Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
T hy mus-, Lava’ndula-, Aspa’ ragus-, Ono’nis-,
Cistus- och Téu’crium-arter, Rosmari’nus
offici-na’lis etc. Den utgör numera den allmännaste
vilda vegetationen på de lägre nivåerna i det
me-dkerrana F. och når t. o. m. in i det atlantiska
Garonnebäckenet. Vegetationen i det
vidsträckta sandområdet Les Ländes består näml, här
icke av hed i eg. mening, ehuru namnet tyckes
ange detta. Den magra jordmånen och den
heta och relativt torra sommaren förhindra
uppkomsten av hedtorv, och mossor och lavar,
liksom ljung, saknas mestadels. Klockljung
(Eri’ca te’tralix) finnes visserligen, men
Ge-ni’sta- och mediterrana Erfca-arter (E.
scopa’-ria och cilia’ ris} dominera. På högre nivåer i
Languedoc och Provence ersättes den ständigt
gröna lövskogen av skogar av äkta kastanje
(Casta’nea vesca), särsk. i Cevennerna, där den
flerstädes når upp till skogsgränsen. På
Medelhavskusten finnas dungar av pinje (Pinus
Pi’nea), som dock här lär vara planterad.
Karaktärsväxt i låglandet är vidare oliven, som
odlas på Havsalpernas sluttningar vid
Rivieran och i Rhöne-dalen upp till Viviers n. om
Avignon. Här får därför n. gränsen för den
egentliga Medelhavsvegetationen anses vara
belägen. J.F.
Djurvärld. Frankrike ligger inom den
pale-arktiska regionens (se d. o.) båda
underregioner, den västasiatisk-europeiska och den
mediterrana. Det är svårt att draga en bestämd
gräns mellan dem, men i stort sett kan man
sätta den vid Loire. Den ursprungliga faunan
har förändrats på gr. av landets starka
uppodling, men i bergstrakterna i ö. och n. ö.
finnas ännu varg, lo, hjort, rådjur och vildsvin
samt i Pyrenéerna även björn. Genetten, som
eg. tillhör den mediterrana underregionen, går
upp i Normandie, och bävern förekommer i
Rhönedeltat. I Alperna och Pyrenéerna finnas
gämsen och, som relikter, nordiska haren och
hermelinen samt på Korsika mufflon. Kanin
och dovhjort äro urspr. hemmahörande i
denna underregion. Räv, hare och kanin äro
synnerligen allmänna över hela landet. Av ödlor
märkas i s. Frankrike gecko- och pärlödlor
samt av amfibier lökg^odan och
marmorvattenödlan. Y.Ln.
Befolkning. Det europeiska F :s folkmängd
uppgick 1926 till 40,743,897 inv., medan den i
början av 1914 belöpte sig till 39,8 mill. Under
världskriget nedgick den till 36,9 mill. (1918).
Sedan F. genom fredsslutet erhållit
Elssas-Lothringen, uppgick dess befolkning vid 1921
års folkräkning till 39,209,518. Frånräknas
Elssas-Lothringens inv.-antal från 1926 års
siffror, erhålles ett totalbelopp på 39 mill.,
d. v. s. F. hade ännu för 6 år sedan en för
lust i förhållande till 1914 på 800,000. Denna
förlust är med säkerhet ännu icke täckt, i det
att det naturliga befolkningsöverskottet, som
1928 uppgick till 70,205, år 1929 förbyttes i ett
underskott på 12,564. Mellan 1921 och 1926
visade 32 av de 90 dep. större antal dödsfall
än födelser. Områden med dylik
folkminskning äro hela Bretagne, alla dep. i
Centralmassivet utom Puy de Döme, och dessutom några
kustområden i s. F. Mellan folkräkningarna
1921 och 1926 hade lantbefolkningen i hela F.
minskat med 244,895 personer el. till 20,759,131,
medan stadsbefolkningen ökat med 1,779,274
till 19,984,766. Under lång tid har den ökning,
som F:s folkmängd uppvisat, i hög grad berott
på invandring av främlingar. Särsk. under
senaste decenniet har inflyttningen av utlänningar
varit stor, på gr. av den franska industriens
lysande ställning och emedan F. tack vare denna
varit det enda landet i Europa utan nämnvärd
arbetslöshet. 1926 bodde i F. ej mindre än
2,5 mill. främmande undersåtar. Det
etnografiska huvudelement, ur vilket den franska
folkstocken framgått, är kelterna, som för c:a
2,000 år sedan bebodde nästan hela landet och
som sedan latiniserades genom romarnas
erövring. Kort efteråt började germanernas
invandring (alemanner, burgunder, franker,
goter). O. år 1000 erövrades landet längs Seine
av normannerna (danska och norska vikingar)..
I början av medeltiden hade brittiska kelter
invandrat i Bretagne och området kring nedre
Loire. Alla dessa element ha sammansmält till
en enhetlig nationalitet med franska som
gemensamt språk. Endast l,i mill. i Bretagne ha
behållit sitt keltiska språk. Med hänsyn till
folktypen är dock sydfransmannen närmare
släkt med italienaren än med
nordfransmannen. Den senare överensstämmer mera med
kontinentalgermanen, engelsmannen och t. o. m.
skandinaven. Vid F:s gränser finnas dock ännu
folkelement, som tala främmande tungomål. Hit
höra baskerna, som sedan urminnes tider varit
bosatta på ömse sidor om Västpyrenéerna och
av vilka 17,000 i Béarn, Navarra och Gascogne
ännu tala sitt egendomliga språk. På n. sidan
av östpyrenéerna bo ännu 200,000 katalaner.
Av Korsikas inbyggare tala c:a 300,000
italienska och av Elssas-Lothringens inbyggare 1,5
mill. tyska.
Av de stora kulturländerna är F. glesast
befolkat med endast 74 inv. pr kvkm. Stor
befolkningstäthet (mera än 150 pr kvkm.)
uppvisa blott de 7 dep., i vilka de största städerna
äro belägna (Paris, Marseille, Lyon) el. som
innesluta de stora industribygderna, dels i n.,
dels i ö. Elssas och mellersta Lothringen. Mera
än 70 inv. pr kvkm. ha områden, som
om
— 29 —
— 30 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
