FRENOPATI öronen; 3) ett ”erotiskt organ” (”amorsinne”), beläget i nackhjärnans nedersta del; 4) ”sam-vetsgrannhetens sinne”, ”förhoppningssinnet”, ”välviljans organ” och ”vördnadssinnet”, det senares organ beläget högst uppe under hjässtaket, under stora fontanellen; 5) ett ”byggnadssinne” el. ”konstruktionssinne”, vid nedre delen av tinningen. — Mot f:s grundpåstående kunna emellertid vägande anmärkningar riktas. För det första är hjärnskålen icke överallt lika tjock. Utbuktningarna och åsarna på vissa av dess delar äga ingen motsvarighet på hjärnskålens inre sida. Vidare övertäcka genom sina fästpunkter huvudets och ansiktets muskler viktiga undersökningsställen. Beträffande pannregionen måste hänsyn ytterligare tagas till den s. k. pannhålan, den luftfyllda hålighet av c:a 5—6 cm:s bredd, som vanl. skiljer pannbenets yttre och inre benvägg från varandra och som kan vara olika starkt utvecklad hos olika individer. Från psykologiens sida har man också opponerat mot f:s skarpa uppstyckning av de intellektuella funktionerna i ett antal av varandra oberoende grundkrafter, ss. innebärande ett stycke krass förmögenhetspsykologi (se d. o.). Som en förskola till den moderna hjärnlokalisationsläran (se d. o. och Hjärna) har f. likvisst haft betydelse och förhåller sig till denna på ung. samma sätt som astrologien till astronomien och alkemien till kemien. — Litt.: G. Scheve, ”Katechismus der Phrenolo-gie” (8 Aufl. 1896); A. Wallace, ”F :s försummande” (1910); A. Nyman, ”F. el. karaktärs-forskning på huvudskålen” (kritik av forskningsmetoden; i ”Hygienisk revy”, 1919). A.N. Frenosi'n, se Cerebrosider. Frenssen, Gustav, tysk förf. (f. 1863), stammande från Dithmarschen, präst i Hemme (Norderdithmarschen) från 1890 till 1902, då han tog avsked för att helt ägna sig åt sitt författarskap. F :s första romaner ”Die Sandgräfin” (1896) och ”Die drei Getreu-en” (1898) äro mindre betydande. Verklig originalitet ådaga-lade han först med ”Jörn Uhl” (1901, senaste sv. övers. 1928), varmed han definitivt slog igenom. Denna hembygdsro-man, som vunnit en utomordentlig spridning, är en av de bästa i sin art. Nästan lika stort uppseende väckte ”Hilligenlei” (1906), vars avslutning ger en framställning av Jesu liv, präglad av F :s religiöst frisinnade åskådning. Andra romaner äro ”Peter Moors Fahrt nach Süd-west” (1907), ”Klaus Hinrich Bass” (1909), ”Sönke Erichsen” (1912), ”Die Brüder” (1918), ”Der Pastor von Poggsee” (1921), ”Lütte Witt” (1924), ”Otto Babendick” (1926). Stark opposition väckte hans hexameterepos ”Bismarck” (1914) på gr. av dess realistiska uppfattning av hjälten, över huvud inlägger F. gärna i sina romaner en etisk tendens, ej sällan på konstnärlighetens bekostnad. — Flertalet av de nämnda böckerna äro övers, till sv.; dessutom finnas på sv. ”Bypredikningar” (1904), ”Anna Hollmanns undergång” (1915), ”Brev från Amerika” (1924). — Litt.: H. M. Elster, ”G. F.” (1912); W. Alberts, ”G. F.” (1922). A.Bd. Frere [fri'a], John, engelsk arkeolog (1740 —1807), universitetsbildad godsägare, parla-mentsled. 1799. Genom sin undersökning av det märkliga fyndet vid Hoxne (se d. o.) och sin riktiga datering av detta kan F. betecknas ss. föregångare till Boucher de Crèvecoeur de Per-thes (se denne). F:s inlägg blev dock ej tillbörligt uppmärksammat utan först i början av 1870-talet framdraget ur glömskan av John Evans (se denne samt Förhistorisk arkeologi). G.Em. Frere [fri'a], Sir Henry B ar t le Edward, engelsk politiker (1815—84), 1833 i tjänst hos Ostindiska kompaniet var 1842—44 privatsekreterare hos guvernören i Bombay, Georg Arthur, blev 1844 resident hos rajan av Satara, vilket land han styrde till 1850, då han övertog administrationen av Sind, där han fullföljde en för landet välsignelsebringande, energisk reformpolitik. Dristigt understödde han under seapoysupproret 1857 John Lawrence i Punjab och blev 1859 medlem i vicekonungens råd, var 1862—67 guvernör i Bombay, 1867— 72 led. av det indiska rådet i London. 1876 blev F. på förslag av kolonialministern Car-narvon guvernör i Kapkolonin och high com-missioner över Brittiska Sydafrika. Carnar-vons projekt var, att hela Brittiska Sydafrika skulle sammansvetsas till ett enhetligt förbund, vilket F. skulle genomföra. Annekteringen av Transvaal, som ägde rum omedelbart efter F:s ankomst men utan hans medverkan, för svårade endast läget, varjämte diverse motgångar stötte till. F. förekom skickligt ett upprorsförsok i Transvaal 1879 och ådaga-lade stor duglighet men tvingades av Gladstone efter den liberala valsegern i hemlandet att avgå 1880. F. var av en religiös läggning och bl. a. intresserad av missionen. — Litt.: J. Martineau, ”Life and correspondance of Sir B. F.” (2 bd, 1895); B. Worsfold, ”Sir B. F. ’ (1923). P.Dhl. — 295 — — 296 —