se Linser. A.Ldh. Aplanogame'ter kallas hos vissa alger förekommande könsceller, som sakna rörelseförmåga. Planogameter benämnas motsvarande rörliga fortplantningsceller. O.Gz. Aplanospo'rer kallas hos algerna de på könlös väg uppkomna förökningsceller, som sakna rörelseförmåga. Rörliga celler av detta slag benämnas zoosporer. O.Gz. Aplesti', detsamma som a k o r i, felande mätthetskänsla efter måltid. Apli't, en finkornig, ljus bergart, bestående av granitens mineralbeståndsdelar, företrädesvis fältspaten; den uppträder i gångar, vanl. av obetydlig mäktighet, i samband med granit. K.A.G. — 1311 — — 1312 —