Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
nade klassicismen framträdde också där
historiska stilar i brokig växling. Romantiken
befordrade även i F. återupptagandet av
medel-tidsstilarna, därvid E. V i o 11 e t-1 e-D u c
(1814—79) blev föregångsmannen. En mängd
restaureringar och återuppföranden av slott
och stadshus m. m. kommo nu till stånd. Men
även renässans och i sht barock återupptogos
I det nya Operahuset i Paris fick F.
(1861-74) åter en mönstergivande byggnad (se
Charles Gar ni er). De stora utstälningarna
befordrade också nyskapelser, särsk. i
planläggningen, varpå Trocadéro-byggnaden (1878) ger
ett vackert exempel (se Gabriel Davioud).
Utställningarna befordrade också användandet
av järnkonstruktion, som först framträtt i
bibl.-byggnader och saluhallar. Här framträdde
redan o. 1840 H. Labrouste (1801—75) som
banbrytare med läsesalen i Bibliothèque
Sainte-Geneviève. Eiffeltornet (se d. o.) bildar en viktig
etapp i denna utveckling, som befordrats av
den högt uppdrivna ingenjörskonsten och som
i våra dagar resulterat ifunktionalimens
(se d. o.) konstiuktioner av armerad betong och
glas. Den i Paris bosatte schweizaren C h.
E. Jeanneret (f. 1887), vars
skriftställar-namn är Le Corbusier, har under de sista
åren varit den mest verksamme och mest
stridbare banerföraren för denna riktning, vilken
bl. a. också vill lösa kyrkobyggnadsproblem.
Även bildhuggarkonsten hade i F. en
glanstid under renässansen. Den redan förut högt
stående gravskulpturen växte nu ut under
italienskt inflytande; också på detta område
verkade konstnärer från Italien i F. Monumenten
blevo dels arkitektoniskt uppbyggda väggravar,
dels frigravar. Av förra slaget är t. ex. den
över Louis de Brézé i katedralen i Rouen. Här
arbetade Jean G o u j o n, hos vilken den
franska smaken framträder fullt utbildad i smidig
elegans (Fontaine des Innocents i Paris samt
flera arbeten, nu i Louvren). Med Pierre
B o n t e m p s (omtalad ännu 1561) arbetade
G. Pillon (1535—90) på Frans I:s monument
i Saint-Denis; den senare utförde också Henrik
H:s stora grav därst., där inflytande från
Pri-maticcio (se nedan) och den italienska
senrenässansen gör sig gällande; berömd är
Pillons grupp ”De tre gracerna” i Louvren.
Uppburen av tidens realistiska strävan, kom även
medaljkonsten att stå högt. En ny blomstring
nådde ock keramiken, där B. de Palissy
(o. 1510—89) utförde små mästerverk i
emalje-rat och upphöjt figurrikt arbete. Träskulpturen,
som under 1500-talets förra del tagit sig vackra
uttryck i korskrank och korstolar (t. ex. i
katedralen i Amiens), riktade sig nu särsk. på
möbelkonsten, som under Henrik II utvecklade
stor livaktighet (style Henry II). Under Ludvig
XIV:s tid blev bildhuggeriet befordrat, i sht
av slottsbygget i Versailles; man kan också tala
om en Versailles-skola på detta område.
Ledande konstnär var F. Girardon (1628—1715),
som skapade pompösa grupper i slottets park,
utförde den skulpturala utsmyckningen av
Apollosalen i Louvren (se ovan) m. m. Mera
självständig men andligt besläktad med de
florentinska barockmästarna fr. o. m.
Miche-langelo var P. Puget (1622—94), vars
bildverk, särsk. den i rörelsemomentet ypperliga
gruppen ”Milon och lejonet”, blevo av stor be
tydelse för den följ, tidens utveckling, bl. a
för Sergel. I den franska barockens anda
arbetade åter vid hovet i Paris-Versailles A. C o
y-zevox (1640—1720), som skapade storslagna
porträttverk, och N. Coustou (1658—1733),
som också arbetade i Ludvig XIV:s högtidligt
romerska anda. — Rokokotidens sirliga grace
fick i skulpturen uttryck genom E. B o u c h a
r-d o n (1698—1762), vars bror, P h. B o u c h a
r-d o n, blev verksam i Stockholm, och än mera
genom J. P. Pigalle (1714—85) samt E. M.
Falconet (1716—91). Den sistn. blev chef
för porslinsfabriken i Sèvres, vars
tillverkningar förskaffade F. också på detta område
hedersplatsen. Falconet framträdde emellertid
också som monumentalskulptör och skapade
i Peter den stores ryttarstaty i Petersburg ett
av världens ståtligaste monument. Den eleganta
småskulpturen representerades framförallt av
Cl o din (eg. Louis Michet, 1738—1814),
som också arbetade för Sèvresfabriken; under
det att J. A. Houdon (1741—1828)
företrädesvis blev porträttskulptör i marmor och
brons. — Under den napoleonska klassicismen
blev inflytandet starkt från Italien, och J.
Pr adier (1792—1862) fick hedersnamnet
”F :s Canova”. Större kraft och självständighet
i gestaltningen visade O. J. D a v i d d’A n g e r s
(1789—1856), under det att A. L. Barye (1795
-—1875) utmärkte sig som en ypperlig
djurskulptör. Monumentalverk i pompös stil för
byggnader och fontäner utfördes av J. B. C a
r-p e a u x (1827—75). I den patriotiska
hänförelsens tecken skapade F. Rude (1784—1855)
den stora krigarreliefen å Arc de triomphe; han
efterföljdes av A. Mercié (1845—1916). H.
Chapu (1833—91) åter riktade sig åt lugna
uttryck av själslig stämning, likaså P. D u b o i s
(1829—1909) och A. Bartholomé (1848—
1928). — Under 1800-talets senare decennier blev
den franska skulpturen, framträdande i
fulländad formkultur, särsk. i kvinnogestalter,
genom en rad av virtuosmässiga konstnärer åter
mönstergivande för Europa. Och inflytandet
har fortsatts genom A. Rodin (1840—1917),
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
