Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Litteratur - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
Jean Cocteau (f. 1892). — Åren närmast
efter kriget visade litteraturen en sällspord
livaktighet, som ingav förhoppningar om en
förnyelse och originalitet. Genom sin esprit
hänförde Jean Giraudoux (f. 1882), genom
sin utmanande djärvhet och världsberesthet
P a u 1-M o r a n d (f. 1888), genom
sportsmässig energi Henry de M o n t h e r 1 a n t (f.
1896), genom överkänslig förfining Georges
Duhamel (f. 1884), genom oförfärad
uppriktighet Georges Bernanos, genom
oförvägen omdaning av historiska fakta J
o-seph Delteil (f. 1895). Fr. o. m. 1928 har
man förmärkt en avmattning. Löftena ha icke
infriats, och originaliteten har visat kort
livslängd. Moderniteten har, efter att ha slagit
över till excentricitet, tråkat ut sig själv. I
stället märkes en återgång till äldre former,
språkligt som analytiskt, en förenkling och en
kärlek till det folkligt enkla och starka, för
vilken G i o n o s och Chamsons böcker äro
typiska. Samma anda besjälar Henri B
é-r a u d s (f. 1885) ”Le bois du templier pendu”
(1926).
Teatern. Medan det alldagliga i
ämnesval och den naturalistiska sanningen i
framställning varit det förhärskande inom
1880-talets av A n t o i n e grundade Theätre libre,
träda redan under 1890-talet kompositionen och
stiliseringen i förgrunden liksom tanke- och
stämningsvärdena, vilka senare som hos
Mae-terlinck förtätas till lyrisk symbolism (”Pelléas
et Mélisande”, 1892). Denna omläggning
förmärkes i särskild grad på de verk, som
uppfördes av L u g n é-P o e (f 1869) på den 1892
grundade Théåtre de 1’Oeuvre. Samma
strävanden ha 1913—24 gjort sig gällande, på
Jacques Copeaus (f. 1879) teater
Vieux-Colombier samt under senaste år på Louis
J o u v e t s (f. 1887) Comédie des
Champs-Élysées samt i de dramer, som makarna P
i-t o è f f på olika scener framfört. — Dramat av
socialt och rasbiologiskt innehåll har hos
Fran^oisdeCurel (f. 1854) fått en
handfast tillrättaläggning, hos Eugène B r i eu x
(f. 1858) en mer lättfattlig, hos PaulRaynal
(f. 1885) (”Le tombeau sous l’Arc de triomphe”,
1924) en ansträngt djup-psykologisk. Det
sociala eländet har i mer symbolisk form skildrats
av S a i n t-G eorges de Bouhélier (f.
1876). Romain Rolland har i en följd
okonstlade historiska dramer behandlat revolutionens
psykos, Georges de Port o-R i c h e (f.
1849) med virtuos förkonstling den sexuella
passionens. Analytiska arbeten av mer
vardaglig karaktär ha ofta med stor verv och
konstskicklighet frambragts avMauriceDonnay
(f. 1860; ”Amants”, 1894), Paul Hervieu
(1857—1915; ”La course du flambeau”. 1901),
Alfred Capus (1858—1922), Henri L
a-vedan (f. 1859). Sensationella succépjeser ha
i större antal förfärdigats av Henry B a t a i
1-1 e (1872—1922) och Henry B e r n s t e i n (f.
1876). Bland mängden dramatiker från senare
år utmärka sig den psykologiskt säkre René
Lenormand (f. 1882), den älskvärde Jean
S a r m e n t (f. 1897), J u 1 e s Romains (f.
1885; ”Le dictateur”) och PaulGéraldy (f.
1885). Inom komedien märkas Georges
Gourteline (f. 1861), Tristan
Bernard (f. 1866), Robert de Flers (f. 1872)
samt Gaston Arman de Caillavet
(1869—1915; ”Le roi”, 1908), Fernand
Crommelynck (f. 1888) och J u 1 e s
Romains (”Knock”, 1923).
Det romantiska versifierade dramat har haft
sina mest bekanta företrädare
iEdmondRo-stand (1868—1920; ”Cyrano de Bergerac”,
1897, ”L’aiglon”, ”Chantecler”), Jean
Riche-pin (1849—1926), Paul Fort (f. 1872) samt
Henri Ghéon (f. 1875), vilken senare sökt
väcka till liv det medeltida mysteriet.
Historieforskningen har haft en
lysande period, inaugurerad av Fustelde
C o u 1 a n g e s (1830—89), fortsatt av Albert
Sorel (1842—1906), Lou>s Madelin (f.
1871), Gabriel Hanotaux (f. 1853), E
r-nest Lavisse (1842—1922), Camille
Jul lian (f. 1859), Alphonse Aulard
(1849—1928), Georges Goyau (f. 1869),
PierredelaGorce (f. 1846),Sébastien
Charléty (f. 1867). Inom
konsthistorien märkas en Lasteyrie du Saillant
(1849—1921) CamilleEnlart (1862—1927)
André Michel (1853—-1925), É m i 1 e M å 1 e
(f. 1862), André Peraté (f. 1862),
Camille M a u c 1 a i r (f. 1872), Louis Gillet (f.
1876), inom litteraturhistorien
GustaveLan-son (f. 1857), Émile Faguet (1847—1916),
Ferdinand Brunetière (1849—1906),
JosephBédier (f. 1864). G.Liv.
Teater. Tidigare än annorstädes
populariserades i F. de kyrkliga spelen. Redan i slutet av
1100-talet hade latinet helt fått vika för
franskan, uppförandet förlagts utom kyrkan och
lekmän vid sidan av prästerna inträtt som
skådespelare. Med lekmännen följde profana inslag
av lågkomisk karaktär, först kortare scener
inom spelets ram, sedan självständiga för- och
mellanspel, från början av 1200-talet i fullt
utbildad farsstil. Spelen, som uppfördes vid vissa
högtider, svällde småningom ut till folkfester
av väldiga mått, och deras organisation
övertogs från o. 1300 av särskilda sammanslutningar.
Religiöst betonade litterära föreningar (puys)
togo hand om mysterie- och mirakelspelen,
me
— 133 —
— 134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
