FRANKRIKE då skulden till allra största delen är inhemsk, betyder detta endast en överflyttning av inkomsten till innehavarna av statsobligationer och till pensionstagare. Ekonomiskt verkar detta hämmande för näringslivet under upp-gångstider men stabiliserande under nedgångs-tider genom köpkraftens bevarande hos de breda folklager, som placerat sina tillgångar i statspapper. — Det franska skatteväsendet byggde ända fram till världskriget på de grunder, som lagts efter den stora revolutionen. Först i juli 1914 lyckades det efter många års bemödanden att införa en el. rättare sagt flera inkomstskatter, då skatt utgår efter olika grunder på olika slags inkomst. Efter kriget ha framförallt omsättningsskatterna lämnat betydande bidrag. — Under kriget täcktes utgifterna till stor del genom lån. Så översköto t. ex. det sista krigsåret 1918 utgifterna inkomsterna med nära 50 miljarder frcs, och inkomsterna uppgingo då till 6,8 miljarder. Därigenom steg statsskulden kraftigt, även om betydande delar täcktes genom sedelemission. Skulden beräknades 1913 till 33,5 miljarder frcs och 1919 till ung. 150 miljarder. Skuldsättningen fortsatte även efter fredsslutet, så att summan 1926 var 290 miljarder. Det hotande finansläget föranledde då kraftiga ingrepp, och genom skatternas stegring med o. Va möjliggjordes balans i budgeten och en icke obetydlig nedskrivning av skulderna samt överförande av en betydande del från svävande till konsoliderad skuld. 31/s 1930 var skulden sammansatt på följ, sätt: evig 97 miljarder, amorteringsbar 106, medelfristig 22 och kortfristig 34 miljarder el. tillsammans 259 miljarder. Därtill kom-mo något över 5 miljarder utländsk handels-skuld och konsoliderad utländsk under 62 år betalbar politisk skuld, som emellertid täckes av tyska skadeståndsbetalningar och vars framtid f. n. (jan. 1932) icke kan' överskådas. Skuldamorteringarna skötas av en särskild amorteringskassa, dit vissa statsinkomster hänvisats, ss. inkomsterna av tobaksmonopolet, arvsskatten samt eventuellt budgetöverskott. Statsinkomsternas starka stegring efter reformen 1926 möjliggjorde en kraftig amortering, men under de sista åren ha övriga utgiftsan-språk föranlett minskning av amorteringsbe-loppen. 1931/32 års budget synes komma att sluta med underskott. — De franska kommunernas verksamhetskrets är mera begränsad än t. ex. de svenska el. de tyska och engelska och inskränker sig till att omfatta i huvudsak polis-, fattigvårds- och vägväsende. Kraven på inkomster äro därför heller ej så stora och skuldsättningen relativt liten. Inkomsterna bestå av stadstullar (oktroj), tillägg till numera Uppslagsbok. X. _____ 97 __ 4 ej längre av staten uppburna avkastningsskatter (jfr Sveriges för några år sedan på bevillning grundade kommunalbeskattning) samt anvisningar från staten jämte inkomster av kommunal egendom och några mindre skatter. Totala kommunala inkomsterna beräknades 1929 till 8 å 9 miljarder. Kommunal finansreform är påtänkt. I den mån en uppskattning av den kommunala skuldsättningen är möjlig, synes den ha uppgått till knappa 3 miljarder för departementen år 1926 och något över 9 miljarder för kommunerna år 1923. Sedermera torde den ha stigit något. A.Vr. Bankväsen. F :s centralbank, Banque de France (se d. o.), är enda sedelutgivande inst., men i kolonierna finnas 7 sedelutgivande banker på olika viktigare platser. Av affärsbankerna räkna några sitt ursprung från de av regeringen efter februarirevolutionen 1848 upprättade comptoirs d’escompte. Det understöd, som dessa diskontkontor erhöllo från stat och kommuner, upphörde efter några år, varefter de måste reda sig på egen hand. Samtidigt med att de nu arbetade sig fram genom de första svårigheterna som självständiga företag, framträdde ett kreditinst. av alldeles ny typ, Crédit mobilier fran^ais (se d. o.), vilket fick stor betydelse för bankväsendet i ett flertal andra länder. Medan bankerna tidigare erhållit sina rörelsemedel huvudsakligast genom sedelutgivning el. inlåning från allmänheten, byggde den nya banktypen sin medelanskaffning på ett stort insatskapital samt en omfattande grund-nings- och emissionsverksamhet. Det blev ej heller på det gamla programmet, handels- och fastighetskreditens finansiering, som Crédit mobilier inriktade sin verksamhet, utan den tog upp ett nästan helt nytt område för sin kreditpolitik, näml, industriens och kommunikationsväsendets finansiering. På de franska bankernas utveckling fick Crédit mobilier att börja med ett ganska ringa inflytande utom i ett enda fall (Société générale), men småningom blevo dess arbetslinjer upptagna av de flesta mera betydande banker i såväl in- som utlandet. — De franska affärsbankernas historia under senare delen av 1800-talet utmärktes av en intensiv konkurrens dem emellan, som medfört, att särsk. tre av depositionsbankerna arbetat sig fram till en överlägsen ställning gentemot de övriga. Denna krafttillväxt har dock icke som i andra länder huvudsaki. skett genom upprepade sammanslutningar med andra bankföretag, trots att det alltid funnits gott om objekt härför, utan mera genom kapitalkoncentration och livliga filialgrundningar. Då de mindre bankerna fingo allt svårare att reda sig i striden med de stora inst., skedde vid ti- — 98 —