FRANKRIKE T hy mus-, Lava'ndula-, Aspa' ragus-, Ono'nis-, Cistus- och Téu'crium-arter, Rosmari'nus offici-na'lis etc. Den utgör numera den allmännaste vilda vegetationen på de lägre nivåerna i det me-dkerrana F. och når t. o. m. in i det atlantiska Garonnebäckenet. Vegetationen i det vidsträckta sandområdet Les Ländes består näml, här icke av hed i eg. mening, ehuru namnet tyckes ange detta. Den magra jordmånen och den heta och relativt torra sommaren förhindra uppkomsten av hedtorv, och mossor och lavar, liksom ljung, saknas mestadels. Klockljung (Eri'ca te'tralix) finnes visserligen, men Ge-ni'sta- och mediterrana Erfca-arter (E. scopa'-ria och cilia' ris} dominera. På högre nivåer i Languedoc och Provence ersättes den ständigt gröna lövskogen av skogar av äkta kastanje (Casta'nea vesca), särsk. i Cevennerna, där den flerstädes når upp till skogsgränsen. På Medelhavskusten finnas dungar av pinje (Pinus Pi'nea), som dock här lär vara planterad. Karaktärsväxt i låglandet är vidare oliven, som odlas på Havsalpernas sluttningar vid Rivieran och i Rhöne-dalen upp till Viviers n. om Avignon. Här får därför n. gränsen för den egentliga Medelhavsvegetationen anses vara belägen. J.F. Djurvärld. Frankrike ligger inom den pale-arktiska regionens (se d. o.) båda underregioner, den västasiatisk-europeiska och den mediterrana. Det är svårt att draga en bestämd gräns mellan dem, men i stort sett kan man sätta den vid Loire. Den ursprungliga faunan har förändrats på gr. av landets starka uppodling, men i bergstrakterna i ö. och n. ö. finnas ännu varg, lo, hjort, rådjur och vildsvin samt i Pyrenéerna även björn. Genetten, som eg. tillhör den mediterrana underregionen, går upp i Normandie, och bävern förekommer i Rhönedeltat. I Alperna och Pyrenéerna finnas gämsen och, som relikter, nordiska haren och hermelinen samt på Korsika mufflon. Kanin och dovhjort äro urspr. hemmahörande i denna underregion. Räv, hare och kanin äro synnerligen allmänna över hela landet. Av ödlor märkas i s. Frankrike gecko- och pärlödlor samt av amfibier lökg^odan och marmorvattenödlan. Y.Ln. Befolkning. Det europeiska F :s folkmängd uppgick 1926 till 40,743,897 inv., medan den i början av 1914 belöpte sig till 39,8 mill. Under världskriget nedgick den till 36,9 mill. (1918). Sedan F. genom fredsslutet erhållit Elssas-Lothringen, uppgick dess befolkning vid 1921 års folkräkning till 39,209,518. Frånräknas Elssas-Lothringens inv.-antal från 1926 års siffror, erhålles ett totalbelopp på 39 mill., d. v. s. F. hade ännu för 6 år sedan en för lust i förhållande till 1914 på 800,000. Denna förlust är med säkerhet ännu icke täckt, i det att det naturliga befolkningsöverskottet, som 1928 uppgick till 70,205, år 1929 förbyttes i ett underskott på 12,564. Mellan 1921 och 1926 visade 32 av de 90 dep. större antal dödsfall än födelser. Områden med dylik folkminskning äro hela Bretagne, alla dep. i Centralmassivet utom Puy de Döme, och dessutom några kustområden i s. F. Mellan folkräkningarna 1921 och 1926 hade lantbefolkningen i hela F. minskat med 244,895 personer el. till 20,759,131, medan stadsbefolkningen ökat med 1,779,274 till 19,984,766. Under lång tid har den ökning, som F:s folkmängd uppvisat, i hög grad berott på invandring av främlingar. Särsk. under senaste decenniet har inflyttningen av utlänningar varit stor, på gr. av den franska industriens lysande ställning och emedan F. tack vare denna varit det enda landet i Europa utan nämnvärd arbetslöshet. 1926 bodde i F. ej mindre än 2,5 mill. främmande undersåtar. Det etnografiska huvudelement, ur vilket den franska folkstocken framgått, är kelterna, som för c:a 2,000 år sedan bebodde nästan hela landet och som sedan latiniserades genom romarnas erövring. Kort efteråt började germanernas invandring (alemanner, burgunder, franker, goter). O. år 1000 erövrades landet längs Seine av normannerna (danska och norska vikingar).. I början av medeltiden hade brittiska kelter invandrat i Bretagne och området kring nedre Loire. Alla dessa element ha sammansmält till en enhetlig nationalitet med franska som gemensamt språk. Endast l,i mill. i Bretagne ha behållit sitt keltiska språk. Med hänsyn till folktypen är dock sydfransmannen närmare släkt med italienaren än med nordfransmannen. Den senare överensstämmer mera med kontinentalgermanen, engelsmannen och t. o. m. skandinaven. Vid F:s gränser finnas dock ännu folkelement, som tala främmande tungomål. Hit höra baskerna, som sedan urminnes tider varit bosatta på ömse sidor om Västpyrenéerna och av vilka 17,000 i Béarn, Navarra och Gascogne ännu tala sitt egendomliga språk. På n. sidan av östpyrenéerna bo ännu 200,000 katalaner. Av Korsikas inbyggare tala c:a 300,000 italienska och av Elssas-Lothringens inbyggare 1,5 mill. tyska. Av de stora kulturländerna är F. glesast befolkat med endast 74 inv. pr kvkm. Stor befolkningstäthet (mera än 150 pr kvkm.) uppvisa blott de 7 dep., i vilka de största städerna äro belägna (Paris, Marseille, Lyon) el. som innesluta de stora industribygderna, dels i n., dels i ö. Elssas och mellersta Lothringen. Mera än 70 inv. pr kvkm. ha områden, som om — 29 — — 30 —