Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
Amiens utskjuter i ö. ett kapell
(Vårfrukapellet), ett system som efterföljdes mångenstädes,
bl. a. i Skandinavien. Tornen ha sällan utförts
med spiror, utom centraltornen, som
emellertid ofta ersatts av takryttare. I n. F.
framträder tornbyggnaden kraftigast, så i Caen (se
ovan), i Coutances, Bayeux och framförallt
Rouen. 1200-talet är den stora
byggnadspe-rioden, då F:s inflytande blir dominerande i
Euiopa. Under 1300-talet tillkomma S:t Ouen i
Rouen och längre söderut katedralerna i Lyon,
Bordeaux och Narbonne. Men annars avtager
nu produktiviteten, och under 1400-talet
förändras stilen i sirlig riktning. S:t Maclou i
Rouen med sin brutna, tornlösa fasad, upplöst
i genombrutet rosverk, är ett praktfullt ex.
Betecknande blir en överrik geometrisk mönstring
samt flamformer o. d., som givit denna
sengotik namnet flamboyant-stil. Från
medeltiden bevaras åtskilliga profanbygnader,
särsk. i landsorten. Bland slotten framstå
Pier-cefonds och påvepalatset i Avignon (se d. o.).
Storartade stadsbefästningar äga Carcassonne
och Aigues Mortes. I Bourges framstår Jacques
Coeurs hus som ett det vackraste privathus från
medeltiden. I n. ö. Frankrike, t. ex. i
Saint-Quentin, ser man tornprydda stadshus i
nederländsk stil. Justitiepalatset i Rouen åter, som
har ytterst sirligt genombrutet båg- och
rosverk ger med sina prydliga trappor och eleganta
takfönster (lukarner) en försmak av
renässansen.
Bildhuggarkonsten utvecklades
tidigast i s. F., där Toulouse och Arles under
1100-talet framstå som betydande centra. Under den
romanska stilperioden blomstrade denna konst
också vid klostren i Moissac och Souillac samt
Vézelay; vidare i Autun, Conques etc.
Inflytande från Byzans har man velat se i de
långsträckta gestalterna; men i de livliga, figurrika
k mpositionerna, t. ex. i portalernas högreliefer,
liksom i elfenbensplastiken, kommer det
västerländska kynnet till sin rätt. Med utgångspunkt
i Chartres-katedralens västfasad utvecklar sig
från 1100-talets slut det franska bildhuggeriet
med stor kraft och mångsidighet, och F. blir på
1200-talet också på detta område ledande (se
Bildhuggarkonst). Pariskatedralen ger
mönstergilla bildverk, särsk. i Porte Sainte
Anne; från något senare tid må framhållas
apost-lagestalterna i Sainte Chapelle. Utmärkta
sten-huggarskolor uppstå också vid katedralerna i
Bourges, Amiens och Reims, där höjdpunkten
nås i figurer och grupper, t. ex. ”Marias besök
hos Elisabet”; här närmar sig den franska
skulpturen åter den antika i ädel hållning,
ansiktsuttryck och draperibehandling. Det franska
inflytandet gör sig t. o. m. gällande i Italien. I
Sverige ser man det särsk. i äldre
träskärar-konst (madonnor, S:t Mikael etc.); det
framträder dock även i stenskulpturen ännu på
1300-talet (se Étienne de Bonneuil). I
gravskulpturen ser man i F. redan tidigt en
realistisk, individualiserande tendens framträda, t. ex.
i monument i Saint Denis, Rouen och Amiens.
Här kom metallkonsten också till användning.
Under 1300-talet fick elfenbensplastiken (se d.
o.) en ny blomstring i F.
Av det monumentala måleriet är i F. från
äldre tider föga bevarat. Bäst lär man känna det
i v. F:s mellersta delar, ss. i baptisteriet i
Poiti-ers, i Vic samt framförallt i Saint Savin (Poitou),
där framställningar dels ur Joh. Upp., dels ur
G. T. visa glänsande färggivning och livlig
komposition. I gotikens katedraler ersättas
väggmålningarna med de färgade glasfönstren. —
Ett nytt uppsving fick emellertid väggmåleriet
i s. Frankrike (Provence) på 1300-talet under
italienskt inflytande genom påvarnas vistelse i
Avignon, där betydande rester påträffats i
påvepalatset. — Glasmåleriet, som redan tidigt
var ett viktigt element i den franska konsten,
är från den romanska stilperioden särsk.
representerat i katedralens absidfönster i Poitiers
med praktfull färgmosaik i blått och rött. De
stora gotiska katedralerna erhöllo en
glänsande utsmyckning av glasmålningar, med hela
bildserier ur bibel och legend. De mest
storslagna kompositioner äger Chartreskatedralen,
därjämte må nämnas de i Bourges, vidare i
Auxerre, Le Mans etc. Också här framstår
Sainte Chapelle i Paris, där scener ur G. T.
typologiskt framställas som förebilder för
scener i N. T. — Även bokmåleriet nådde en ny
blomstring under Ludvig den heliges tid med
Paris som centrum. Guldgrund blir nu
vedertagen för större illustrationer. Mest
illustrerades olika delar av bibeln, framförallt
evangelierna och Psaltaren. Åt denna, liksom åt flera
andra kyrkliga konster, ägnade sig nu icke blott
munkar utan även världsliga konstnärer,
sammanslutna i gillen el. brödraskap. Som prov på
dessa konstnärers arbetssätt må nämnas en
skissbok av Villard de Honnecourt (se denne).
Den förnämste miniatyristen vid 1200-talets slut
var mäster H o n o r é, som illuminerat
”Brevia-rium parisiense”. Ramverket är praktfullt,
scenerna få dramatiskt liv. Under 1300-talet ökades
realismen; blomsterornamentiken blir rikare,
konstnärens fantasi får fria tyglar i
randteckningar, ofta av humoristisk art (d r o 1 e r i e r, se
d. o.). Under 1300-talet blir Paris ledande på två
andra konstområden, som visa F:s höga
ståndpunkt under den senare medeltiden:
emaljkonsten och vävnadskonsten. Emaljmåleriet (se d. o.)
hade redan florerat under den äldre medeltiden,
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
