Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
oförsonlige vedersakare och strängt
konstruktiv, men han enas med romantikern Barrès i
kampen mot ”liberal” individualism på
jäm-likhetsgrund och under
demokratisk-parlamen-tariska former. I Léon Daudet (f. 1868)
har Maurras funnit en genom mångsidighet och
outtröttlig verv nästan rabelaiskt frodig
stridskamrat.
Av helt annan läggning äro André Gide
(f. 1869) och Marcel Proust (1871—1922),
vilka under de år i början på 1900-talet, då
France, Barrès och Maurras dominerade den
litterära arenan, stodo i skymundan och först
åren efter kriget — Proust genom serien ”Å la
recherche du temps perdu”, Gide med ”Si le
grain ne meurt” (1921) och ”Les
faux-monna-yeurs” (1925) — framträdde som den nya
tidens, efterkrigsårens, förgrundsfigurer. Proust
har med enastående iakttagelseförmåga och
psykologisk blick i breda skildringar, hållna i ett
mot alla klassiska regler sig försyndande språk,
framlagt iakttagelser från olika kretsar av
so-cietetslivet och den intellektuella världen. Lika
subtil analytiker som han är av den jordmånens
typer och underjordiska växtvärld, lika subtil
är André Gide som självanalytiker och
obarmhärtigt logisk moralist. I kristallklar form, ett
uttrycksrikt, smidigt språk skildrar Gide sitt
livs konflikter än kallt resonerande, än under
ett patos, tornande upp dem till katastrofer,
som icke gå fria från ett inslag av närgången
sentimentalitet. Där han är frigjord från att
vara alltför upptagen med sitt eget jag, visar
• han, som i ”Les caves du Vatican” (1914),
förmåga av en raljant, påhittig nonchalans, vilken
låter hans gåvor som skriftställare fullt komma
till sin rätt.
En plats för sig har före som efter
världskriget intagits av Paul Bourget (f. 1852)
och Pierre Loti (1850—1923). Den senare
är exotismens främste skribent, äventyrens och
långfärdernas blomrike skildrare; den förre är
Taines lärjunge, vilken redan 1889 genom
romanen ”Le disciple” sökte sig in på nya banor
och i sina romaner från senare år blivit en väl
ensidigt på uppfostran inriktad exemplifikatör
av en katolsk tradition. Som essayist har han
utövat ett oerhört inflytande; genom sin solida
kulturella bildning intager han en hedersplats
i F :s moderna litteratur. Ej ens J u 1 e s L
e-maitre (1853—1914), Rémy de
Gour-m o n t (1858—1915) och Anatole France, av de
yngre Pierre Lasserre (1867—1930) och
AlbertThibaudet (f. 1874) torde ens
tillnärmelsevis genom sin essayistiska verksamhet
ha utövat ett sådant inflytande som Bourget.
Kring dessa centrala figurer kretsar, mer el.
mindre under deras inflytande, en hart när
oöverskådlig mängd av mindre betydande fört,
och essayister. Claude Farrère (f. 1876),
Pierre Benoit (f. 1886), J é r o m e och
JeanTharaud (f. 1874, resp. 1877) Pierre
Mac Orlan (f. 1883), Louis Bertrand
(f. 1866), Louis Hémon (1885—1913),
Constantin Weyer (f. 1881), rumänen
P a n a i t Istrati (f. 1884), ryssen J o s e p h
K e s s e 1 äro några bland mängden förf., vilka
brytande med fransmännens tidigare rykte för
att vara casaniers givit sig ut på vidsträckta
reseäventyr till Frankrikes kolonier och
avlägsna världsdelar och hemfört fängslande
beskrivningar av dem.
En annan klunga förf, har ägnat sig åt
skildringar av olika trakter av det franska
hemlandet: RenéBoylesve (f. 1867) från
Tourai-ne, Anatole Le Braz (1859—1926) och
Charles Le G o f f i c (f. 1863) från
Bretagne, Paul Arène (1843—1926) från
Provence, Alphonse de Chateaubriant (f.
1877) från Brière, Francis Carco (f. 1886)
från Paris’ fantastiska slum- och
förbrytarkvar-ter. Av italienskt 1600- och 1700-tal har Henri
de Régnier (f. 1864) givit färgrika och tids
trogna bilder, Pierre Louys (f. 1870) har i
”Aphrodite” och ”Psyché” sökt återuppväcka
en korintisk-alexandrinsk anda. Henry R o
s-n y (f. 1856) har åter gått tillbaka till
förhistoriska tider och med stöd av arkeologisk och
biologisk kunskapsrikedom väckt dem till
förnyat liv.
Upplevelserna under krigsåren ha förutom i
Barbusse funnit berättare uti Roland D
orgel è s (f. 1886) och Georges Duhamel
(f. 1884). I den rena sederomanen ha utmärkt
sig bröderna Paul (1860—-1918) och Victor
Margueritte (f. 1866), Henri
Duver-nois (f. 1875), Abel Hermant (f. 1862),
Lucien Fabre (f. 1889), i den humoristiska
och mer fantasirika genren Tristan
Bernard (f. 1866), Paul Jean Toulet (1867
—1920), Charles Tristan D e r ö m e (f.
1889). över samtliga dessa höjer sig genom
temperament och fyndighet Gabrielle
Co-1 e 11 e (f. 1873) i de olika böckerna om
”Clau-dine” (1900—03) och ”Sept dialogues de betes”
(1904). Ss. själsanalytiker närmar hon sig
följden av framstående analytiker:
ÉdouardEs-taunié (f. 1862), Marcel Prévost (f.
1862), Édouard Rod (1857—1910), Roger
Martin du Gard (f. 1881), Paul Adam
(1862—1920), Lucie D e 1 a r u e-M a r d r u s
(f. 1880), Alain Fournier (1886—1914),
Fran?ois Mauriac (f. 1885), Jacques
de L a c r e t e 11 e (f. 1888), Valery L a
r-b a u d (f. 1880), Jacques Chardonne (f.
1884), Raymond Radiguet (1903—23),
— 131 —
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
