FRANKLIN-BOUILLON mussen under 5:e Thuleexp. 1921—24 på King William island och Adelaide-halvön. F. utgav ”Journey to the coast of the Polar sea” (1823) och ”Narrative of a second exp. to the shores of the Polar sea 1825—27” (1828). G.N. Franklin-Bouillon [fräkla' bojå'], Henry, fransk politiker (f. 1872), urspr. journalist, deputerad 1904, propagandaminister i Painle-vés ministär 1917. Specialist i utrikesärenden, har F.-B. upprepade gånger varit ordf, i deputeradekammarens utrikesutskott. Han var en av de få, som 1919 vågade tala emot Ver-saillesfördragets godkännande. 1921—22 underhandlare i Angöra, träffade han där den överenskommelse med Mustafa Kemal, som resulterade i Lausannefördraget. Tillhörande en republikansk familj, är hans läggning allmänt radikal, men med sin varma fosterlandskärlek och sitt misstroende mot Tyskland har han ej kunnat godtaga det radikal-socialistiska partiets politik under senare år utan brutit sig ut ur partiet och bildat en egen grupp i kammaren. Han är en eldig talare och firar ofta triumfer på talarstolen, som parlamentarikerna vid närmare besinning beklaga. G.Lw. Franklini't, ett till samma grupp som mag-netit och spinell (se d. o.) hörande mineral, innehållande zink, järn och mangan. K.A.G. Franklins skiva, Franklins tavla, en av B. Franklin konstruerad elektrisk konden-sator av enklaste slag, bestående av en glasplatta, vars båda sidor äro belagda med stan-niol. N.R-e. Franko (ital. franco [di porto], fri [från porto]). 1) Ss. f. betecknas en postförsändelse, för vilken samtliga belöpande postavgifter erlagts vid försändelsens avlämnande till postbefordran. — 2) Fraktfritt, se Fritt. Y.Nr. Franko, Ivan, lillrysk förf. (1856—1916). Son till en fattig bysmed, slöt sig F. redan ss. ung student till den radikala och ukrainskt nationella folkrörelsen i sitt hemland, ö. Galizien. Hans politiska verksamhet trädde dock med tiden i bakgrunden för hans insats inom den lillryska skönlitteraturen, inom vilken han av många hålles för den främsta kraften efter Sjevtjenko. Vid sidan av episka och lyriska verk i bunden form har han utg. en rad berättelser och romaner med motiv från hembygdens proletär- och bondeliv: ”På bottnen” (1880), ”1 sitt anletes svett” (1890) m. fl. Mycket omtyckt blev hans historiska roman ”Zachar Berkut” (1883), en skildring från Lillryssland under 1200-talets tatarstorm, ett verk, som dock åtskilligt står tillbaka för hans friska realistiska nutidsberättelser. Även ss. dramatiker försökte F. sig. Av etnologisk betydelse äro hans upp teckningar av galizisk-lillryska ordspråk. Av hans hand föreligga även värdefulla uppsatser om lillryska folkvisor och en kort översikt av den ukrainska litteraturen (1910). Agr. Frankokuvert [-vä'r el. -vä'rt] är den äldsta formen för frankotecken; dock dröjde det täml. länge, innan det togs i bruk i vissa länder. Det äldsta kända f. är det, som i nov. 1838 infördes av generalpostmästaren i Nya Sydwales. För begagnande vid allmän korrespondens antogs f. tidigast i England 1840. I Sverige infördes det 1872. Valörmärket på sv. f. visar en liggande oval. Följ, valörer ha utkommit i Sverige: 12, 10, 10, på 12 öre, 5, 4, 3 och 2 öre. E.W-s. Frankoli'nsläktet, Francoli'nus, tillhör under-fam. fasanfåglar bland hönsfåglar (se d. o.) och omfattar ett 60-tal arter, kännetecknade av kraftig, täml. lång och något böjd näbb och ganska långa, med sporrar försedda ben. De flesta arterna, som äro av en rapphönas storlek, förekomma i Afrika, ett 10-tal i Främre Asien och Indien. H.B-n. Frankopa'n, se Frangipani. Franko-provensalska dialekterna kallade G. I. Ascoli (se denne) i ”Archivio glottologico italiano”, 3 (1878) några romanska dialekter n. och s. om övre Rhöne och Genèvesjön med Lyon som västlig gräns. Berättigandet av denna gruppering har bestritts av bl. a. G. Paris, P. Meyer och Gilliéron, vilka upptaga dessa dialekter ss. franska el. provensalska. J.V. Frankostämpling. Sedan Vio 1926 kunna i Sverige användas frankostämplings-maskiner för frankering av sådana post-försändelser (brev, brevkort, korsband, paket-adresskort, postanvisningar o. d.), som eljest frankeras med frimärken. Härvid må dock endast användas maskiner av de fabrikat och den konstruktion med dubbla räkneverk, som av Generalpoststyrelsen godkänts. För stämp-lingen skall användas högröd stämpelfärg av godkänd kvalitet. Innan f.-maskin tages i bruk, skall innehavaren till vederbörande postkontor inbetala ett belopp, motsvarande den beräknade förbrukningen av frankostämplar under den närmaste tiden. Maskinens spärrräkneverk, resp, spärrlås el. mätare inställes på det inbetalade beloppet och förseglas, varefter den kan användas, tills det inbetalade beloppet förbrukats. — Portobeloppet för frankostämplade försändelser uppgick 1930 till o. 3 mill. kr. Jfr Brevstämpling. Y.Nr. Frankotecken, av postverket utgivna värdetecken. F. äro av följ, slag: frimärken, tjänste-märken, lösenmärken, frankokuvert, brevkort och kortbrev (se d. o.). E.W-s. — 19 — — 20 —