Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Bankväsen - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
den närmast före sekelskiftet en stark
opinionsbildning till deras favör, varefter en ny
blomst-ringsperiod började för de många
landsorts-bankerna, under vilken många av dem
organiserade sig i sammanslutningar för att bättre
kunna motstå storbankernas inflytande. Under
de senaste årtiondena har också samarbetet
mellan bankerna i stort vunnit i förståelse och
hänsynstagande. 1929 genomförde flertalet
banker väldiga kapitalökningar genom
nyemissioner, för de största innebärande mer än
fördubbling av de egna medlen, för att
åvägabringa en bättre proportion mellan fonderna
och inlåningen, vilken under de närmast
föregående åren vuxit enormt genom hemtagning
av franska tillgodohavanden i utlandet. — De
främsta depositionsbankerna äro Crédit
lyon-nais, Comptoir national d’escompte de Paris
och Société générale pour favoriser le
dévelop-pement du commerce et de 1’industrie en France
(se d. o.). Närmast följa Banque national de
credit samt Banque de Paris et de Pays Bas,
den senare av affärsbanktyp. Någon
sammanfattande statistik över de franska bankerna har
icke uppgjorts, varför man här saknar den
överblick, som i andra länder står till buds.
Det franska sparbanksväsendet går
tillbaka till 1818 och har alltid varit ordnat
under statens garanti. Sparbankerna äro skyldiga
att överlämna sin inlåning till statskassan.
Detta system har tidvis medfört betydande
svårigheter för statsförvaltningen, som vidtagit
oupphörliga förändringar i de maximibelopp, vilka
av enskilda deponenter finge insättas, liksom i
de räntesatser, efter vilka räntegottgörelse sker.
1919 höjdes maximigränsen för insättningar till
5,000 fr. Sparbankerna fingo under kriget sitt
verksamhetsområde utvidgat, i det de blevo
berättigade att fungera som tecknings- och
inbe-talningsställen för statslån, liksom de även
fingo mottaga räntekuponger till dylika lån som
likvid vid insättningar.
Fastighetskrediten är i Frankrike ordnad
genom hypoteksbanker, av vilka Crédit foncier
de France (se d. o.) är den ledande och tjänat
som mönster för de flesta andra länder.
Dessutom finnas penninginst. av andra typer, ss.
emissionsbanker och privata
finansieringsföre-tag, kooperativa penninginrättningar,
postsparbank m. fl. K.W-B.
Jordbruket får ännu betraktas som F :s
huvudnäring. över hälften av befolkningen
(51 %) lever fortfarande på landsbygden. Ej
mindre än 46,6 °/o av hela arealen utgöres av
åker, trädgårdar och vingårdar. Därtill
komma 9,2 % ängsmark i mer el. mindre odlat
tillstånd. Den för jordbruket disponerade jorden
blir alltså 55,7% el. 300,000 kvkm. — Den
med brödsäd (vete, råg, korn, havre,
bovete, majs) odlade arealen uppgick 1929 till
108,700 kvkm. Vete är det förnämsta
sädesslaget (51,600 kvkm.) med en avkastning 1929
av 87,i mill dt., vilken nätt och jämt täcker
behovet (75 mill. dt. för konsumtion och 12
mill. för utsäde). De förnämsta
vetedistrikten äro Flandern, Picardie, Parisbäckenet,
Vendée och ö. Bretagne. F. ö. odlas vete
överallt, där det någorlunda kan betala sig.
Havre (35,000 kvkm.) odlas huvudsaki. i n. F.
Av rågskörden (16 mill. dt.) erhålles % i
Centralmassivet och av bovetet (3,7 mill. dt.)
likaledes % i Bretagne. Ehuru jordmånen i
allm. är bördig, särsk. i dallandskapen (Loire,
Seine, Saöne), är brukningsintensiteten ej
särdeles stor (1922—24 av vete 13,3 dt. pr har el.
2/s av i Sverige). Den har dock visat tecken
till stegring (1929 16,9 dl. pr har av vete). Ett
relativt nytt sädesslag är majs, som odlas i v.
Garonnebäckenel och i Saönedalen.
Produktionen (5 mill. dt.) läcker dock blott % av
behovet. — Av foderväxter odlas foderbetor
(7,820 kvkm.) och baljväxler (29,000 kvkm.).
Av övriga rotfrukter odlas potatis på
14,700 kvkm. (166 mill. dt.). Centrum är
Au-vergne och Bretagne. Sockerbetan odlas i n.
Provence men huvudsaki. vid mellersta Seine
och därifrån i ett bälte mot n. t. o. m. Picardie
och Artois, där den tages i växelbruk med
vete. Totalarealen är 246 kvkm. med en
avkastning av 53,5 mill. dt. Odlingen försiggår
i n. i stor stil. Här finnas 70% av F:s
sockerfabriker. I Europa ha endast Tyskland
och Tjeckoslovakien större
råsockerproduk-tion. — Det intensivaste jordbruket sker i form
av grönsaksodling i närheten av de
stora städerna och fruktkultur (äpplen
och päron i Garonne- och Rhöne-sänkorna,
men framförallt i Normandie och Bretagne,
där äppelvin, cider, ersätter druvvinet). —
Jämte vetet är dock vinet F:s viktigaste
kulturväxt. Vinodlingarna upptogo 1929
14,400 kvkm. Deras n. gräns markeras av en
linje från Loires mynning över Paris till Se
dan. S. om denna linje odlas vin i alla dep.
utom i Cantal, Haute-Vienne, Creuse,
Seine-el-Marne, Meuse och Meurthe-et-Moselle. Den
förnämsta vinkulturen är dock koncentrerad
till vissa huvudområden. Det viktigaste är det
mediterrana F., där de milda vintrarna och
de torra heta somrarna gynna denna form
av jordbruket framför varje annan. Det
lönar sig här bättre att odla vin än vete, och
den till brödsäd nödvändiga mängden av det
senare köpes utifrån. I Roussillon, Languedoc
och s. Provence upptages % av hela arealen av
vingårdar, i vissa dep. utgöra de 90—95 %
— 99 —
— 100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
