FRANKRIKE dock ej och har aldrig saknats en oppositionell press. Denna har likväl under senaste årtionden väsentligen varit tillfinnandes bland mindre spridda tidn.-organ. Den rena partipressen — en monarkistisk tidn. som ”Action fran^aise”, en radikal som ”Ére nouvelle”, en socialistisk som ”Le Populaire” — utgår i relativt små uppl., och den stora allmänheten skulle vara mer el. mindre okunnig om dess uttalanden, därest det ej var brukligt i de större tidn. att under rubriken ”pressuttalanden” utförligt citera partitidn. Märkligt nog kunna dylika oppositionella pressorgan ofta fortleva trots minimal annonsstock och tidvis lika minimal försäljning. De taga skadan igen vid publicering av särsk. uppseendeväckande artiklar, då den i F. förhärskande lösnummerförsäljningen plötsligen kan för en kortare tid stegra en tidn:s uppl. till hundrafalt det ordinarie. Så var ej minst under Dreyfusaffären fallet med Clemenceaus ”L’Aurore”, vilket inspirerade denne till det bekanta uttalandet: ”Med en god penna och en tidning kan man bli världens herre”. G.Lw. Litteratur. Tidenföre 1600. Franska språket framträder först i en statshandling, de s. k. Strassburgerederna av 842, ett för språkhistorien viktigt dokument, kort därpå i det första litterära dokumentet, en sång el. s. k. kantilena om den heliga Eulalia. Ung. 100 år yngre är en längre dikt om Kristi lidande, ”La passion”, trol. förf, av en sydfransman, men kopierad av en provensal; från o. 1000 daterar sig en dikt om den heliga Leodegar, skriven på nordfransk dialekt, och från ung. 1000 ”La vie de Saint Alexis”. Alla dessa dikter äro strofiska och assonerade och återgå på latinska original. Förf, av Saint Alexis visar dock en personlig dik-tarförmåga, vars stil förebildar den följ, nationella epiken. Anmärknigsvärd är i alla fyra dikterna den regelbundna metern, baserad på stavelseräkning, och den noggranna assonansen, viktiga moment för kännedom om språket. Alexiussången omarbetas alltefter de nya litterära och metriska idéströmningarna under 1100—1300-talen. I slutet av 1000-talet framträder den stora medeltidsfranska epiken, som fyller de båda följ. årh. Den nationella epiken skulle enl. G. Paris ha sin upprinnelse i kanti-lenor el. tillfällighetsdikter, som uppstå omedelbart efter en stor historisk händelse och sedermera utvidgats och sammanslagits. Enl. J. Bédier åter, som framhåller bristen på kan-tilenor, ha chansons de geste uppstått i kloster el. vid heliga orter, där jonglörer (se d. o.) i samarbete med munkar och präster sjungit om hjältar, som gynnat el. haft förbindelse med dessa orter. Denna senare teori torde i flertalet fall träffa det rätta. Det bör dock framhållas, mera än vad Bédier gjort, att dessa epos ofta vila på latinska underlag. — Chansons de geste (se d. o.), av vilka till oss bevarats ung. ett 80-tal, fördelade på Karlcykeln, Vilhelmscykeln och Dooncykeln, voro ämnade att sjungas i slott, vid fester, vid marknader o. a. folksamlingar under ackompanjemang av en vielle (luta). — Den äldsta chanson de geste är antagl. ”Gormont et Isembart”, en fragmentarisk dikt om Ludvig III:s seger över normanderna 881; den är undantagsvis skriven i 8-stavig vers. Från början av 1100-talet förskriva sig de mest populära dikterna av Karl den stores cykel, Rolandssången (se d. o.) och Karls resa till Jerusalem och Konstantinopel. Denna Karls resa, som är förf, i alexandriner, har ett starkt komiskt el. burleskt inslag och synes vara ämnad som ett förhärligande av reliker i S:t Denis, där den trol. uppstått. Idéen till denna Orientresa synes ha givits av Karls förbindelse med Harun al Raschid. Ett fragment av den ingår i Karlamagnussaga. Senare epos av denna cykel äro ofta brokiga äventyrsromaner, ss. dikten om Huon av Bordeaux, vars äventyr ledas av dvärgen Auberon och vars saga vunnit stor popularitet. — Vilhelmscykeln, varav vi ha 24 romaner i behåll, har till utgångspunkt strider, som en greve Vilhelm av Toulouse utkämpat mot saracenerna, varefter han grundläde klostret Gellone och där slutade sina dagar; där hämtades ock stoffet till sångerna om honom. Med denne Vilhelm sammanslog traditionen andra sydfranska hjältar med samma namn, och allehanda bedrifter hopades på honom i s. k. cykliska epopéer. Vid Vilhelms sida stå de berömda hjältarna Girart de Viane och systersonen Vivien, firade i den vackra sången ”Aliscans”. — Dooncykeln handlar i ett fåtal epopéer om vasaller, som ligga i strider med Karl den store, varför cykeln också kallas ”La geste des traitres”. Doon är stamfader för Haimonssönerna, vilkas äventyr senare förtäljas i de spridda folkböcker, som bära deras namn och ingå i det populära ”Bib-liothèque bleue”. De hithörande epopéerna äro relativt unga. — Mitt under nationalepikens blomstring, vid mitten av 1100-talet, uppstod en ny episk diktart, le roman courtois och le roman antique, under inflytande av Ovidii kärleksdiktning, som översatts, av keltiska legender, som började spridas, och även av den provensalska kärlekslyriken. Denna epik hörde hemma vid hoven, där den föredrogs av lärda skalder i en ny stroflös form med rim, som var lämpad för läsning. Ämnena voro dels keltiska legender med allt det mystiska och övernaturliga, varav de voro fyllda, dels antikens hjäl — 115 — — 116 —