Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fredrik Vilhelm III (konung av Preussen) - 6. Fredrik Vilhelm IV (konung av Preussen) - 7. Fredrik III (konung av Preussen, tysk kejsare) - 8. Fredrik Karl (prins av Preussen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
Wienkongressen 1815 fått full territoriell
upprättelse och F. V. inträtt i Heliga alliansen,
fick de reaktionära grupperna vid hovet åter
inflytande: ett löfte om författning, som givits
under frihetskriget, infriades ej,
frihetsrörelserna förföljdes; F. V. anslöt sig helt till den
tvångspolitik, som formulerats i
Karlsbadbe-sluten och Troppauprotokollen. I ersättning
för den uteblivna författningen inrättades
provinslantdagar 1823. F. V:s religiösa intressen
togo sig uttryck i den s. k. unionen 1817, som
skulle närma reformerta och luteraner. Den
preussiska tullpolitiken införde genom
tullagen 1818, som var frihandelsvänlig och
sammanband alla preussiska prov, till en enhet,
och genom tyska tullföreningen 1834 principer
av utomordentlig politisk betydelse. — Med
Luise (d. 1810) hade F. V. bl. a. sönerna
Fredrik Vilhelm IV och kejsar Vilhelm L, 1824
ingick han morganatiskt äktenskap med
grevinnan Auguste v. Harrach, furstinna av Liegnitz
(d. 1873). — Litt.: W. Hahn, ”Friedrich
Wilhelm III und Luise” (1850); ”Briefe und
Akten-stücke zur Geschichte Preussens unter
Friedrich Wilhelm Hl. herausg. von F. Rühl” (1899
—1904); H. v. Treitschke, ”Deutsche Geschichte
im 19. Jahrh”, 1—4 (1927). P.N-m.
6) F. V i 1 h e 1 m IV. den föregåendes son,
konung (1795—1861). F. V. hade en livlig
intelligens och visade
konstnärlig
begåvning, men han
saknade den konsekvens
i viljeliv och
handling, som kräves för
att konstituera en
le-darpersonlighet. Mot
slutet av hans liv bröt
en sinnessjukdom
fram. Han växte upp
i revolutionens
skugga och fostrades av
romantiken. Då F. V. 1840 efterträdde fadern,
förde honom hans romantiska, av von Haller
(se d. o.) inspirerade, patriarkaliska
statsupp-fattning ohjälpligt i strid med tidens liberala
strömningar; visserligen började F. V. sin
regering med en del reformer, ss. lättnad i censuren,
amnesti, men hans stämning svängde snart;
reaktionen blev starkare än tidigare:
pressförföljelserna skärptes, liberala ämbetsmän
avskedades o. s. v. F. V. behärskades av en bigott
hovkamarilla, till vilken bl. a. hörde bröderna v.
Gerlach. Estetiskt och vetenskapligt
intresserad, drog han även framstående representanter
för konst, litteratur och vetenskap till sin
närhet, ss. Alexander v. Humboldt, A.W.v. Schlegel,
Tieck, Schelling, Mendelssohn-Bartholdy. —■
Under påtryckning av provinslantdagarna
inkallade han 1847 den ”förenade lantdagen”,
bildad av representanter för provinsdagarna.
Inför de oroligheter, som under intrycket av
februarirevolutionen 1848 ägde rum i Berlin, föll
F. V. till föga, tillsatte en liberal ministär och
inkallade en konstituerande församling, vilken
han dock efter påtryckning från reaktionens
sida upplöste V12 1848. Samma dag oktrojerade
han dock — mot kamarillans önskan — en
moderatliberal författning med två kamrar,
stadfäst 1850. Den av Frankfurtparlamentet
erbjudna tyska kejsarkronan avböjde han (1849).
Under påverkan av Radowitz (se d. o.) sökte
han bilda ett tyskt statsförbund under
Preussens ledning, den s. k. unionen, men tvangs av
Ryssland och Österrike att slå till reträtt i
denna politik genom avtalen i Olmütz 1850. Trots
författningen skärptes reaktionen och
tvångs-regimen i Preussen under 1850-talet; ansvaret
härför faller på F. V:s svaghet, på
hovkamarillan och ministären Manteuffel (1850—58). —
Då F. V:s sinnessjukdom, förvärrades, blev
brodern, prins Vilhelm, regent 1858. Denne
bröt med den religiösa reaktionen och tillsatte
en liberal-konservativ ministär; härmed
började den s. k. nya eran i Preussens politiska
historia. — F. V. var g. m. Elisabet av Bayern
(1801—73); äktenskapet var barnlöst. — Litt.:
L. v. Ranke, ”Aus dem Briefwechsel Friedrich
Wilhelm IV mit Bunsen” (1873); H. v.
Treitschke, ”Deutsche Geschichte im 19. Jahrh.”, 5
(1927); H. v. Petersdorff, ”König Friedrich
Wilhelm IV” (1900); L. v. Gerlach,
”Denkwürdig-keiten” (1891—92); F. Rachfahl, ”Deutschland,
F. W. IV und die Berliner Märzrevolution”
(1901). P.N-m.
7) F. III, konung (1831—88), tysk kejsare,
se nedan Tyska riket 5).
8) F. K a r 1 Nikolaus, prins, militär (1828—
85), brorson till kejsar Vilhelm I, inträdde i
armén 1845, deltog i
1848 års krig och
blev 1857
fördelnings-chef, 1860 chef för
3:e armékåren, 1861
general av kav. och
1870
generalfältmarskalk. Under 1864 års
krig förde F. K.
befälet över den
kombinerade preussiska
armékåren och
stormade med denna
Dybbölställningen
18/4 s. å. I kriget mot Österrike 1866 var
han chef för l:a armén och slog
österri
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
