FREDSRÖRELSEN des sociétés de la paix). Byråns organ är ”Le mouvement pacifiste”. En annan internationell fredsorganisation, uppkommen före världskriget, är I n t e r p a r-lamentariska unionen (Union inter-parlamentaire), bildad 1889 på initiativ av W. R. Cremer och F. Passy (se dessa). Unionen höll före 1914 18 kongresser, förlagda till Europas olika huvudstäder, samt en (1904) förlagd till S:t Louis, U. S. A. Den ledes av ett interparlamentariskt råd och har upprättat en interparlamentarisk byrå (först i Bryssel, under kriget flyttad till Kristiania, nu i Genève). Dess verksamhet har framförallt varit inriktad på utveckling av den mellanfolkliga rätten och åstadkommande av internationell rättskipning, byggd på fördrag om obligatorisk skiljedom. Efter bildandet av Nat. förb. har Unionen sett som en huvuduppgift att verka för dess utveckling och befästande. 1921 återupptogos de genom kriget inställda kongresserna, och de ha sedan upprepats vart annat år. 1921 års kongress hölls i Stockholm, där även den sista före kriget hållits — aue. 1914. 36 stater äro representerade i Unionen, vars jrgan är ”Bulletin interparlamentaire”. Världskriget kom som ett fruktansvärt slag för f., som i allm. synes ha behärskats av optimistiska föreställningar om en fortskridande fredlig organisation av världen. På samma gång ha dock kriget och den problemfyllda tid, som följt därefter, givit ny fart åt freds-strävandena. Den engelska ”Peace year book” 1931 (utg. av The National council for preven-tion of war) har en lista på 65 organisationer i England, vilka ant. äro rena fredsorganisalio-ner el. givit fredsarbetet en framskjuten plats på sitt program vid sidan av andra uppgifter. För Frankrike upptar samma källa 41 organisationer, för Tyskland 31, för Holland 44. För U. S. A. offentliggör detta lands National council for preuention of war en lista på mer än 150 fredsorganisationer. Strävan att ena alla dessa spridda krafter till samverkan har givit upphov till nya internationella organisationer. Så har Internationella fredsbyrån i Genève tagit initiativ till bildande av en internationell sam-arbetskommitté, Comité international de c o ordination des forces pacifiques, vilken har till uppgift att samla internationella f. till gemensam aktion. Den första kongressen under denna kommittés ledning hölls i Genève 1930, omedelbart före öppnandet av Nat. förb:s församlings session. Kongressen riktade till Nat. förb. en vädjan från 15 internationella fredsorganisationer att utan dröjsmål infria det löfte om allmän nedrustning, som vore givet i art. 8 av förbundsakten. Bland de till Comité interna tional anslutna organisationerna märkas: Allmänkyrkliga världsförbundet (se d. o.) (World alliance), London; Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (Womens international league for peace and freedom), Genève; Internationellafederationen avföreningar för Nat. förb. (Union international des associations pour la Société des nations), Bryssel; Krigsveteranernas och de i kriget skadades international (Internationale der Kriegesopfer und ehemaligen Front-kämpfer), Berlin; Internationella kommittén för demokratisk verksamhet för fred (Comité international d’action démocratique pour la paix — ledare Marc Sag-nier; se denne), Paris; Världsförbundet av kristliga studentföreningar (Fédération universelle des associations chré-tiennes d’étudiants), Genève; Internationella ungdomsförbundet (Weltju-gendliga), Berlin. En i viss mån likartad uppgift som Internationella samarbetskommittén har det 1928 bildade Förenade f r e d sr å-d e t (Joint peace council) med central i En-field, England. Det utgör samarbetskommitté för en grupp mera radikala fredsorganisationer, näml.: Krigstjänstvägrarnas international (War resisters international), En-field, vilken tagit initiativet till denna samarbetskommitté; Antimilitaristiska prästers international (Internationale antimilitaristischer Pfarrer), Amerstol, Holland; Internationella antimilitaristiska byrån (International antimili-tarist bureau against war and reaction), Haag; Internationella försoning s-förbundet (International fellowship of re-conciliation), Wien; Kväkarnas f r e d s-kommitté (Friends peace committee), London. Betydelsefulla faktorer i fråga om de fredliga relationerna mellan folken utgöra arbetarrörelsen, affärsvärlden och den uppväxande ungdomen. Arbetarnas internationella organisationer motstodo icke krigsmobiliseringens och krigspropagandans påfrestning. Insikten om att de sociala problemen endast kunna lösas i en fredlig värld synes emellertid efter kriget ha kommit arbetarrörelsen att ägna allvarlig uppmärksamhet åt den internationella fredens problem. Ett vittnesbörd härom är t.ex. den fredskongress, som Amsterdaminternationalen (fackföreningarnas international) sammankallade 1924 och som samlade 600 deltagare från 24 länder, representerande såväl arbetare- som fredsorganisationer. Den socialistiska arbetarinternatio-nalen förklarade på Brysselkongressen 1928 det — 267 — — 268 —