Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
valkrets. Enl. 1875 års bestämmelser utsågos
de deputerade i enmansvalkretsar; 1885
övergick man till listval med dep. som valkrets men
återvände redan efter 4 år till det förra
systemet. 1919 infördes en form av proportionellt
valsätt, men 1927 återinfördes enmansval. Har
någon vid första valomgången fått mer än
hälften av de avgivna rösterna och ett röstetal,
uppgående till lli av antalet röstberättigade,
förklaras han vald. I annat fall skrides till ny
röstning, då relativ majoritet är till fyllest. —
Såväl i senaten som i deputeradekammaren sitta
även ett mindre antal representanter för de
franska kolonierna.
De båda kamrarna sammanträda i Paris i
skilda palats. Endast vid presidentval och
författningsrevision sammanträda de i Versailles
ss. en enda församling. Två sessioner om året
förekomma, jan.-juli, nov.-jan. Ärl. utser
vardera kammaren en talman och 4 v. talmän.
Lagförslag kunna utgå från såväl regeringen
(pro-jets de loi) som kamrarnas led. (propositions
de loi). Budgetärenden behandlas som
lagstiftningsfrågor. Kamrarna äro i princip likställda;
dock skola budgetfrågor först behandlas i
deputeradekammaren, vilken tillvällat sig
dominerande inflytande beträffande statsfinanserna.
Varje lagförslag skall för att kunna antagas i
vardera kammaren undergå två läsningar. Dock
kan en kammare förklara ett ärende vara av
brådskande natur, i vilket fall endast en
läsning behöves. Vidare genomgå budgetfrågor
blott en läsning. Innan ärendena förekomma
i kammaren, skola de underkastas
utskottsbehandling. Gemensamma utskott för båda
kamrarna förekomma ej, utan varje kammare har
egna utskott, vilka i lagstiftningsarbetet spela en
betydande roll. Vid början av varje session
fördelar senaten sig medelst lottning på 9,
deputeradekammaren på 11 avd. (bureaux). Ny
fördelning genom lottning äger därefter rum
varje mån. När en fråga hänvisats till
utskottsbehandling, tillämpades tidigare den metoden,
att varje avd. ur sin mitt utsåg en el. flera medl.
till ett utskott, som fick ärendet om hand. Varje
avd:s majoritet blev alltså representerad i
utskottet. Visserligen skapades härigenom
möjligheter för en frågas allsidiga utredning, men å
andra sidan blev utskottens antal för stort och
spelade slumpen beträffande sammansättningen
för stor r 11. Genom ändringar i sina
arbetsordningar ha kamrarna för den skull i huvudsak
övergivit detta system, så att numera endast
mindre betydande utskott tillsättas på denna
väg. I början av varje session tillsätter
deputeradekammaren nu vid allmänt sammanträde 20
stora ständiga utskott, vartdera bestående av
44 led. och med representanter för olika me-
ningsgrupper i förhållande till dessas storlek
På liknande sätt väljer senaten för ett år 12
allmänna utskott på vardera 36 led. Tidigare
kunde av kammarled. väckta motioner efter
summarisk prövning genast avvisas, men
numera få alla motioner i likhet med
regeringsför-slagen genomgå ordentlig utskottsbehandling.
Varje utskott utser en av sina led. att som dess
”rapportör” utarbeta, framlägga och försvara
utskottets förslag inför kammaren. Av särskild
vikt är deputeradekammarens budgetutskott,
dit vart och ett av de stora utskotten äger
sända en av sina led. för att med yttranderätt
deltaga i förhandlingarna, medan
budgetutskottets egna föredragande ha rätt att deltaga i
överläggningarna inom utskott, vilka
handlägga frågor av samma natur som motsvarande
budgetärenden. I kammaren har
budgetutskottet dels en allmän föredragande (rapporteur
général), dels särskilda föredragande för
budgetens olika partier (rapporteurs spécials).
Dessa rapportörer taga ledningen i debatterna,
stundom till förfång för vederbörande
fackminister. Även om de stora intiativen utgå
från regeringen, intager denna ej den ledande
ställning vid frågornas förberedande och
slutliga behandling inom parlamentet, som är
kännetecknande för det engelska kabinettet. Detta
kommer särsk. till synes vid behandlingen av
budgeten (se d. o.), där den vidsträckta rätten
att göra ändringar i regeringens budgetförslag
anses som en svaghet i det franska
parlamentariska systemet. — Presidentens suspensiva
veto gentemot kamrarna beträffande
lagstiftningsärenden kommer aldrig till användning.
Den franska regeringens svaga ställning
gentemot folkrepresentationen sammanhänger även
med det franska partiväsendets karaktär. I F.
finnas ej partier i vanlig mening utan endast
”grupper”, flera till antalet och ej alltid strängt
avgränsade från varandra. De blockbildningar
inom deputeradekammaren, som utgöra det
parlamentariska underlaget för en ministär, äro
därför ofta en allt annat än stabil grund för
fransk regeringspolitik. Presidentens i
författningen medgivna rätt att med senatens
samtycke upplösa deputeradekammaren har
upphört att användas, varigenom regeringen
berövas den möjlighet att utöva press på
partierna, som ett hot om upplösning kan innebära.
En vädjan till folket i val är alltså ej en faktor
att räkna med vid den franska
regeringsbildningen, som i stället är beroende av
fluktuationerna inom kamrarna, närmast den folkvalda,
under den tid de äro i funktion.
Interpella-tions- och dagordningsinstituten spela därvid
en framträdande roll. I stor utsträckning rikta
kamrarnas led. vanliga frågor (questions) till
— 81 —
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
