FRANKRIKE d’O u t r e m e r (936—954), L o t h a r (954— 986) och Ludvig V (986—987). Ingen av dem var obetydlig; de sökte tappert värja sig mot aristokratiens övermakt men förmådde i saknad av maktmedel intet uträtta mot den tilltagande upplösningen. När efter Ludvig V:s död Roberts sonson Hugo Capet valdes till konung, var utvecklingens slutpunkt nådd; F. var reellt, om än ej formellt, uppdelat i ett stort antal av varandra oberoende stater. B. 9 8 7—1 4 8 3. Fr. o. m. 1000-talets inbrott började en enande strävan göra sig gällande i F. Borgherrar och landsher-rar inordnades i en fast feodal hierarki. Början till enhetsverket skedde genom att de stora länsherrarna målmedvetet arbetade för att pacificera landet och skapa fast organiserade domäner. Ur det karolingiska rikets söndersmulade förvaltningsområden framgingo feodala småriken: Normandie, An-jou, Champagne, Flandern, Bretagne, Languedoc, Akvitanien. Det oavlåtliga krigstillståndet i landet upphörde; den nya cen-tralisationsf ormen möjliggjorde den begynnande högmedeltidens uppsving inom samhällsliv och kultur. Ledningen i strävan att samla och organisera det franska landet övergick snart till den nya, capetingiska dynastien. Redan dess tidigare representanter, Hugo Capet (987—996), Robert (996—1031), Henrik I (1031—60), Filip I (1060— 1108) och Ludvig VI (1108—37), började att med en målmedveten allians- och giflermålspolitik arbeta sig fram bland de rivaliserande, stora ätterna. Stödda på kyrkan och förbundna med de andliga sammanslutningarna, återgåvo capetingerna F. dess rangplats i europeisk storpolitik. Först med konung Ludvig VII:s (1137—80) giftermål med Alienor, Akvi-taniens arvtagerska, uppnådde dock den regerande ätten en klar ledareställning bland F :s många furstehus. Ludvig upptog capetingernas traditionella inrikespolitik. Champagne, Bourgogne och Auvergne måste böja sig för hans makt. Suveränitetens princip erkändes av en sådan vasall som Henrik II, konung av England och hertig av Normandie. Ludvigs skilsmässa från Alienor av Akvitanien och hennes giftermål med Henrik II skapade en normandisk-akvitansk stat under ledning av Englands konung, en fruktansvärd rival, vars anlopp capetingermo-narkien med nöd hejdade. Vid Ludvigs död — 45 — — 46 — DE KAR0LIN6ISKA DELRIKENA 888 FRANKRIKE 115^-1189