Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frazer, Sir James - Frc(s) - Frech, Fritz - Fred - Fredag - Fredagsbjörk - Fredegar - Fredegunda - Fredenberg, Karl - Fredenheim, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRC
ture” (2 bd, 1926—31), ”Fasti of Ovid” (5 bd,
1929), ”Myths of the origin of fire” (1930).
v.S-w.
Frc(s), förk. av fra. franc(s), se Franc.
Frech [fräz], Fritz, tysk geolog och
pa-leontolog (1861—1917), blev 1893 prof, i
Bres-lau. 1917 utsändes han som ledande
krigs-geolog till den syriska fronten, där han dog.
— F. var mycket mångsidig och behandlade
snart sagt alla geologiska formationer och alla
grupper av evertebrater. Hans förnämsta
arbete är den stora handbok, ”Lethæa geognostica”,
som påbörjades av hans företrädare i Breslau,
F. Römer; behandlingen av de paleozoiska
systemen och trias föreligger fullständig (3 bd,
1880—1908), medan luckor förefinnas i de yngre
systemen. Även inom den allmänna och den
ekonomiska geologien var F. verksam. K.A.G.
Fred (jfr Frid) betecknar i sin speciella
betydelse dels ett allmänt tillstånd av yttre
vänskap och förbindelser mellan stater och folk,
i motsats således till krig, dels också det
avtal, även benämnt fredsfördrag, fredstraktat
o. s. v., mellan krigförande stater, varigenom
kriget bringas att upphöra och villkoren för det
vänskapliga förhållandets återställande
bestämmas. E.Spr.
Fredag (fsv. fre(a)dagher, isl. frjådagr, lånat
från något västgerm. språk, jfr mlty. vridag, ty.
Freitag, eng. fridag, en forngerm. övers, av lat.
dies Ve’neris, Venus’ dag, bildad av den
västgerm. motsvarigheten till det fnord.
gudinne-namnet Frigg och dag), veckans 6:e dag; om
fredagen närmast före påsk se Långfredag.
— I isl. uppträder även beteckningen
Freyju-dagr, till gudinnenamnet Freja. — Under
antiken var f. snarast en glädje- och lyckodag.
Med kristendomens införande blev den en
faste-och olycksdag ss. Jesu dödsdag. Då det ansetts
olyckligt börja ett arbete på en f., har den i viss
mån blivit en vilodag med förbud särsk. för
bullersamma arbeten, och detta förbud har varit
gällande redan för torsdagens kväll. Allmänt
har f. ansetts lämplig för klippning av hår och
naglar. — Hos muhammedanerna är f. den
speciella gudstjänstdagen men ej vilodag. Den
kallas jaum al-djum’a, församlingsdagen (se D j
u-ma). E.H.;v.S-iv;G.O-r.
Fredagsbjörk, dvärgbjörk, se Björk.
Fre’degar kallas sedan o. 1500-talet förf, till
en ”Historia francorum” från 600-talet (utg. av
B. Krusch i ”Scriptores rerum
merovingica-rum”, 2, 1888). Denna skrift, som är sitt årh:s
enda bevarade historiska verk, har av
forskningen visats bestå av tre olika skrifter med
skilda författare; den yngste har verkat kort
efter seklets mitt. Ss. historisk källa av ett ej
obetydligt värde, utmärkes ”Historia francorum”
kanske i främsta rummet av det barbariska
latin, dess författare presterat. B.
Fredegu’nda, frankisk drottning (d. 597), var
först konung Chilperik I:s av Neustrien frilla
och blev, sedan hon 567 låtit döda, dennes gemål
Galsvinta, drottning. Den följ, tiden är utmärkt
av stridigheter mellan henne och Galsvintas
syster Brunhild (se denna), g. m. Chilperiks
bror Sigibert av Austrasien. Kampen, som hade
en djupare innebörd än en strid mellan två
hatfulla kvinnor (se Frankrike, historia),
fördes med största bitterhet och kostade
åtskilliga medl. av merovingernas ätt livet. F.
klandras strängt av Gregorius av Tours, men denne
är icke något opartiskt sanningsvittne, och den
traditionella bilden av henne torde vara för
mörk. B.
Fredenberg, Karl Wilhelm Astley,
skogsman (f. Vs 1857), extra jägmästare 1878,
jägmästare i V.
Helsing-lands revir 1893,
överjägmästare i V.
distriktet 1902,
direktör för Skogsinst.
1904, generaldirektör
och chef för
Domänstyrelsen 1905—24;
red. för
”Skogsvännen” 1900—04. F.
har i olika facktidskr.
utg. ett stort antal
uppsatser i skogliga
ämnen. F.A.Bn.
Fredenheim, Carl Fredrik, museiman
(1748—1803), var son till dåv. prof, i Äbo C. F.
Mennander (se denne), blev
expeditionssekreterare i utrikesexp.
1775, t. f.
statssekreterare 1776,
ceremonimästare vid hovet
1780 och
tjänstgjorde 1788—- 91 jämte
F. Piranesi som
Gustav HI:s konstagent i
Italien, där han
utförde betydelsefulla
utgrävningar på
Forum romanum och
hopbragte en
värdefull samling
konst
verk, mynt och historiska dokument. 1792
blev han intendent vid de kungl.
konstsamlingarna, vilka 1794 blevo statsegendom och av F.
ordnades på ett förtjänstfullt sätt i slottets n. ö.
flygel. Mindre lycka hade F. på sin nya post
som överintendent och preses i Konstakad. från
1795. Hans gärning som överintendent fick en
farsartad avslutning genom inköpet av
italie
— 199 —
— 200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
