Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Undervisningsväsen - Tidningspress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
mies. Ett univ. omfattar i allm. en juridisk,
en medicinsk, en naturvetenskaplig och en
humanistisk fakultet. Stundom äro de olika
fakulteterna placerade i olika städer inom en
académie. Univ. i Strasbourg (särskild
styrelse) har 7 fakulteter (2 teologiska, resp,
protestantisk och katolsk, samt 1 farmaceutisk).
Fakulteterna utdela licentiat- och d:r-diplom i
juridik, naturvetenskaper och humanistiska
vetenskaper; enbart d:r-diplom i medicin;
apotekare-, droghandlare- och tandläkarediplom.
Univ.-året börjar Vu och slutar i slutet av
juni. Studenterna äro inscrits (inskrivna) för
att kunna avlägga examina, el. immatriculés
(immatrikulerade) för att endast följa
undervisningen. Studenterna ha inga studentnationer
men talrika föreningar efter olika särintressen
el. olika åsikter (politiska och religiösa). De
lärare, som meddela den högre undervisningen,
äro professeurs titulaires (titulär-prof.) el.
pro-fesseurs sans chaires, chargés de cours och
maltres de conférences (docenter). Univ. har
ingen annan rektor än rektorn för
vederbörande académie; varje fakultet har en doyen
(de-kanus). Univ. ha talrika special-inst. och
-laboratorier. Univ. i Paris t. ex. har inst. för
statistik, psykologi, lingvistik, fonetik, slaviska
studier, skandinaviska studier etc. Univ. i Paris
omfattar även en École normale supérieure vid
Rue d’UIm och en i Sèvres, vilka utbilda
agré-gés (den förra för män, den senare för
kvinnor) . — d) Utanföruniv. finnas en mängd
offentliga anstalter för den högre
undervisningen; enbart i Paris: Collège de France
(utdelar icke dipom), Museum d’histoire
na-turelle, École pratique des hautes-études,
École nationale des chartes, École nationale des
langues orientales vivantes; därjämte en mängd
privata anstalter för den högre
undervisningen: katolska inst. i Paris och i Toulouse
(verkliga univ.), en fri fakultet för
protestantisk teologi i Paris och en i Montpellier; i Paris:
Institut Pasteur, École libre des Sciences
poli-tiques, Institut océanographique, etc.
3) Slutl. har varje ministerium sina inst.
och skolor. Den tekniska undervisningen är
särsk. väl utvecklad. École centrale och Écoles
d’arts et métiers utbilda ingenjörer.
Handelsskolorna utvecklas mer och mer. Men
framför allt böra nämnas: École des beaux-arts,
Conservatoire de musique, Institut
agronomi-que, École des infirmières de 1’assistance
pub-lique, École des ponts et chaussées, École
supérieure des mines, École de Saint-Cyr (för
officerare), École polytechnique (Paris); École
d’horticulture (Versailles); École des eaux et
foréts (Nancy), lantbruksskolorna i Grignon,
Montpellier, Rennes; veterinärskolorna i Alf ort,
Lyon, Toulouse; École navale (Brest); École
coloniale (Paris). — Office national des
universités (96 Boulevard Raspail, Paris)
ombesörjer rekryteringen av franska lärare och
föreläsare till utlandet. P.T.
Tidningspress. Den franska pressen leder
sina anor tillbaka till 1631, då ”La Gazette”
(senare ”Gazette de France”) grundades under
kardinal Richelieus beskydd och aktiva
medverkan. Dess förste utg. och tryckare var Th.
Renaudot. 1631 erhöll denne privilegium för
sig och sina arvingar på tryckning och
försäljning av gazetter. Gazettens roll fylles numera
i Frankrike av ”Journal officiel” (motsvarande
såväl ”Post- och inrikes tidn.” som ”Sv.
författningssamling” och riksdagstrycket). 1672
grundades av Donneau de Vizé ”Mercure
galant”, senare kallad ”Nouveau Mercure” och
från 1728 ”Mercure de France”, vilket namn
tidn. bibehöll till 1858, då den nedlades. Under
Napoleon I var det officiella
informationsorga-net ”Le Moniteur” (”Gazette nationale ou le
Moniteur universel”). Bland övriga tidn.,
grundade före revolutionen, kan nämnas den första
franska dagliga tidn. ”Journal de Paris” (1777
—1819). Under sin blomstringstid o. 1792
utgick den i en uppl. på över 20,000 ex. Vidare
kan nämnas den 1789 grundade ”Journal des
débats”. 1836 startades Girardins ”La Presse”
och Dutracqs ”Le siècle”, som snart uppnådde
för den tiden så stora uppl. som resp. 10,000
och 38,000 ex. 1846 funnos i Paris, utom den
officiella tidn. ”Le Moniteur”, som huvudsaki.
utdelades gratis: ”Le Siècle” (31,000 ex.), ”La
Presse” och ”Le Constitutionnel” (20,000 å
25,000 ex.), ”Journal des débats” och
”L’Épo-que” (10,000 och 15,000 ex.). Efter
julirevolutionen 1830 bildades på initiativ av en av medl.
i bankirfamiljens Laffitte ett företag, som
förmedlade annonsering i de fyra ledande tidn.
(”Journal des débats”, ”Le Constitutionnel”,
”Le Siècle” och ”La Presse”), sedermera även i
”Le Pays” och ”La Patrie”. 1858 ägde Paris
sex stora ledande tidn.: ”Le Siècle”, ”La
Presse”, ”Le Constitutionnel”, ”La Patrie”,
”Journal des débats”, ”Les Assemblées”. Antalet
landsortstidn. uppgick till över 500. På
1860-talet ökades Paristidn:s antal avsevärt. 1872
uppgick uppl. av ”Le Petit journal”, grundad
1863 och pioniären för den franska
”half-pen-nypressen”, till 212,500 ex. 1874 beräknades
tidn. i de 35 största landsortsstäderna i F.
(med en sammanlagd folkmängd av 2,566,000)
utgå i en veckouppl. på sammanlagt 2,800,000
ex. I Paris funnos 1880 o. 120 tidn. 1890 o.
160, 1900 o. 240. Sammanlagda antalet i F.
publicerade tidn. uppgick 1900 till i runt tal
2,400, därav 2,160 utg. i 540 olika
landsorts
— 111 —
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
