Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Tidningspress - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
dock ej och har aldrig saknats en oppositionell
press. Denna har likväl under senaste
årtionden väsentligen varit tillfinnandes bland mindre
spridda tidn.-organ. Den rena partipressen —
en monarkistisk tidn. som ”Action fran^aise”,
en radikal som ”Ére nouvelle”, en socialistisk
som ”Le Populaire” — utgår i relativt små
uppl., och den stora allmänheten skulle vara
mer el. mindre okunnig om dess uttalanden,
därest det ej var brukligt i de större tidn. att
under rubriken ”pressuttalanden” utförligt
citera partitidn. Märkligt nog kunna dylika
oppositionella pressorgan ofta fortleva trots
minimal annonsstock och tidvis lika minimal
försäljning. De taga skadan igen vid publicering
av särsk. uppseendeväckande artiklar, då den
i F. förhärskande lösnummerförsäljningen
plötsligen kan för en kortare tid stegra en
tidn:s uppl. till hundrafalt det ordinarie. Så
var ej minst under Dreyfusaffären fallet med
Clemenceaus ”L’Aurore”, vilket inspirerade
denne till det bekanta uttalandet: ”Med en god
penna och en tidning kan man bli världens
herre”. G.Lw.
Litteratur. Tidenföre 1600. Franska
språket framträder först i en statshandling, de s. k.
Strassburgerederna av 842, ett för
språkhistorien viktigt dokument, kort därpå i det första
litterära dokumentet, en sång el. s. k. kantilena
om den heliga Eulalia. Ung. 100 år yngre är
en längre dikt om Kristi lidande, ”La passion”,
trol. förf, av en sydfransman, men kopierad
av en provensal; från o. 1000 daterar sig en
dikt om den heliga Leodegar, skriven på
nordfransk dialekt, och från ung. 1000 ”La vie de
Saint Alexis”. Alla dessa dikter äro strofiska och
assonerade och återgå på latinska original.
Förf, av Saint Alexis visar dock en personlig
dik-tarförmåga, vars stil förebildar den följ,
nationella epiken. Anmärknigsvärd är i alla fyra
dikterna den regelbundna metern, baserad på
stavelseräkning, och den noggranna assonansen,
viktiga moment för kännedom om språket.
Alexiussången omarbetas alltefter de nya
litterära och metriska idéströmningarna under
1100—1300-talen. I slutet av 1000-talet
framträder den stora medeltidsfranska epiken, som
fyller de båda följ. årh. Den nationella epiken
skulle enl. G. Paris ha sin upprinnelse i
kanti-lenor el. tillfällighetsdikter, som uppstå
omedelbart efter en stor historisk händelse och
sedermera utvidgats och sammanslagits. Enl.
J. Bédier åter, som framhåller bristen på
kan-tilenor, ha chansons de geste uppstått i kloster
el. vid heliga orter, där jonglörer (se d. o.)
i samarbete med munkar och präster sjungit
om hjältar, som gynnat el. haft förbindelse
med dessa orter. Denna senare teori torde i
flertalet fall träffa det rätta. Det bör dock
framhållas, mera än vad Bédier gjort, att
dessa epos ofta vila på latinska underlag. —
Chansons de geste (se d. o.), av vilka till oss
bevarats ung. ett 80-tal, fördelade på
Karlcykeln, Vilhelmscykeln och Dooncykeln, voro
ämnade att sjungas i slott, vid fester, vid
marknader o. a. folksamlingar under
ackompanjemang av en vielle (luta). — Den äldsta chanson
de geste är antagl. ”Gormont et Isembart”, en
fragmentarisk dikt om Ludvig III:s seger över
normanderna 881; den är undantagsvis skriven
i 8-stavig vers. Från början av 1100-talet
förskriva sig de mest populära dikterna av Karl
den stores cykel, Rolandssången (se d. o.) och
Karls resa till Jerusalem och Konstantinopel.
Denna Karls resa, som är förf, i alexandriner,
har ett starkt komiskt el. burleskt inslag och
synes vara ämnad som ett förhärligande av
reliker i S:t Denis, där den trol. uppstått. Idéen
till denna Orientresa synes ha givits av Karls
förbindelse med Harun al Raschid. Ett
fragment av den ingår i Karlamagnussaga. Senare
epos av denna cykel äro ofta brokiga
äventyrsromaner, ss. dikten om Huon av Bordeaux, vars
äventyr ledas av dvärgen Auberon och vars
saga vunnit stor popularitet. — Vilhelmscykeln,
varav vi ha 24 romaner i behåll, har till
utgångspunkt strider, som en greve Vilhelm av
Toulouse utkämpat mot saracenerna, varefter
han grundläde klostret Gellone och där
slutade sina dagar; där hämtades ock stoffet till
sångerna om honom. Med denne Vilhelm
sammanslog traditionen andra sydfranska hjältar
med samma namn, och allehanda bedrifter
hopades på honom i s. k. cykliska epopéer. Vid
Vilhelms sida stå de berömda hjältarna Girart
de Viane och systersonen Vivien, firade i den
vackra sången ”Aliscans”. — Dooncykeln
handlar i ett fåtal epopéer om vasaller, som ligga i
strider med Karl den store, varför cykeln
också kallas ”La geste des traitres”. Doon är
stamfader för Haimonssönerna, vilkas äventyr
senare förtäljas i de spridda folkböcker, som
bära deras namn och ingå i det populära
”Bib-liothèque bleue”. De hithörande epopéerna äro
relativt unga. — Mitt under nationalepikens
blomstring, vid mitten av 1100-talet, uppstod
en ny episk diktart, le roman courtois och le
roman antique, under inflytande av Ovidii
kärleksdiktning, som översatts, av keltiska
legender, som började spridas, och även av den
provensalska kärlekslyriken. Denna epik hörde
hemma vid hoven, där den föredrogs av lärda
skalder i en ny stroflös form med rim, som var
lämpad för läsning. Ämnena voro dels keltiska
legender med allt det mystiska och
övernaturliga, varav de voro fyllda, dels antikens
hjäl
— 115 —
— 116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
