Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
tar, vilka framställdes som medeltidsriddare
med de bisarraste äventyr, dels slutl.
kärleksförhållanden och en därmed förbunden
psykologi. Allt detta var främmande för chans ons
de geste. Bland legenderna äro de, som röra sig
om Tristan och Isolde, (se d. o.), om konung
Artur (se A r t u r-s a g a n) och hans tolv
pärer, om det heliga kärlet graal (se d. o.) de
mest bearbetade. Mästaren på detta område
var ChrestiendeTroyes. Besläktad med
denna diktning var den keltiska versnovellen,
lai, sådan den odlades vid mitten av
1100-ta-let av M a r i e d e F r a n c e; hon var måhända
den första, som upptog keltiska ämnen. Även
dessa dikter spredo sig liksom chansans de geste
till främmande länder, och i Norden
återfinnas några av dem i Eufemiavisorna och
Streng-lejkar. De antika hjältarna framställas i
äventyrsromaner om Aeneas, Troja (av Beneeit de
Sainte-More, se nedan), Tebe m. m. och
framför allt i romaner om Alexander, av vilka en i
senare delen av 1100-talet gjord kompilation
blev populär och vars 12-staviga versmått givit
upphov till benämningen alexandrin (se d. o.).
— En mångfald andra romaner och noveller,
även på prosa, ha motiv från skilda håll, ofta
från österlandet, ss. romanen om Sju sovare,
om Flores och Blanzeflor. Blandad vers och
prosa har novellen ”Aucassin och Nicolette”.
Satirisk och burlesk är den versnovell, som
kallas fabliau (se d. o.), och de kompilationer av
djurfabler, som föreligga i ”Roman de Renart”
och dess fortsättningar. En epik, som bildar
övergång till den religiösa och didaktiska
litteraturen, är helgonlegenden, som odlas flitigt
alltifrån den på anglonormandiska skrivna
”Voyage de Brendan” (o. 1121) till den stora
kompilationen ”Miracles de la Sainte Vierge”
av Gautier de Coincy (d. 1236). På detta
område finna vi även Marie de France med
en dikt om det omtyckta ämnet S:t Patriks
Purgatorium.
Som religiös och didaktisk litteratur
framträda övers, av några av bibelns böcker, äldst
på det anglonormandiska språkområdet,
predikningar o. a. uppbyggelseskrifter, vidare de
från ”Disciplina clericalis” (se d. o.) kända
förmaningarna och berättelserna, bearbetade i
flera versioner, i ”Castoiement d’un père å son
fils”, i ”Dolopathos” o. s. v. Läroböcker om
djur, bestiaires, och om stenar, lapidaires,
förekomma redan från första hälften av 1100-talet,
då en anglonormandisk klerk versifierade
sådana. Dialogerade batailles, débats,
disputai-sons, dits voro också av didaktisk art. Till den
didaktiska litteraturen ansluter sig dels
”Roman de la rose” (se d. o.), dels
rimkrönikorna. Den äldsta är den anglonormandiska ”Esto-
rie des engleis” av Gaimar från ung. 1150
Kort därpå skriver den normandiske skalden
W a c e sin ”Brut” och sin ”Roman de Rou”
och Beneeit de Saint e-M o r e sin
”Hi-stoire des ducs de Normandie” (42,000 8-staviga
vers). Bland senare rimkrönikor är ”Chronique
rimée” av Philippe Mousket från
Tour-nai att nämna; det är F:s historia till 1242
(31,000 vers).
Den lyriska poesien var under
1100—1200-talen rätt torftig. Den hade visserligen till en
del ett nationellt ursprung, särsk. i
romanserna, kallade chansons d’histoire el., som de
kallades i Nordfrankrike, å toile, och i jeux partis,
ett slags poetiska debatter; men de franska
trou-veurs läto sig huvudsaki. inspireras av de
pro-vensalska trubadurerna, ss. i pastourelles,
ron-deaux, tengons m. m. De mest kända
lyrikerna el. trouveurs äro Chrestien de T r o
y-es, le chåtelain de Couci (d. 1204),
Conon de Béthune (d. 1220) och R u
s-tebeuf (d. 1280). — Dramat utvecklade sig
ur gudstjänsthandlingar men får först under
nästa period kraftigare uppsving. Ett drama
om syndafallet, ”Le drame d’Adam”, är
bevarat från mitten av 1100-talet. Det är förf, av
en anglonormandisk skald och trol. i England
(el. i Normandie). Vissa scener äro verkligt
dramatiska och dialogen ofta livlig. Av
världslig karaktär och ofta roande är ”Le jeu de
Saint Nicolas” o. 1200, av Jean Bodel från
Arras, som även gjort sig bemärkt som episk
och lyrisk förf. Ett dramatiskt divertissement,
”Le jeu de la feuillée,” och ett sångstycke,
”Robin et Marion”, härstamma från Adam de la
Ha le (d. 1286?), känd även som lyriker.
Prosan odlades under 1100—1200-talen
mindre än poesien. Utom de förut nämnda
uppbyg-gelseskrifterna och de fåtaliga novellerna el.
romanerna är det eg. i historien, som den
kommer till användning; så i Villehardouins
”Conqueste de Constantinople” (o. 1212) och i
Joinvilles (1225—1317) ”Histoire de Saint
Louis” (avslutad o. 1272).
Vid 1300-talets början (G. Paris sätter
gränsen till 1328, huset Valois’ tronbestigning) får
den franska litteraturen en ny karaktär: under
de första 100 åren (100-årskrigen) är
litteraturen en svag avglans av den föregående
litteraturen utom på dramats område; därpå sätta de
lärda studierna, det italienska inflytandet och
renässansen sin prägel på den nya perioden,
till dess i början av 1600-talet de nationella och
puristiska tendenserna grundlägga
klassicismens period. — Den episka poesien fortlever
eg. i prosaupplösningar, ty prosan var under
denna period det huvudsakliga uttrycksmedlet.
Först Ronsard (1524—85) sökte med sin
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
