Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Frans (hertig av Anjou) - 1. Frans (Francesco) IV (hertig av Modena) - 2. Frans V (hertig av Modena) - 1. Frans (Franz) Albrekt (hertig av Sachsen-Lauenburg) - 1. Frans (Francisco) de Assisi (spansk titulärkonung) - 1. Frans (Franz) I (tysk-romersk kejsare) - 2. Frans II Josef (tysk-romersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS
Frans av Anjou. Målning av F. Clouet.
Leningrad.
1583 återvända till Frankrike. Därmed
omintetgjordes även hans förut rätt goda
utsikter till ett giftermål med Elisabet av England,
och F :s politiska roll var utspelad. P.S.
M o d e n a. 1) F. (ital. Francesco) IV,
hertig (1779—1846), ärkehertig av Österrike,
son till ärkehertig Ferdinand (som genom sitt
giftermål med den siste hertigens av Modena
arvsberättigade dotter 1803 blev arvtagare till
Modena), regerade efter 1815 i Modena och
efterträdde sin moder 1829 i Massa och
Car-rara. Absolutistiskt sinnad, måste F. 1831 fly
för en sammansvärjning, men återvände s. å.
med tillhjälp av österrikiska trupper och
bestraffade hårt upprorsmännen. [B.]
2) F. V, den föregåendes son, hertig
(1819—-75), efterträdde fadern 1846, förvärvade 1847
Tivizzano och hertigdömet Guastalla. F.
regerade despotiskt, fördrevs våren 1848 av ett
uppror men återvände s. å. I Maj 1859 måste
han på nytt lämna sitt land, som införlivades
med Italien. [B.]
S a c h s e n-L a u e n b u r g. 1) F. (ty. Franz)
Albrekt, hertig (1598—1642), är en
typisk representant för 30-åriga krigets
lyckoriddare. Sedan han, trol. på Fredrik V:s sida,
deltagit i slaget på Vita berget 1620, gick han
i ligans tjänst och uppträdde 1625 som en av
Wallensteins kav.-överstar. 1632 övergick han
till svenskarna, deltog i slaget vid Lützen i
Gustav Adolfs omedelbara omgivning, vilket
gav upphov till det då allmänt trodda men
grundlösa ryktet, att han skulle ha mördat
konungen, blev strax därefter saxisk fältmarskalk
och användes upprepade gånger vid
förhandlingarna med Wallenstein. På väg till denne
häktades han efter katastrofen i Eger 1634
av de kejserliga och hölls en tid fången. 1638
kejserlig generalmajor, sökte han 1641 ivrigt
åstadkomma en uppgörelse mellan kejsaren
och Arnim. Efter Arnims död övertog F. A.
befälet i Schlesien, varifrån han utdrev
Stålhandske, men blev av Torstenson slagen vid
Schweidnitz 21/s 1642. Han föll svårt sårad i
sv. fångenskap och dog strax därefter. P.S.
Spanien. 1) F. (spa. Francisco) de A s s
i-si, titulärkonung (1822—1902), hertig av Cadiz,
son till infanten Frans av Paola, 1846 g. m.
sin kusin drottning Isabella II. Den kroppsligt
svage och själsligt obetydlige F. erhöll nu titel
”konung av Spanien” men ägde intet
inflytande och åsidosattes på alla sätt av makan. Efter
hennes fall 1868 skildes de. [B.]
Tyska riket. 1) F. (ty. Franz) I,
tyskromersk kejsare (1708—65), som hertig av
Loth-ringen och storhertig
av Toscana kallad F.
Stefan, son till
hertig Leopold av
Lothringen, vilken
han efterträdde 1729.
Efter polska
tron-följdskriget måste
han avträda
Lothringen till Stanislaus
Leszczynski men
erhöll i gottgörelse
suc-cessionsrätten till
slorhertigdömet
Tos
cana, där huset Medici väntades utdö och som
han fick tillträda redan 1737. 1736 g. m. kejsar
Karl VI:s dotter Maria Teresia (se denna), blev
han hennes inflytelselöse medregent, när hon
1740 efterträdde fadern i de österrikiska
arvländerna. Hon genomdrev hans val till kejsare
1745. P.N-m.
2) F. II Josef, tysk-romersk kejsare, som
kejsare av Österrike F. I (1768—1835), son till
kejsar Leopold II, som han efterträdde som
re-gent i de österrikiska arvländerna i mars 1792;
vald till tysk-romersk kejsare s. å. Hans
trontillträde betydde en brytning med faderns
freds-politik och med den upplysta reformpolitiken.
F. var borgerligt enkel och from; han avskydde
upplysningstidens idéer som fritänkeri. Hans
regering kom att allt starkare präglas av politisk
— 165 —
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
