Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSRÖRELSEN
och därför oförenligt med hans kyrkas ande
och handlingssätt”. Den 3:e punkten kräver
fredlig revision av nu gällande fredstraktater.
I den 4:e uppmanas ”de ansvariga ledarna av
alla kristna kyrkor att i oförtydbar form
förklara, att de icke vilja giva sitt erkännande åt
el. på något sätt medverka i något krig, med
hänsyn till vilket deras egen regering har
vägrat att antaga ett bona fide erbjudande om
skiljedom”. Den sv. kommittén av
Allmänkyrkliga världsförbundet antog 1930
resolutionen med följ., av ärkebiskop Söderblom
redigerade lydelse av 4:e punkten:
”Rättsordningen är Guds verk, och det är kyrkans
plikt att inskärpa dess helgd och verka för
dess utbyggande även utanför nationernas
gränser. Därest en stat i förhållande till en
annan el. flera stater iklätt sig generell
förpliktelse att underställa uppkommande
tvister förlikning, skiljedom el. rättsligt
avgörande, bör sålunda kyrkan under alla
förhållanden orubbligt hävda den ovillkorligt
förpliktande arten av en dylik förbindelse samt
därför, om i ett givet fall det egna landets
regering med åsidosättande av denna
förpliktelse vägrar underställa tvist dylikt
förfarande, uttala sin förkastelsedom över varje
sålunda uppkommet krig och i ord och
handling taga avstånd från detsamma. Med ett
till-lägg att ”härigenom principen om nationernas
försvarsplikt i andra än nu berörda fall icke
blivit rubbad” antogs detta uttalande även
av kyrkliga mötet i Stockholm 1931. —
Nödvändigheten av att samtidigt arbeta för social
fred och mellanfolklig fred har särsk.
beaktats av Internationella försoning
s-förbundet (se d. o.; International
fellow-ship of reconciliation). Den katolska kyrkans
fredsarbete har fått uttryck dels i påvliga
fredsuppmaningar både före, under och efter
världskriget (t. ex. Leo XIII:s i olika
sammanhang betygade fredssträvanden — redan i
en-cyklikan ”Præclara gratulationis” 1894 varnar
han för stormakternas kapprustningar,
Benedic-tus XV:s redan 8/g 1914 till de krigförande
framförda maning att sluta fred, gång på gång
upprepad, i encyklikan ”Pacem Dei” 1920
framställer han krav på internationell skiljedom,
samtidigt som han tar avstånd från Nat. förb.,
därför att katolska kyrkan ej fått säte däri),
dels i fredsorganisationer av olika slag, ss.
Li-gue Internationale et permanente de la paix,
stiftad i Paris 1867 av Fr. Passy (se denne),
förmodligen den äldsta katolska
fredsföreningen, La ligue internationale des pacifistes
catho-liques (1911, grundad 1907 ss. en fransk katolsk
fredsförening); i Tyskland Friedensbund
deut-scher Katholiken, i England The catholic coun-
cil for international relations, i Frankrike
Jeune république. En betydelsefull insats i den
organiserade kristendomens arbete för
världsfred gjorde den stora missionskonferens som
1928 hölls i Jerusalem. Dess förhandlingar och
beslut (”Missionary council... Report of the
Jerusalem meeting”, 8 bd, 1928) giva uttryck
lika mycket åt en djup ansvarskänsla för det
allmänna världsläget som åt en klar blick
för de krav och de nya möjligheter, som
blivit en följd av den förändrade ställning, i
vilken den vita rasen genom kriget kommit till
de färgade raserna.
Det är icke blott den kristna religionens
krafter, man sökt mobilisera för världsfreden.
På initiativ av The Church peace union i
U. S. A., grundad 1914 av Andrew Carnegie
med en donation på 2 mill. $, har ett
förberedande arbete utförts för sammankallande
av en Världskonferens för internationell fred
genom religionerna (World conference for
International peace through religion). En
förberedande konferens, bevistad av 190
representanter för alla mer betydande religionssamfund
i världen, hölls i Genève 1928.
Världskonferensen är avsedd att hållas hösten 1932 i
Washington.
Under f:s första årtionden var allt
kvinnligt inflytande så gott som fullst. utestängt
från densamma. Från mitten av 1800-talet
framträda enstaka kvinnor offentligt med
propaganda för freden. Den mest uppmärksammade
bland dessa kvinnliga pioniärer är Bertha v.
Suttner (se d. o.), vilken 1889 publicerade den
sedermera till många språk översatta romanen
”Die Waffen nieder!” Efter världskriget blev
kvinnornas insats i fredsarbetet lika livlig som
framgångsrik. Två amerikanska kvinnor, Jane
Addams och Carrie Chapman Catt (se dessa),
bildade 1914 Women’s peace party. En
internationell kvinnlig fredskongress hölls i Haag
1915 — mitt under brinnande krig. 12 länder
voro företrädda, bland dem 3 av de
krigförande: Belgien, England och Tyskland. Efter
fredsslutet hölls den 2:a internationella
kvinnliga fredskongressen, och nu ändrades
organisationens namn till Internationella
kvinnoförbundet för fred och
frihet (Womeris international league for
peace and freedom). Förbundet har nu avd.
i 24 länder med centralbyrå i Genève. Det är
alltjämt den enda exklusivt kvinnliga
internationella fredsorganisationen, men ett stort
antal andra internationella kvinnoorganisationer
ha inom sig bildat särskilda kommittéer för
fredsarbetet.
I alla tider har vägran att göra krigstjänst
utgjort ett mer el. mindre betydelsefullt
mo
— 271 —
— 272 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
