Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Frans Josef I (kejsare av Österrike) - 3. Frans (ärkehertig av Österrike) - 4. Frans Ferdinand (österrikisk-ungersk furste, ärkehertig av Österrike-Este) - Frans av Assisi - Frans av Sales - Frans Albrekt - Fransbröd - Fransecky, Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSECKY
tiska realpolitik, som ofta räknade fel och då
följdes av svåra motgångar, fick delvis sin
prägel av F. J:s egen nyktert torra men
pliktmedvetna personlighet. Svåra personliga
motgångar (ett tidigt olyckligt äktenskap, avbrutet
genom mordet på kejsarinnan Elisabet 1898,
broderns, kejsar Maximilians av Mexiko, avrättning
1867, den ende sonens, kronprins Rudolfs,
självmord 1889, tronföljarens, Frans Ferdinands,
tragiska död 1914) torde ha bidragit att hos
hans folk giva F. J. en medlidandets
popularitet, som hans föga fantasieggande personlighet,
och hans politiska motgångar icke kunde
omintetgöra. — Litt: A. v. Margutti, ”Kaiser F. J.”
(2 Aufl. 1924); O. Ernst, ”F. J. in seinen
Brie-fen” (s. å.); J. Redlich, ”Kaiser F. J. von
öster-reich” (1928). Gg A.
3) F., ärkehertig (1779—1846), hertig av
Modena under namnet F. IV, se ovan Modena 1).
4) F. Ferdinand, österrikisk-ungersk
furste, ärkehertig av Österrike-Este (1863—
1914), son till kejsar Frans Josefs yngre
broder ärkehertig Karl Ludvig, blev genom
kronprins Rudolfs död (1889) och sin faders
från-fälle (1896) österrikisk tronföljare. På gr. av
sitt morganatiska äktenskap med hertiginnan
Hohenberg (f.
grevinna v. Chotek) måste
han emellertid avstå
från arvsrätt för sina
efterkommande i
detta gifte. Trots ett
visst motstånd från
kejsar Frans Josef
fick han ett ständigt
ökat inflytande,
framförallt i militära
frågor men även i
allmänt politiska. 1898
blev han kejsarens
ställföreträdare i högsta kommandot, 1913
generalinspektör för armén. Ss. närmaste
förtrogne i militära frågor hade han
general Conrad v. Hötzendorf, som han 1906
lyckades få utnämnd till generalstabschef. I
Österrike-Ungerns inre frågor förfäktade han
ett federalistiskt program, med en omfattande
självstyrelse för väldets olika delar, som dock
i vissa väsentliga frågor skulle sammanhållas
av en stark monarki. Den magyariska
aristokratiens övermakt ville han bryta genom
rösträttens demokratisering i Ungern och genom
tillmötesgående mot landets nationella
minoriteter. F. F. hade även stora kulturella
intressen. Han utgav 1895—96 sin dagbok från en
resa jorden runt, företagen 1892—93. Genom
den serbisk-bosniske studeranden Princips
mord på F. F. och dennes gemål i Sarajevo 28/e
1914 belastades det ömtåliga internationella
läget med nya konfliktämnen, som till sist
utlöste världskriget. —■ Litt.: O. Czernin, ”Im
Weltkriege” (1919); T. v. Sosnosky, ”Erzherzog
F. F.” (1929); L. v. Chlumecky, ”Erzherzog F.
F:s Wirken und Wollen” (1929); V.
Eisenmeng-er, ”Erzherzog F. F.” (1929). GgA.
Frans avAssisi. 1) SeFranciscusav
Assisi.
2) Se F r a n s, konung av Spanien.
Frans av Sales (fra. Frangois de Sales),
katolsk teolog och mystiker (1567—1622), f. i
Savojen, efter studier
i Paris och Padua
domprost i sin
födelseort Annecy 1593,
verkade med iver och
framgång för
kalvinisternas omvändelse
till katolska kyrkan.
1602 blev F. biskop
i Geneve och verkade
som sådan för det
kyrkliga livets
reformering i
Tridentkon-siliets anda. Sitt
största inflytande torde dock F. haft ss.
själasörjare och genom sina berömda skrifter
”Intro-duction å la vie dévote” (1609, sv. övers.
”Filo-tea”, 1888) och ”Traité de 1’amour de Dieu”
(1616). Tillsammans med sitt biktbarn
Jeanne-Fran^oise de Chantal (d. 1641) grundade han
en förening av kvinnor för fattig- och sjukvård,
av Paul V 1618 stadfäst ss. orden
(visitantin-nornas el. Marie besökelseorden; dess medl.
kallades även salesiarinnor). F. blev 1665
kanoniserad, 1877 upphöjd till kyrkolärare (doctor
eccle’siæ) och 1922 i den s. k.
Salesius-encykli-kan förklarad för den katolska litteraturens
skyddshelgon. Åtskilliga uppl. av F :s’ ”Oeuvres
complètes” finnas (bl. a. 1930 ff.). — Litt.: F.
Vincent, ”Saint F. de S.” (1923); E. K. Sanders,
”S. F. de S.” (1928); G. Armfelt, ”Några drag ur
S:t F. av S:s’ liv” (1924). B.D.A.
Frans Albrekt, hertig av Sachsen-Lauenburg
(1598—1642), se F r a n s, Sachsen-Lauenburg 1).
Fransbröd, se Franskt bröd.
Fransecky [frä’nski], Eduard Friedrich
von, tysk militär (1807—90), officer vid inf.
1825, överste 1858, generallöjtnant 1865 och
general av inf. 1870. F. deltog ss.
fördelnings-chef i 1866 .års krig och ss. chef för 2:a
armékåren i fransk-tyska kriget, varunder han särsk.
utmärkte sig vid Gravelotte 18/s 1870. 1871 blev
F. chef för 15:e armékåren i Strassburg och
var 1879—82 guvernör i Berlin. — Litt.: W. v.
Bremen, ”Denkwürdigkeiten des Generals der
Inf. v. F.” (1901). E.Bz.
— 169 —
— 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
