FRANKRIKE kandidater, som deklarerat sin anslutning till Poincaré. överenskommelsen med U. S. A. om krigsskulderna antogs. Kort därefter insjuknade Poincaré och avgick. Först Briand och sedermera Tardieu och Laval ha fullföljt hans verk, Tardieu genom ett av parlamentet endast styckvis antaget program för F:s ekonomiska utrustning: landsvägar, järnbyggen, kanaler, hamnanläggningar, telefon m. m. Laval har under Briands tilltagande sjuklighet i allt större utsträckning kommit att omhänderhava utrikespolitiken. Det är han, som personligen fört underhandlingar ej blo’l med tyske rikskansleren Brüning utan även i sept. 1931 med president Hoover under ett besök i U. S. A. Detta rollombyte beseglades, då 14/i 1932 Laval rekonstruerade sin ministär och även formellt inträdde som Briands efterträdare. I Lavals nya ministär tilldelades Tardieu krigsministerportföljen. I febr s. å. rekonstruerades ministären ånyo med Tardieu som chef och utrikesminister, Laval som arbetsminister. G.Liv. Författning. Till grund för F:s nuv. republikanska statsskick ligga de tre ”konstitutionella lagarna” av 1875 ang. senatens organisation, statsmakternas organisation och statsmakternas förhållande till varandra. Härtill ansluta sig två ”organiska lagar” från s. å. rörande valen till senaten och deputeradekammaren, vartill komma en serie vanliga lagar av senare datum, kompletterande de ovannämnda av 1875, vilka själva i några punkter blivit ändrade. För ändring i de konstitutionella lagarna fordras, att folkrepresentationens båda kamrar var för sig med absolut majoritet besluta, att det finnes anledning till en författningsrevision. Kamrarna sammanträda därefter i Versailles, där de, förenade till en enda församling {assemblée na-tionale), med absolut majoritet måste bifalla föreliggande förslag till revision, om en dylik skall komma till stånd. De organiska lagarna ändras i vanlig lagstiftningsväg. Republikens president utses för 7 år av de båda kamrarna vid gemensamt sammanträde i Versailles. Den valde måste ha erhållit absolut majoritet. Har ingen av kandidaterna vid första omröstningen fått erforderligt antal röster, skri-des till ny omröstning. Presidenten kan omväljas, vilket dock endast skett i ett fall. Valbar är varje fransman, som åtnjuter allmänna medborgerliga rättigheter; 1884 utestängdes dock från valbarhet medl. av ätter, som under tidigare monarkiska perioder regerat i F. Presidenten är politiskt oansvarig; endast för högförräderi kan han anklagas av deputeradekammaren och dömas av senaten. Samtidigt har i ett grundlagsstadgande ministrarnas politiska ansvarighet inför kamrarna uttryckligen fastsla gits. Ehuru det ingalunda varit grundlagsstif-tarnas mening, att presidentinst. skulle bli politiskt betydelselös, har den parlamentariska regimen steg för steg medfört en minskning statschefens faktiska inflytande. Millerand (president 1920—24) inledde sitt presidentskap med en förklaring, att presidentens makt borde ökas, men kom efter nyvalen till deputeradekammaren 1924 i konflikt med denna och tvingades att avgå s. å. I allm. anses presidenten numera huvudsaki. ha representativa uppgifter. Man har jämfört hans ställning med den engelske konungens; gemensamt för båda är, att den yttre glans, som kännetecknar deras officiella framträdande, ej motsvaras av något reellt politiskt inflytande. Folkrepresentationen består av två kamrar: le Sénat och la Chambre des députés. Senaten, av vars medl. 75 tidigare utsågos för livstiden av senaten själv (kooptation), utses numera i sin helhet av särskilda valkollegier, ett i varje departement. En dylik valkorporation består av dep:s representanter i deputeradekammaren, generalrådet och arrondissementsråden i dep. (se nedan Förvaltning) samt av särsk. för denna uppgift valda elektorer från primärkommunerna, vilkas municipalråd utse dessa elektorer i viss proportion till folkmängden. Valen till senaten, som f. n. har 314 led., gälla för 9 år, men endast Us väljes för varje gång, varför partiellt nyval äger rum vart 3:e år. Intet bo-stadsband förekommer, men i verkligheten har en kandidat ej lätt för att bli vald i ett dep., där han ej själv hör hemma el. åtm. tidigare haft sitt hemvist. Valbar till senaten är varje fransman, som fyllt 40 år och åtnjuter medborgerliga rättigheter; medl. av f. d. regerande familjer i F., militärer (med vissa undantag) samt vissa domare och ämbetsmän i de dep., där de utöva sin verksamhet, kunna ej väljas till senatorer. Vidare gäller för såväl senaten som deputeradekammaren den principen, att varje av staten avlönat ämbete är oförenligt med ett parlamentariskt mandat; men vederbörande får själv avgöra, huruvida han vill nedlägga ämbetet el. mandatet. Undantagna från denna regel äro ministrar, understatssekreterare, av regeringen utsedda kommissarier med uppdrag för högst 6 mån. m. fl. Deputeradekammaren med 612 led. väljes för 4 år direkt av folket. Valrätt tillkommer varje manlig medborgare, som fyllt 21 år, åtnjuter borgerliga och politiska rättigheter samt minst 6 mån. före valet bott i en kommun. Militärer i aktiv tjänst få ej rösta. Valbar är den, som fyllt 25 år; i övrigt äro val-barhetsbestämmelserna ung. desamma som för senaten. Något bostadsband finnes ej, men ingen får uppställas som kandidat i mer än en — 79 — — 80 —