Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Finanser - Bankväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
då skulden till allra största delen är inhemsk,
betyder detta endast en överflyttning av
inkomsten till innehavarna av statsobligationer
och till pensionstagare. Ekonomiskt verkar
detta hämmande för näringslivet under
upp-gångstider men stabiliserande under
nedgångs-tider genom köpkraftens bevarande hos de
breda folklager, som placerat sina tillgångar i
statspapper. — Det franska skatteväsendet
byggde ända fram till världskriget på de
grunder, som lagts efter den stora revolutionen.
Först i juli 1914 lyckades det efter många års
bemödanden att införa en el. rättare sagt flera
inkomstskatter, då skatt utgår efter olika
grunder på olika slags inkomst. Efter kriget ha
framförallt omsättningsskatterna lämnat
betydande bidrag. — Under kriget täcktes
utgifterna till stor del genom lån. Så översköto
t. ex. det sista krigsåret 1918 utgifterna
inkomsterna med nära 50 miljarder frcs, och
inkomsterna uppgingo då till 6,8 miljarder.
Därigenom steg statsskulden kraftigt, även om
betydande delar täcktes genom sedelemission.
Skulden beräknades 1913 till 33,5 miljarder frcs
och 1919 till ung. 150 miljarder. Skuldsättningen
fortsatte även efter fredsslutet, så att summan
1926 var 290 miljarder. Det hotande
finansläget föranledde då kraftiga ingrepp, och
genom skatternas stegring med o. Va
möjliggjordes balans i budgeten och en icke obetydlig
nedskrivning av skulderna samt överförande av en
betydande del från svävande till konsoliderad
skuld. 31/s 1930 var skulden sammansatt på
följ, sätt: evig 97 miljarder, amorteringsbar
106, medelfristig 22 och kortfristig 34
miljarder el. tillsammans 259 miljarder. Därtill
kom-mo något över 5 miljarder utländsk
handels-skuld och konsoliderad utländsk under 62 år
betalbar politisk skuld, som emellertid täckes
av tyska skadeståndsbetalningar och vars
framtid f. n. (jan. 1932) icke kan’ överskådas.
Skuldamorteringarna skötas av en särskild
amorteringskassa, dit vissa statsinkomster
hänvisats, ss. inkomsterna av tobaksmonopolet,
arvsskatten samt eventuellt budgetöverskott.
Statsinkomsternas starka stegring efter
reformen 1926 möjliggjorde en kraftig amortering,
men under de sista åren ha övriga
utgiftsan-språk föranlett minskning av
amorteringsbe-loppen. 1931/32 års budget synes komma att
sluta med underskott. — De franska
kommunernas verksamhetskrets är mera begränsad än
t. ex. de svenska el. de tyska och engelska och
inskränker sig till att omfatta i huvudsak
polis-, fattigvårds- och vägväsende. Kraven på
inkomster äro därför heller ej så stora och
skuldsättningen relativt liten. Inkomsterna
bestå av stadstullar (oktroj), tillägg till numera
Uppslagsbok. X. _____ 97 __
4
ej längre av staten uppburna
avkastningsskatter (jfr Sveriges för några år sedan på
bevillning grundade kommunalbeskattning) samt
anvisningar från staten jämte inkomster av
kommunal egendom och några mindre skatter.
Totala kommunala inkomsterna beräknades 1929
till 8 å 9 miljarder. Kommunal finansreform
är påtänkt. I den mån en uppskattning av den
kommunala skuldsättningen är möjlig, synes
den ha uppgått till knappa 3 miljarder för
departementen år 1926 och något över 9
miljarder för kommunerna år 1923. Sedermera
torde den ha stigit något. A.Vr.
Bankväsen. F :s centralbank, Banque de
France (se d. o.), är enda sedelutgivande inst.,
men i kolonierna finnas 7 sedelutgivande
banker på olika viktigare platser. Av
affärsbankerna räkna några sitt ursprung från de av
regeringen efter februarirevolutionen 1848
upprättade comptoirs d’escompte. Det understöd, som
dessa diskontkontor erhöllo från stat och
kommuner, upphörde efter några år, varefter de
måste reda sig på egen hand. Samtidigt med
att de nu arbetade sig fram genom de första
svårigheterna som självständiga företag,
framträdde ett kreditinst. av alldeles ny typ, Crédit
mobilier fran^ais (se d. o.), vilket fick stor
betydelse för bankväsendet i ett flertal andra
länder. Medan bankerna tidigare erhållit sina
rörelsemedel huvudsakligast genom
sedelutgivning el. inlåning från allmänheten, byggde den
nya banktypen sin medelanskaffning på ett
stort insatskapital samt en omfattande
grund-nings- och emissionsverksamhet. Det blev ej
heller på det gamla programmet, handels- och
fastighetskreditens finansiering, som Crédit
mobilier inriktade sin verksamhet, utan den
tog upp ett nästan helt nytt område för sin
kreditpolitik, näml, industriens och
kommunikationsväsendets finansiering. På de franska
bankernas utveckling fick Crédit mobilier att
börja med ett ganska ringa inflytande utom i
ett enda fall (Société générale), men
småningom blevo dess arbetslinjer upptagna av de
flesta mera betydande banker i såväl in- som
utlandet. — De franska affärsbankernas
historia under senare delen av 1800-talet utmärktes
av en intensiv konkurrens dem emellan, som
medfört, att särsk. tre av depositionsbankerna
arbetat sig fram till en överlägsen ställning
gentemot de övriga. Denna krafttillväxt har
dock icke som i andra länder huvudsaki. skett
genom upprepade sammanslutningar med
andra bankföretag, trots att det alltid funnits gott
om objekt härför, utan mera genom
kapitalkoncentration och livliga filialgrundningar. Då
de mindre bankerna fingo allt svårare att reda
sig i striden med de stora inst., skedde vid ti-
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
