FRANKLIN amerikansk förf., naturforskare och statsman (1706—90). F. var f. i Boston, där hans fader, inflyttad engelsman, var hantverkare. 1718 sattes F. i lära hos en halvbror, som var bok- Benjamin Franklin. tryckare och tidningsutg., 1723 flyttade han till Philadelphia och besökte för att utbilda sig i sitt yrke London 1724—26. Äter i Philadelphia, verkade F. här med stor framgång, icke minst i ekonomiskt avseende, som boktryckare 1728— 48. Han övertog 1728 en liten tidn., ”Pennsylvania gazette”, vars prenumerantantal hastigt ökades. Utom nyheter innehöll bladet art. och essayer av F. 1732—57 utgav han även en populär folkkalender ”Poor Richard’s almanach”, full av goda råd och lustiga historier. Ett urval härur, ”The way to wealth”, fick en kolossal spridning på båda sidor av Atlanten (sv. övers. 1792, senaste sv. övers. 1911, ”Vägen till rikedom”). F:s syfte med tidn. och kalender var att uppfostra sina landsmän. För samma ändamål bildade han 1727 en diskussionsförening, ”The Junto”, 1743 förvandlad till American philosophical society, upprättade 1732 ett offentligt bibi, i Philadelphia, det första i Amerika, och gjorde 1743 utkast till en (1749) upprättad högskola, vari stor plats var ägnad modersmålet och naturvetenskaperna. F. hade tidigt börjat naturvetenskapliga studier, varvid han särsk. intresserade sig för elektriciteten. 1747 hävdade han, att blixten var en elektrisk gnista, vilket han fem år senare visade med sitt berömda experiment med pappersdraken. Om hans betydelse för elektricitetslärans utveckling se i övrigt Elektricitet, sp. 274. Sina åsikter om dessa ämnen framställde han i flera uppsatser, utan hans vetskap utg. i London 1751: ”Experiments and observations on elec-tricity, made by Mr. B. Franklin”. Vid samma tid konstruerade F. åskledaren. Genom sina forskningar och skrifter vann F. världsrykte som naturforskare. Genom sin framgångsrika verksamhet på skilda områden ryckte F. tidigt upp i främsta ledet bland sin hemstads medborgare. Frimurare 1731, valdes han 1732 till stormästare i storlogen i Philadelphia, 1736—51 var han vald sekreterare hos Pennsylvanias lagstiftande församling, 1737 blev han postmästare i Philadelphia. I stadens och provinsens politiska liv ingrep han också, hävdade Pennsylvanias ekonomiska krav på familjen Penn och motarbetade kväkarnas pacifistiska inställning under krigen mot indianer och fransmän 1744—48 och 1756 —63. F. dokumenterade sig under dessa inre och yttre strider som en trogen engelsk undersåte. 1753 utnämndes han också till chef för det amerikanska postv,äsendet, som efter att tidigare ha gått med förlust under hans ledning blev ekonomiskt givande. — 1757 sändes F. som ombud för Pennsylvania till England för att åstadkomma en överenskommelse med familjen Penn, som nu förmåddes till ekonomiska eftergifter. F. mottogs med stor heder av moderlandets politiker och lärde. Regeringen lyssnade till hans råd. Han lämnade England först 1762 men fick omedelbart återvända för att verka för Pennsylvanias förvandling till kungl. provins. Hans ställning i London blev emellertid nu mycket svår. Den engelska regeringens krav på ekonomisk medverkan från de nordamerikanska kolonierna efter det stora kolonialkrigets slut mötte starkt motstånd i kolonierna. F. strävade i det längsta att upprätthålla bandet mellan moderlandet och kolonierna, samtidigt som han ivrigt hävdade sina landsmäns synpunkter på den engelska beskattningen av kolonierna. Hans verksamhet avbröts emellertid hastigt. Då han påvisade, att planerna mot kolonierna utgingo från Amerika, framför allt Massachusetts guvernör Hutchin-son, inkallades han till förhör inför Privy coun-cil i jan. 1774 och avsattes strax därefter från generalpostmästarsysslan. Han återvände nu till Philadelphia, blev medl. av kongressen, valdes till generalpostmästare, deltog i utarbetan — 16 —