Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Författning - Rättskipning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
ministrarna, som dessa besvara, om de så finna
för gott, varpå en dialog utspinner sig mellan
den frågande och ministern; någon allmän
debatt får ej förekomma. Framställandet av
inter-pellationer åter har till ändamål att få till stånd
en allmän debatt om regeringens politik el.
enstaka ministrars åtgöranden. Debatten
utmynnar nästan utan undantag i förslag att övergå
till dagordningen (se d. o.), vare sig enkel el.
motiverad (ordre du jour motivé). I det senare
fallet uttalas tydligt ant. ett gillande el. ogillande
av regeringens åtgärder. Föreligga flera
förslag till motiverad dagordning, förklarar
regeringen sig vilja acceptera ett av dem; utfaller
omröstningen till regeringens nackdel, kan detta
leda till en ministerkris. Ombyte av regering
förekommer jämförelsevis ofta. Det är
emellertid ej ovanligt, att led. av en avgående ministär
återfinnas i den följande, i vilket fall man kan
tala om en rekonstruktion, där den avgångne
chefen och de, som stått honom närmast,
ersatts med nya män. Då det på gr. av det
rådande gruppsystemet med dess avsaknad av
allmänt erkända partiledare ej är utan vidare
klart, vem som bör bli chef för den nya
ministären, har republikens president vid valet av
konseljpresident en av sina få verkligt
betydelsefulla politiska uppgifter. Den, som av
republikens president fått i uppdrag att bilda
ministär, har full frihet att välja de övriga medl.
av ministären. Sedan gammalt anses det, att
man vid regeringsbildningen bör taga mera
hänsyn till partiställningen i deputeradekammaren
än i senaten. Dock har den senare, vilken
åtnjuter stort anseende, vid mer än ett tillfälle
spelat en viss roll både vid en regerings
tillblivelse och vid dess störtande. J.E.N.
Rättskipning. Den tidigare, djupgående
olikheten mellan n. och s. F. i rättsligt avseende
upphävdes genom franska revolutionen (se
Cambacerès), och landet fick en enhetlig
lag i ”Code civil” (se d. o.) 1804 med därtill sig
slutande processlagar 1806 och 1808 samt
strafflag 1810. Bland senare nytillkomna lagar
märkes särsk. en sammanfattning av arbetsrätten,
”Code de travail”. Ett utmärkande drag för
rättskipningen i F. är skillnaden mellan
förfarandet i tvistemål och i brottmål. Bland
tvistemålen avdömas bagatellmål om intill 3,000 frcs
värde samt förtursmål (vräkning m. m.) av
fredsdomare (se d. o.), en i varje kanton.
Uppgår tvisteföremålets värde till 1,000 frcs, kan
den tappande parten klaga hos den vanliga
civildomstolen i l:a instans, tribunal civil med 3
domare. Dylik domstol finnes för varje dep.,
i de folkrikaste dep. uppdelad i flera avd. Från
tribunal civil är vad tillåtet till en av landets
26 cours d’appel om 5 domare, motsvarighet till
de sv. hovrätterna. Högsta, 3:e instans är cour
de cassation i Paris med 11 domare. Dit få
emellertid endast rättsfrågan i tvisten, frågan
om riktig lagtillämpning dragas, icke sak- och
bevisfrågor. Handelsmål avgöras i l:a instans
av tribunaux de commerce om 3 köpmän.
Tvister mellan arbetare och arbetsgivare om högst
1,000 frcs’ värde bedömas också av särsk.
fackdomstolar, conseils de prud-hommes. — I
straffsaker avgöra fredsdomare småförseelser och,
ss. polisdomstol, ordningsmål. Vanliga
brottmål (délits, se d. o.) med högst 5 års fängelse
till påföljd avdömas av cours correctionnels
om 3 fackdomare. Svårare brottmål (crimes, se
d. o.) komma inför cours d’assises, som bestå
av 3 fackdomare och 12 jurymän. Alla
brottmål skola först undergå en förberedande
behandling inför en förhörsdomare (juge
d’in-struction), som ant. kan låta åtalet falla el.
sända målet till en domstol, där offentlig åklagare
för åtalet. Juryn avgör med enkel majoritet
skuldfrågan. Har jury icke använts, kan klagas
i cours d’appel\ har jury däremot anlitats, må
klagas endast i cours de cassation och endast i
lagtolkningsfrågor. Processen i F. är
genomgående muntlig och offentlig, en ofta anlitad
förebild för andra icke anglo-saxiska
kulturländer. Advokattvång och advokatmonopol är
infört. Advokatståndet är liksom i England
uppdelat i 2 klasser, avocat och avoué (se A d v
o-k a t). Domarna utnämnas av F:s president och
intaga en mycket oberoende ställning, så att de
med framgång hävdat sin mening mot politiska
påtryckningar. E.K.
Förvaltning. Antalet ministrar (vanl. 14—16)
växlar något i olika regeringar. I Tardieus
ministär 1932 finnas 14, näml, utrikes-, försvars-,
finans-, handels- och post-, jordbruks-, inrikes-,
kolonial-, undervisnings-, arbets-, pensions-,
justitie-, hälsovårdsmhiister, minister för
offentliga arbeten, kommunikationer och
handelsflottan samt minister för de befriade
områdena. Konseljpresidenten pläga- själv stå i
spetsen för ett ministerium. En mängd
regeringsärenden avgöres av vederbörande
fackminister ensam, stundom i samråd med
konseljpresidenten (ministerstyrelse), andra
avgöras i s. k. kabinettsråd (conseil de
ca-binet) med konseljpresidenten som ordf.; vissa
ärenden skola åter föredragas i officiellt
ministerråd (conseil des ministres), där samtliga
ministrar .skola närvara och republikens
president är ordf. Den franska förvaltningen är
sedan gammalt kännetecknad av stark
centrali-sation (se d. o.), vadan fristående centrala
ämbetsverk till största delen saknas och hela den
ofantliga förvaltningsapparaten dirigeras från
ministerierna. Centralisationen innebär även,
— 83 —
— 84 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
