Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franklin, Benjamin - Franklin, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKLIN
det av oberoendeförklaringen och utsågs i okt.
1776 till ett av de tre sändebud, som de
upproriska kolonierna skickade till Frankrike för
att få understöd. I dec. 1776 anlände F. till
Paris, där han blev föremål för stor beundran.
Han lyckades åstadkomma förbund med
Frankrike, febr. 1778, och utverkade även kraftigt
ekonomiskt stöd från detta land. Den
engelska propagandan bekämpade han i en rad
småskrifter och tidningsart. Samtidigt ägnade han
sig åt författarskap och sällskapsliv. 1781—83
deltog han i fredsförhandlingarna med England.
1785 återvände han till Philadelphia, där han
nu delade sin tid mellan offentliga uppdrag,
vetenskapliga och litterära arbeten. Han
deltog inflytelserikt i utarbetandet av
unionsför-fattningen och skrev på sin aldrig avslutade
självbiografi, förd fram till 1757, hans mest
berömda verk, samt föreslog bl. a. slaveriets
upphävande 1790.
Omdömena om F. ha utfallit mycket olika,
framför all^ i fråga om hans politiska
verksamhet och hans karaktär. De anklagelser, som
under tidernas lopp riktats mot honom, ha i
stor utsträckning undanröjts av den historiska
forskningen. F. kännetecknades onekligen av
en viss egoism, som yttrade sig i månhet om
sin egen och sin familjs ekonomiska förkovran,
men han visade å andra sidan stor
offervillighet, när hans land kom i fara. Som
naturforskare saknade han i stort sett originella
idéer men gjorde en betydande insats genom
sina säkra, empiriska metoder. Ej heller som
förf, var han originell i sina åsikter, men hans
klara, eleganta och logiska stil har givit honom
en plats bland den amerikanska prosans
klassiska mästare. — Litt.: För F:s skrifter se P. L.
Ford, ”F. bibliography” (1889). Bästa uppl. av
F:s skrifter är: ”The writings of B. F., collected
and ed. with a life and introduction by A. H.
Smyth” (10 bd, 1905—07). Bland sv. övers,
märkas ”Utvalda skrifter” (1854, 2 uppl. 1871),
”Smärre skrifter” (1871). Bland mängden av
skrifter om F. märkas: J. Parton, ”Life and
times of B. F.” (2 bd, 1864); J. T. More, ”B. F.”
(1889); W. C. Bruce, ”B. F. selfrevealed” (1917);
Ph. Russel, ”F., the first civilised American”
(1927); B. Fay, ”B. F.” (3 bd, 1931); Alvida
Sandberg, ”B. F.” (s. å.). H.E.
Franklin [frä’pklin], John, engelsk
konter-amiral och polarforskare (1786—1847). F.
deltog i sjöslaget vid Köpenhamn 1801 men fick
senare åtfölja kusinen M. Flinders’ exp. till
Australiens kuster 1801—03. Efter hemkomsten
deltog F. bl. a. i slaget vid Trafalgar 1805. Han
ledde 1819—22 en landexp. från Hudson bay
över Athapaskasjön, Slavfloden, St. Slavsjön
och Coppermine river till Coronationviken och
därifrån längs kusten åt ö. till Point
Turna-gaine vid Deasesundet (109°25’ v. Igd),
varifrån återvägen anträddes över tundran till
Fort Entreprise, c:a 30 mil n. om St. Slavsjön,
John Franklin. Litografi av L. Haghe.
och därifrån till Winnipegsjön. 1825—27
företog han längs Mackenzie river en andra
landexp. till Canadas n. kust. Här uppdelades exp.:
J. Richardson seglade åt ö. till Coppermine
rivers mynning och F. åt v. till 149°37’ v. Igd,
varefter båda vände. F. var 1836—43 guvernör
över Tasmanien. 1845 sändes han med fartygen
”Erebus” och ”Terror” för att finna
nordvästpassagen. Då exp. ej återvänt 1848, utsändes
ett 40-tal fartyg inom loppet av 10 år att forska
efter F. 1851 anträffade Ommaney F:s
vinterkvarter på Beechy island vid inloppet till
Wellington channel. 1854 fann J. Rae hos
eskimåerna vid Boothiaviken saker, som kunde
fastställas ha tillhört deltagare i F :s exp. En av F :s
hustru Jane F. utrustad exp. 1857—59 under
L. M’Clintock fann på King William island en
av kaptenerna Crozier och Fitzjames
undertecknad berättelse om expeditionens öden. Efter
övervintringen hade man trängt fram längs v.
kusten av Cornwallis island genom Peel sound
och Franklin strait, där fartygen frusit fast i
isen 12/9 1846. F. hade dött u/6 1 84 7 . 22/4 1848
hade de kvarlevande lämnat fartygen för att
söka uppnå Back’s river; men samtliga ha
omkommit. Spår av expeditionen ha också
anträffats 1879 av Schwatka samt av Knud Ras-
—- 17 —
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
