FRANKRIKE mies. Ett univ. omfattar i allm. en juridisk, en medicinsk, en naturvetenskaplig och en humanistisk fakultet. Stundom äro de olika fakulteterna placerade i olika städer inom en académie. Univ. i Strasbourg (särskild styrelse) har 7 fakulteter (2 teologiska, resp, protestantisk och katolsk, samt 1 farmaceutisk). Fakulteterna utdela licentiat- och d:r-diplom i juridik, naturvetenskaper och humanistiska vetenskaper; enbart d:r-diplom i medicin; apotekare-, droghandlare- och tandläkarediplom. Univ.-året börjar Vu och slutar i slutet av juni. Studenterna äro inscrits (inskrivna) för att kunna avlägga examina, el. immatriculés (immatrikulerade) för att endast följa undervisningen. Studenterna ha inga studentnationer men talrika föreningar efter olika särintressen el. olika åsikter (politiska och religiösa). De lärare, som meddela den högre undervisningen, äro professeurs titulaires (titulär-prof.) el. pro-fesseurs sans chaires, chargés de cours och maltres de conférences (docenter). Univ. har ingen annan rektor än rektorn för vederbörande académie; varje fakultet har en doyen (de-kanus). Univ. ha talrika special-inst. och -laboratorier. Univ. i Paris t. ex. har inst. för statistik, psykologi, lingvistik, fonetik, slaviska studier, skandinaviska studier etc. Univ. i Paris omfattar även en École normale supérieure vid Rue d’UIm och en i Sèvres, vilka utbilda agré-gés (den förra för män, den senare för kvinnor) . — d) Utanföruniv. finnas en mängd offentliga anstalter för den högre undervisningen; enbart i Paris: Collège de France (utdelar icke dipom), Museum d’histoire na-turelle, École pratique des hautes-études, École nationale des chartes, École nationale des langues orientales vivantes; därjämte en mängd privata anstalter för den högre undervisningen: katolska inst. i Paris och i Toulouse (verkliga univ.), en fri fakultet för protestantisk teologi i Paris och en i Montpellier; i Paris: Institut Pasteur, École libre des Sciences poli-tiques, Institut océanographique, etc. 3) Slutl. har varje ministerium sina inst. och skolor. Den tekniska undervisningen är särsk. väl utvecklad. École centrale och Écoles d’arts et métiers utbilda ingenjörer. Handelsskolorna utvecklas mer och mer. Men framför allt böra nämnas: École des beaux-arts, Conservatoire de musique, Institut agronomi-que, École des infirmières de 1’assistance pub-lique, École des ponts et chaussées, École supérieure des mines, École de Saint-Cyr (för officerare), École polytechnique (Paris); École d’horticulture (Versailles); École des eaux et foréts (Nancy), lantbruksskolorna i Grignon, Montpellier, Rennes; veterinärskolorna i Alf ort, Lyon, Toulouse; École navale (Brest); École coloniale (Paris). — Office national des universités (96 Boulevard Raspail, Paris) ombesörjer rekryteringen av franska lärare och föreläsare till utlandet. P.T. Tidningspress. Den franska pressen leder sina anor tillbaka till 1631, då ”La Gazette” (senare ”Gazette de France”) grundades under kardinal Richelieus beskydd och aktiva medverkan. Dess förste utg. och tryckare var Th. Renaudot. 1631 erhöll denne privilegium för sig och sina arvingar på tryckning och försäljning av gazetter. Gazettens roll fylles numera i Frankrike av ”Journal officiel” (motsvarande såväl ”Post- och inrikes tidn.” som ”Sv. författningssamling” och riksdagstrycket). 1672 grundades av Donneau de Vizé ”Mercure galant”, senare kallad ”Nouveau Mercure” och från 1728 ”Mercure de France”, vilket namn tidn. bibehöll till 1858, då den nedlades. Under Napoleon I var det officiella informationsorga-net ”Le Moniteur” (”Gazette nationale ou le Moniteur universel”). Bland övriga tidn., grundade före revolutionen, kan nämnas den första franska dagliga tidn. ”Journal de Paris” (1777 —1819). Under sin blomstringstid o. 1792 utgick den i en uppl. på över 20,000 ex. Vidare kan nämnas den 1789 grundade ”Journal des débats”. 1836 startades Girardins ”La Presse” och Dutracqs ”Le siècle”, som snart uppnådde för den tiden så stora uppl. som resp. 10,000 och 38,000 ex. 1846 funnos i Paris, utom den officiella tidn. ”Le Moniteur”, som huvudsaki. utdelades gratis: ”Le Siècle” (31,000 ex.), ”La Presse” och ”Le Constitutionnel” (20,000 å 25,000 ex.), ”Journal des débats” och ”L’Épo-que” (10,000 och 15,000 ex.). Efter julirevolutionen 1830 bildades på initiativ av en av medl. i bankirfamiljens Laffitte ett företag, som förmedlade annonsering i de fyra ledande tidn. (”Journal des débats”, ”Le Constitutionnel”, ”Le Siècle” och ”La Presse”), sedermera även i ”Le Pays” och ”La Patrie”. 1858 ägde Paris sex stora ledande tidn.: ”Le Siècle”, ”La Presse”, ”Le Constitutionnel”, ”La Patrie”, ”Journal des débats”, ”Les Assemblées”. Antalet landsortstidn. uppgick till över 500. På 1860-talet ökades Paristidn:s antal avsevärt. 1872 uppgick uppl. av ”Le Petit journal”, grundad 1863 och pioniären för den franska ”half-pen-nypressen”, till 212,500 ex. 1874 beräknades tidn. i de 35 största landsortsstäderna i F. (med en sammanlagd folkmängd av 2,566,000) utgå i en veckouppl. på sammanlagt 2,800,000 ex. I Paris funnos 1880 o. 120 tidn. 1890 o. 160, 1900 o. 240. Sammanlagda antalet i F. publicerade tidn. uppgick 1900 till i runt tal 2,400, därav 2,160 utg. i 540 olika landsorts — 111 — — 112 —