Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freie Bühne - Freiesleben, Johann Karl - Freieslebenit - Freie Volksbühne - Freifrau - Freijtag (Freitag), Adam - Freikonservative Partei - Freiland - Freiligrath, Ferdinand - Freinshemius (Freinsheimius, Freinsheim), Johannes - Freising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREIE BÜHNE
Freie Bühne [fräi’a by’no] (ty., ”fri scen”),
namn på en efter mönster av Théåtre libre i
Paris (se A. A n t o i n e) av O. Brahm i Berlin
1889 stiftad teaterförening. Vid slutna
föreställningar uppförde denna moderna verk av
betydelse, vilka av censurhänsyn el. andra
orsaker ej upptogos på de offentliga teatrarnas
repertoar. F., som 1894 upplöstes, fick
efterföljare bl. a. i München och Wien. G.K-g.
Freiesleben [fraToslé’ban], Johann Karl,
tysk bergsman och geolog (1774—1846), blev
efter studier hos Werner i Freiberg 1800
direktör för Mansfeldbergverken i Eisleben, 1808
bergsråd i Freiberg och 1838
Oberberghaupt-mann. F. var en produktiv förf, och beskrev
särsk. Harz samt kopparskiffern och gruvorna
i Mansfeldtrakten. K.A.G.
Freieslebeni’t [fräi’-], miner., en silverhaltig
boulangerit (se d. o.), som förekommer vid
mel-lantyska och bömiska mineralfyndorter. K.A.G.
Freie Volksbiihne [fraFa fåTksbyna] (ty.,
(”fri folkscen”), en i Berlin 1890 av B. Wille
stiftad förening med samma syfte som den
svenska Skådebanan (se d. o.), näml, att genom
organiserade abonnemang bereda mindre
bemedlad publik billigare tillträde till goda
teaterföreställningar. Wille avgick av politiska
skäl 1892 och stiftade med samma program
Neue freie Volksbühne. De båda
föreningarna, som 1914 uppgingo i varandra, fingo
särsk. efter 1918 efterföljare på olika håll, och
1920 sammanslöto sig dessa föreningar i den
ännu verkande Verband der d e u t s c
h-en Volksbühne n, som f. n. räknar inemot
300 lokalföreningar, har direkt inflytande på
ledningen av flera stadsteatrar och till mindre
platser utsänder egna turnéer. Egen
teaterverksamhet drives också av vissa lokala föreningar,
bl. a. i Berlin. G.K-g.
Freifrau [fraTfrau] (ty.), maka till en
friherre; friherrinna, baronessa.
Freijtag [fral’-] (F r e i t a g), Adam,
nederländsk militäringenjör, i tjänst under Gustav II
Adolf. F., som bidragit till det äldre
nederländska befästningssystemets införande i Sverige, är
att anse som den egentlige upphovsmannen till
detta system, som han beskrivit i ”Architectura
militaris nova et aucta” (1635). ÆW.G.
Freikonservative Partei [fralkånzärvativa [-partal’],-] {+par-
tal’],+} preussiskt politiskt parti, grundat 1866,
motsvarande Deutsche Reichspartei (se d. o.).
Freiland [fräl’lant], se F r i 1 a n d 1).
Freiligrath [fralTi^rät], Ferdinand, tysk
diktare (1810—76), väckte uppmärksamhet med
en samling ”Gedichte” (1838) och erhöll 1842
av den preussiske konungen ett diktargage,
som han avsade sig 1844, då han gjorde den
radikalaste liberalismens sak till sin. Han
flydde till Schweiz 1845, året därpå till London.
Revolutionen 1848
hälsade han med
hänförda dikter och
återvände hoppfull till
Tyskland, som han
dock 1851 åter tvangs
att lämna. F. levde
sedan i 17 år som
bankman i London.
Då banken 1867
gjorde cession, stod F.
utblottad och flyttade
1868 slutgiltigt
tillbaka till hemlandet,
där han nu hedrades med en
nationalbe-löning. F :s ungdomsdiktning visar
förkärlek för det exotiska och färgstarka samt röjer
släktskap med V. Hugo, av vilken han givit
förträffliga tolkningar, liksom av Shakspeare,
Longfellow och Burns. F:s revolutionspoesi
(”Ein Glaubensbekenntnis”, 1844, ”Ca ira”,
1846, ”Neuere politische und soziale Gedichte”,
1849—51) utmärker sig för agitatorisk lidelse
och kraftfull form. ”Gesammelte Dichtungen”
utgåvos i 6 bd 1870; ”Briefe” utgåvos 1910 av
L. Weins. — Litt.: K. Richter, ”F. als
Über-setzer” (1899); E. G. Gudde, ”F:s Entwicklung
als politischer Dichter” (1922). A.Bd.
Freinshe’mius [fråins-] (F r
einsheimi-us, Freinsheim), Johannes, tysk
klassisk filolog (1608—60), kallades efter studier i
Marburg till skytteansk prof, i Uppsala 1642,
historiograf och bibliotekarie hos drottning
Kristina 1647, lämnade Sverige 1651 och blev
prof, i Heidelberg 1656. Bland F:s’ skrifter
märkas ”Supplementorum Livianorum decas”
(1649), uppl. av Curtius (1640) och Livius (1654).
Hans ”Orationes” utgåvos postumt 1662. W.N.
Freising [frål’zirj], stad i Bayern, Tyskland,
vid Isar, n. n. ö. om München; 14,974 inv.
(1925). F. har en evangelisk och flera katolska
undervisningsanstalter. Det i närheten belägna
forna benediktinklostret Weihenstephan (725—
1803) är numera lantbrukshögsk. och bryggeri.
F. är berömt för sin domkyrka, en femskeppig
tegelbasilika i senromansk stil (från 1100-talets
slut), vars krypta har pelare utsmyckade å
baser och kapitäl med fantastiska bildverk,
en av dem helt och hållet täckt av sådana.
F. har flera andra medeltidskyrkor,
biskops-palats m. m. — F. var huvudstad i det
riks-omedelbara, redan 724 grundade biskopsdömet
F., som jämte staden 1802 införlivades i
Bayern. Sedan 1817 består ett
ärkebiskopsdö-me München-F., men dess residens är förlagt
till München. S.;E. W.;[B.]
— 283 —
— 284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
