Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fredrik I (konung av Sverige) - 2. Fredrik Adolf (svensk arvprins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
krigsbefälet bragtes att samtycka till Ulrika
Eleonoras tronbestigning. Genom ständernas val
blev hon 1719 regerande drottning, men
suveräniteten avskaffades, och ständerväldets tid
började. Drottningen hade s. å. önskat göra F.
till medregent; han hade dock fått nöja sig med
titeln ”kunglig höghet”. Det faktiska inflytande,
som F. utövade, gjorde emellertid, att ständerna
medgåvo, att drottningen nedsteg från tronen
och F. 24/s 1720 valdes till konung. — Den efter
Karl XII:s död brännande frågan var att skaffa
fred med de utländska makterna. F. hade
bidragit till beslutet att avbryta de pågående
förhandlingarna med Ryssland och i stället sluta fred
med Hannover i hopp om engelskt bistånd. Karl
Fredrik av Holstein-Gottorp, som i maj 1719
lämnat Sverige, hade däremot tagit sin tillflykt till
tsar Peter, som använde sig av
tronpretendenten i det diplomatiska spelet. Tronföljdsfrågan
aktualiserades åter och invecklade F., som
verkade för en hessisk succession i Sverige, i
hemliga underhandlingar bakom sv. regeringens
rygg. Då F:s manipulationer delvis kommo i
dagen, blev det en utbredd åsikt, att F. bar en
god del av ansvaret för de hårda villkor,
Sverige måste godtaga i freden i Nystad 1721.
Oviljan mot honom förstärktes av hans dåligt
förberedda försök att öka konungamakten;
riksdagen 1723 blev en stor förödmjukelse för
konungen, som måste betyga sin trohet mot
författningen. De närmast följ, åren dominerades
av det holsteinska partiets politik, och det
kunde ifrågasättas, om F. skulle bevara sin krona.
\rvid Horn förenade sig dock med hovet och
kuvade vid riksdagen 1726/27 det holsteinska
partiet. F. saknade varken mod el. begåvning
och hade vid sin första ankomst till Sverige
förstått att skaffa sig inflytande. Svagheten låg på
karaktärens område. Hans lättja och
njutningslystnad togo alltmera överhand, och han
kom därigenom att behärskas av sina
gunstlingar och mätresser. 1730 blev F. lantgreve av
Hessen och insatte sin broder Vilhelm som
ståthållare där. Denne blev Hessens verklige
re-gent och fick genom sin energiska läggning ett
icke oväsentligt inflytande även på sv. politik
genom de hessiska rådgivarna i Stockholm.
Från samma tid daterade sig F :s
uppseendeväckande förbindelse med hovfröken Hedvig
Taube, som upphöjdes till romersk
riksgrevin-na von Hessenstein och födde honom två söner
och två döttrar. Genom att gynna denna
förbindelse vunno de mot Horn fientliga
elementen ökad makt. Utrikespolitiska synpunkter
och hessisk påverkan bragte dock F. att på och
efter riksdagen 1734 åter förena sig med Horn.
Så gjorde motstridande inflytelser F:s politik
svag och vacklande, vilket ock visade sig vid
riksdagen 1738/39, när hattpartiet tog makten.
1740 motarbetade F. hattarnas krigsplaner, då
han ss. hessisk lantgreve slöt subsidiefördrag
med England, men skrämdes sedan tidtals att
gynna partiets politik. Hans inflytande blev
med åren allt obetydligare; 1748 drabbades han
av slag, han upphörde att bevista rådets
sammanträden och lät en namnstämpel ersätta sin
underskrift. Frihetstidens författning fick
under dylika förhållanden tillfälle att utveckla sig
utan ingrepp från konungens sida. Utan högre
kulturella intressen, gjorde F. ej heller någon
mera positiv insats för den materiella och
andliga odling, som befann sig i rik utveckling
under hans långa regeringstid. W.H-t.
2) F. A d o 1 f, arvprins, hertig av
Östergötland (1750—1803), 3:e och yngste son till
Fredrik Adolf av Sverige.
konung Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.
Bortskämd av modern, häftig och nyckfull, men
godhjärtad och ganska omtyckt av sin
omgivning, stod den skäligen obegåvade prinsen länge
helt under Lovisa Ulrikas inflytande. Han
medföljde sin broder kronprinsen på resan till
Paris 1770—71, hade efter revolutionen 1772 i
uppdrag att mottaga myndigheternas hyllning
i Östergötland och fick efter hand åtskilliga
militära hedersposter men spelade aldrig någon
roll av betydelse. På gr. av hans slösaktiga
levnadssätt ställde Gustav III honom under ett
slags förmynderskap, och förhållandet mellan
bröderna var därefter mindre gott. Under
— 213 —
— 214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
