Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fredrik IV (tysk konung, romersk kejsare) - 5. Fredrik III (tysk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
4) F. IV, tysk konung, romersk kejsare (F. III),
son till hertig Ernst av Österrike (1415—93). F:s
ungdom förflöt under inre slitningar i
Österrike. Efter konung Albrekt II :s död 1439 var
han habsburgarnas huvudman. 1440 valdes
Fredrik IV. Samtida bild.
han till konung och kröntes 1442 i Aachen.
F. intog en vacklande ställning i den pågående
påvestriden men slöt 1447—48 konkordat med
Eugenius IV. F:s inre regering blev fylld av
oro. Hans försök att kuva schweizarna med
armagnaktrupper väckte opposition. Vid
hemkomsten från sin kejsarkröning i Rom 1452
fann han uppror organiserat, som måste
stillas genom eftergifter. F. höll sig utanför
Tysklands inre strider. Flera gånger sökte
tronpretendenter störta honom, men oenighet
bland furstarna räddade hans välde.
Kejsarens intressen förfäktades av kurfursten Albrekt
av Brandenburg. F :s österrikiska fränder samt
kung Georg av Böhmen och framförallt
Mattias Corvinus av Ungern tillfogade honom
avbräck och nederlag. Karl den djärve av
Bur-gund tillskansade sig fördelar på rikets
bekostnad mot att hans arvdotter Maria 1477
förmäldes med F:s son Maximilian. 1485 erövrade
Mattias Corvinus Wien och större delen av
Österrike. Året därpå upphöjdes Maximilian
till F:s medregent och återtog 1490
habsburgarnas arvländer från ungrarna. 1493 dog F.
Han var en stillsam och filosofisk natur och
anses ha varit väl svag för den krävande
kej-sarvärdigheten. — Litt.: J. Ehmel, ”Geschichte
Kaiser Friedrichs IV.” (2 bd, 1840—43). E.Lö.
5) F. III, tysk kejsare och konung av
Preussen (1831—88), son till kejsar Vilhelm I.
Genom univ.-studier i Bonn (bl. a. för E. M. Arndt
och F. C. Dahlmann) och genom äktenskap
1858 med den begåvade engelska prinsessan
Viktoria, dotter till drottning Viktoria, mottog
han starka liberala inflytelser och drevs genom
dessa under den preussiska
författningskon-flikten 1862—66 liksom ofta senare till
opposition mot Bismarck. Under kriget mot
Österrike 1866 och under fransk-tyska kriget 1870
—71 ledde han med heder tyska armékårer; de
taktiska och strategiska grundtankarna torde
han dock ha mottagit från sin stabschef
Blu-menthal. Under författningsarbetet 1870—71
förfäktade han ett utpräglat unitariskt och
liberalt program. Bismarck lämnade emellertid
kronprins Fredrik Vilhelm (som han
kallades) få tillfällen till politiskt inflytande,
utom då han själv begagnade kronprinsen för
egna el. gemensamma syften. Under sin långa
kronprinstid ägnade sig F. mest åt främjandet
av arkeologi och museiväsende. När F. mars
1888 ss. F. III blev Tyska rikets kejsare och
Preussens konung, var han redan en dödssjuk
man. Han behöll Bismarck som rikskansler
men avlägsnade den reaktionäre preussiske
inrikesministern v. Puttkammer från sin post.
Den halskräfta, varav han led, tog snart en
olycklig vändning. Efter 99 dagars
regeringstid, fyllda av sjukdom och lidanden, avled F.
III 15/e 1888. — F:s ”Briefe, Reden und
Er-lasse” ha utgivits av Schuster 1906, och hans
”Tagebücher” ha till olika delar utgivits av
Fredrik III.
— 249 —
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
