APOFYS Sjöhare, Aplysia depilans. Aplu'cerus, ett till gämsdjuren hörande släkte, se S n ö g e t. Aplomb [-å'mh] (fra. aplomb, lodrät ställning), säker hållning, säkerhet i uppträdande, tvärsäkerhet. — Mus., taklsäkerhet fasthet i anslaget. Apiy'sia, s j ö h a r a r, ett snäcksläkte av ordn. bakgälade snäckor, räknar över 50 arter och förekommer i så gott som alla hav. På vardera sidan av foten utgår en stor flik, som vid simning fälies ut och användes som fena. I vila ligga sidoflikarna slagna upp över skalet. Namnet sjöharar torde härröra därav, att djurens stora tentakler ha en viss likhet med har-öron I Medelhavet finnes en ända till 25 cm. lång art, A. de'pilans, som fordom felaktigt ansågs vara giftig. Då den oroas, avsöndrar den ett violett färgämne, som grumlar vattnet. En mindre art, A. ro'sea, förekommer på vår västkust. H.W-n. Apmänniska, se Pithecanthropus. Apné el. a p n o e (grek, nekande a och pnoe', andedräkt), det tillstånd av felande andningsrörelser, som uppkommer på gr. av bristande retning av det andningsrörelserna reglerande centrum. Det normala retmedlets natur är ej fullt klarlagd men anses snarare bero på anhopning av kolsyra i blodet än brist på syre. Den a., som kommer efter några minuters forcerad andning, beror sålunda sannolikt på sänkningen av blodets kolsyrehalt. E.M.P.W. Apnöt, se Jordnöt. Apo, vulkan på ön Mindanao, Filippinerna, 2,929 m. hög. A. befinner sig i solfatarasladiet. M.P. A poco a poco (ital.), mus., ”så småningom”, alltid tillsammans med någon tempo- el. före-dragsanvisning. A-f N. Apocyna'ceæ, oleanderväxter, dikotyl växtfam. av klassen Sympe'talæ, ordn. Con-to'rtæ, innefattande 130 släkten och o. 1,000 arter, företrädesvis utbredda i tropikerna. A. äro mjölksaftförande örter, buskar el. träd med motsatta el. kranssittande, helbräddade blad, regelbundna, trattlika blommor, baljliknande frukter samt med hårtofs försedda frön. De viktigaste släktena äro Apo'cynum, Vinca, Ne'rium, Stropha'ntus och Lando'lphia. Flera innehålla starka gifter, särsk. Stropha'ntus och Tanyhi'nia, och användas i medicinen. Ur mjölksaften av Lando'lphia, Ki'ckxia, Taber-næmonta'na m.fl. erhållas kautschuk och gut-taperka, ur stammens bastfibrer hos Apo'cy-num textilmaterial och av frönas hår hos skilda arter vegetabiliskt silke. O.Gz. ApocynFn och apocynein äro gifter med digitalisliknande verkan, vilka framställas ur Apo’cynum canna'binum. E.M.P.W. Apo'cynum, växtsläkte av fam. Apocyna'ceæ, innefattande örter med motsatta blad och små, klocklika blommor. A. androsæmifo'lium från Nordamerika har blekröda blommor och odlas ofta som prydnadsväxt. Stammens bastfiber begagnas till textilarbeten, t.ex. av A. sibi’ricum i Tasjkent, A. ve'netum och särsk. av A. can-na'binum. Den senare, inhemsk i Nordamerika, lämnar s.k. vildhampa, Indian hemp, som av indianerna användes till förfärdigande av rep och fisknät. Håren å fröna ha användning till stoppning av dynor. O.Gz A'poda. 1) En ordn. bland benfiskarna, se Ålfiskar. — 2) En ordn. bland groddjuren, vanl. benämnd maskgroddjur (se d.o.). — 3) En underordn. bland rankfotingarna (se d.o.). — 4) En underordn. bland sjögurkorna (se d.o.). H.W-n Apoda'chlya, svampsläkte, tillhörande fam. Saproleynia'ceæ (se d.o.). Apnde'rus, skalbaggsläkte, se R u 11 v i v 1 a r. A'podes, underordn. bland benfiskarna, se Ålfiskar. Apodi'a (grek, nekande a och pus, fot), missbildning, varvid nedre extremiteterna saknas. ApodFktisk (till grek. apodeikny'nai, framvisa, bevisa), fil., otvivelaktig, obestridligt viss. Se M o d a 1 i t e t. Apofylli't är ett till zeoliterna (se d.o.) hörande mineral, ett vattenhaltigt kaliumkalcium-silikat, som innehåller något fluor. A. är färglös, gul- el. rödaktig med pärlemorglans (kallas därför iktyoftahn el. fisköga). Den förekommer dels i drusrum i vulkaniska bergarter, ss. på Färöarna, dels i malmgångar, och är funnen i Sverige i Utö gruvor i Stockholms skärgård och i Nordmarkens gruvor i Värmland. [Æ.A.G.] Apofy's. 1) Anat. Utskott på ben, tjänande till fäste för muskler. 2) Bot. Hos tallarter det på olika sätt gestaltade fält å kotten, som begränsas av fruktbladets kanter. — Hos bladmossorna betecknar a. (hypofys) en mer el. mindre framträdande Uppslagsbok. I. — 1313 — 42 — 1314 —