Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Språk - Fornminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
stämmelse med föregående objekt iakttages
ej så strängt som förr (fakultativt enl. en
mi-nisteriell skrivelse av 1901) J V
Fornminnen. F. är ett av Europas på
fornminnen rikaste länder. Beträffande fynd från
den paleolitiska stenåldern (se d. o.) intar det
obestridligt främsta rummet. I utforskandet
av denna epok ha också franska arkeologers
insatser varit av grundläggande betydelse (se
Förhistorisk arkeologi).
Materialet till dessa forskningar lämnade till en
början de sedan mitten av 1800-talet utförda
undersökningarna av boplatser (se d. o.) i n. F.,
framför allt Somme-dalen. Senare ha s. F:s
innehållsrika grottor utforskats, samt deras
konst (se Paleolitisk konst) och
skelettrester (se Paleolitiska
människoraser). Även till kännedomen om den
meso 1 i t i s k a stenåldern (se d. o.) har
fransk forskning lämnat viktiga bidrag genom
klarläggandet av den epipaleolitiska tiden (se
d. o.) samt av Campignien (se d. o.). Av de
olika kulturgrupper, som urskiljas under den
neolitiska stenåldern (se d. o.), äro
i F. företrädda huvudsaki. klockbägarnas (se
d. o.) och stenkammargravarnas. Den förra
gruppen spåras företrädesvis i Provence och
Bretagne. Den senare är utbredd över hela
landet men låter sig uppdela på fyra
huvudområden, av vilka Bretagne är viktigast.
Sten-kammargravarna äro här utomordentligt
talrika och uppträda i förening med megalitiska
monument (se d. o.) av annat slag.
Inventariet i gravarna utgöres här till stor del av
klockbägare, vilket vittnar om förbindelser
med Pyreneiska halvön. Den här iakttagna
seden att smycka gravhällarna med ristningar
antyder även sydeuropeiska påverkningar. En
tredje kulturgrupp, tillhörande slutet av den
neolitiska tiden samt bronsåldern, företrädes
av pålbyggnaderna (se d. o.). Dessa tillhöra
landsdelarna invid schweiziska gränsen. Även
under bronsåldern är Bretagne ett av
F:s huvudområden. Gränserna mellan de olika
kulturgrupperna, vilka samtidigt även äro
folkgränser, bli nu mer framträdande (se
Bronsåldern, sp. 12). Den äldsta
järnåldern är i F., liksom i flertalet länder n.
om Alperna, starkt präglad av inflytelser från
Hallstattkulturen (se d. o.). Hela ö. delen av
F. kan betraktas ss. en provins inom dennas
område. Inom grävskicket markeras de främ
mande inflytelserna vid denna tid av högar
med obrända lik. Synnerligen väl företrädd
är den kulturepok, som utfyller de sista fyra
el. fem årh. f. Kr. och som fått namn efter
den schweiziska fyndorten La Tène. La
Tène-kulturen (se d. o.) har inom F. sitt
huvud
område i landsdelarna ö. om Seine-Saöne.
Dess äldsta skede, i F. kännetecknat av rikt
utrustade skelettgravar med den döde vilande
på en tvåhjulad stridsvagn, koncentrerar sig
starkt till Champagne och inom detta till dep.
Marne. Dylika fynd föreligga från o. 200
gravfält, därav några med över 1,000 gravar.
Mot slutet av La-Tène-tiden får det för
kel-terna utmärkande skelettgravskicket vika för
brandgraven i de s. och n. delarna av F. —
de arkeologiska vittnesbörden om romarnas
och germanernas begynnande invasion.
Intressanta minnen från striderna mot romarna
utgöra de framgrävda befästnings- och
beläg-ringsverken kring Alesia (se d. o.),
skådeplatsen för den avgörande kampen. Från de årh.
F. ss. prov. Ga’Uia transalpi’na var inkorporerat
med det romerska imperiet, visa fornminnena,
hur den keltiska kulturen omformas till en
provinsialromersk. Ytterst talrika äro spåren
av det romerska vägnätet, av broar,
vattenledningar och befästningsverk, uppförda av
segrarna. Keramiken står vid tiden för Kr. f.
under romerskt inflytande, och redan under
Tiberius uppföras i de s. landsdelarna filialer
till Italiens fabriker för terra sigilla’ta (se d.
o.). Även metallindustrierna komma nu under
romersk påverkan. Bronsvarorna från det
fabriksdistrikt, som uppstår i trakten av Lyon,
förete dock en del lokala former. Nationella
drag visar även emaljtekniken, som når sin
höjdpunkt under 2:a årh. e. Kr. Vid denna
tid har emellertid den industriella
tyngdpunkten förskjutit sig från det egentliga Gallien till
de övervägande av germaner bebodda
gränstrakterna vid Rhen (se Tyskland,
fornminnen). Efter den frankiska invasionen i
början av 5:e årh. blir åter det barbariska
gravskicket med rik utstyrsel förhärskande.
Folkvandringstidens arkeologiska material
från de talrika gravfälten avspeglar, hur till
en början den provinsialromerska kulturen får
vika för den av frankerna upptagna gotiska.
Senare skönjes, hur denna ”merovingiska”
odling småningom genomsyras av senklassiska
(bysantiska) element, vilka i början av
800-talet helt absorberat el. undanträngt de
germanska (”den karolingiska renässansen”).
Redan f. o. m. mitten av 500-talet kan vidare
iakttagas en alltmer framträdande motsättning
mellan det egentliga Gallien å ena sidan, det
rhenfrankiska området och Mellaneuropa å
den andra — de första förebuden till det
frankiska rikets uppdelning i en romansk och en
germansk stat. Endast obetydligt återspeglas
däremot av det arkeologiska materialet
vikingarnas härjningar och den skandinaviska
bosättningen i Normandie. Den senare har
däremot satt starka spår i ortnamnen. G.Em.
— 37 —
— 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
