FREIE BÜHNE Freie Bühne [fräi'a by'no] (ty., ”fri scen”), namn på en efter mönster av Théåtre libre i Paris (se A. A n t o i n e) av O. Brahm i Berlin 1889 stiftad teaterförening. Vid slutna föreställningar uppförde denna moderna verk av betydelse, vilka av censurhänsyn el. andra orsaker ej upptogos på de offentliga teatrarnas repertoar. F., som 1894 upplöstes, fick efterföljare bl. a. i München och Wien. G.K-g. Freiesleben [fraToslé'ban], Johann Karl, tysk bergsman och geolog (1774—1846), blev efter studier hos Werner i Freiberg 1800 direktör för Mansfeldbergverken i Eisleben, 1808 bergsråd i Freiberg och 1838 Oberberghaupt-mann. F. var en produktiv förf, och beskrev särsk. Harz samt kopparskiffern och gruvorna i Mansfeldtrakten. K.A.G. Freieslebeni't [fräi'-], miner., en silverhaltig boulangerit (se d. o.), som förekommer vid mel-lantyska och bömiska mineralfyndorter. K.A.G. Freie Volksbiihne [fraFa fåTksbyna] (ty., (”fri folkscen”), en i Berlin 1890 av B. Wille stiftad förening med samma syfte som den svenska Skådebanan (se d. o.), näml, att genom organiserade abonnemang bereda mindre bemedlad publik billigare tillträde till goda teaterföreställningar. Wille avgick av politiska skäl 1892 och stiftade med samma program Neue freie Volksbühne. De båda föreningarna, som 1914 uppgingo i varandra, fingo särsk. efter 1918 efterföljare på olika håll, och 1920 sammanslöto sig dessa föreningar i den ännu verkande Verband der d e u t s c h-en Volksbühne n, som f. n. räknar inemot 300 lokalföreningar, har direkt inflytande på ledningen av flera stadsteatrar och till mindre platser utsänder egna turnéer. Egen teaterverksamhet drives också av vissa lokala föreningar, bl. a. i Berlin. G.K-g. Freifrau [fraTfrau] (ty.), maka till en friherre; friherrinna, baronessa. Freijtag [fral'-] (F r e i t a g), Adam, nederländsk militäringenjör, i tjänst under Gustav II Adolf. F., som bidragit till det äldre nederländska befästningssystemets införande i Sverige, är att anse som den egentlige upphovsmannen till detta system, som han beskrivit i ”Architectura militaris nova et aucta” (1635). ÆW.G. Freikonservative Partei [fralkånzärvativa [-partal'],-] {+par- tal'],+} preussiskt politiskt parti, grundat 1866, motsvarande Deutsche Reichspartei (se d. o.). Freiland [fräl'lant], se F r i 1 a n d 1). Freiligrath [fralTi^rät], Ferdinand, tysk diktare (1810—76), väckte uppmärksamhet med en samling ”Gedichte” (1838) och erhöll 1842 av den preussiske konungen ett diktargage, som han avsade sig 1844, då han gjorde den radikalaste liberalismens sak till sin. Han flydde till Schweiz 1845, året därpå till London. Revolutionen 1848 hälsade han med hänförda dikter och återvände hoppfull till Tyskland, som han dock 1851 åter tvangs att lämna. F. levde sedan i 17 år som bankman i London. Då banken 1867 gjorde cession, stod F. utblottad och flyttade 1868 slutgiltigt tillbaka till hemlandet, där han nu hedrades med en nationalbe-löning. F :s ungdomsdiktning visar förkärlek för det exotiska och färgstarka samt röjer släktskap med V. Hugo, av vilken han givit förträffliga tolkningar, liksom av Shakspeare, Longfellow och Burns. F:s revolutionspoesi (”Ein Glaubensbekenntnis”, 1844, ”Ca ira”, 1846, ”Neuere politische und soziale Gedichte”, 1849—51) utmärker sig för agitatorisk lidelse och kraftfull form. ”Gesammelte Dichtungen” utgåvos i 6 bd 1870; ”Briefe” utgåvos 1910 av L. Weins. — Litt.: K. Richter, ”F. als Über-setzer” (1899); E. G. Gudde, ”F:s Entwicklung als politischer Dichter” (1922). A.Bd. Freinshe'mius [fråins-] (F r einsheimi-us, Freinsheim), Johannes, tysk klassisk filolog (1608—60), kallades efter studier i Marburg till skytteansk prof, i Uppsala 1642, historiograf och bibliotekarie hos drottning Kristina 1647, lämnade Sverige 1651 och blev prof, i Heidelberg 1656. Bland F:s’ skrifter märkas ”Supplementorum Livianorum decas” (1649), uppl. av Curtius (1640) och Livius (1654). Hans ”Orationes” utgåvos postumt 1662. W.N. Freising [frål'zirj], stad i Bayern, Tyskland, vid Isar, n. n. ö. om München; 14,974 inv. (1925). F. har en evangelisk och flera katolska undervisningsanstalter. Det i närheten belägna forna benediktinklostret Weihenstephan (725— 1803) är numera lantbrukshögsk. och bryggeri. F. är berömt för sin domkyrka, en femskeppig tegelbasilika i senromansk stil (från 1100-talets slut), vars krypta har pelare utsmyckade å baser och kapitäl med fantastiska bildverk, en av dem helt och hållet täckt av sådana. F. har flera andra medeltidskyrkor, biskops-palats m. m. — F. var huvudstad i det riks-omedelbara, redan 724 grundade biskopsdömet F., som jämte staden 1802 införlivades i Bayern. Sedan 1817 består ett ärkebiskopsdö-me München-F., men dess residens är förlagt till München. S.;E. W.;[B.] — 283 — — 284 —