Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freud, Sigmund - Freudenfelt, C. - Freudenstadt - Freudenthal, Axel Olof - Freudenthal, Per - Freund, 1. Hermann Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREUDENFELT
samtida återfinna i undermedvetandet
rester av arkaiskt tänkande och primitiva begär.
Teoriens vidare utveckling består dels 1) i en
utbyggnad av driftläran i den riktning, att
libi’do (könsbegäret) antager karaktären av
en allomfattande drift, varav en del kan hos
vissa personer sublimeras till kärlek till högre
objekt och mål; dels 2) i studiet av vissa först
av Havelock Ellis och Abraham (främst i
sinnessjukdomar) observerade fall av n a r c i s m
(se d. o.) som en benägenhet hos individens
libido att riktas mot honom själv; dels 3) i
studier över den psykoanalytiska situationen,
som lett till ett uppenbart avståndstagande från
den tidigare allsexualiteten, t. ex. ”Das Ich
und das Es” (1923). Därjämte har F. använt
sina resultat till allmänna metafysiska och
kulturpsykologiska utredningar i ett flertal
smärre skrifter. — Den stora frihet, som
psykoanalytiskt förfaringssätt medför för
starkt varierande tolkningar av samma
företeelser, och fruktan för ovederhäftiga
popula-riseringar ha föranlett F. att med stor
misstänksamhet acceptera även sina egna
lärjungars bidrag, att ganska hårdhänt söka
organisera de utövande psykoanalytikerna och slutl.
att ur psykoanalysen utvisa sina främsta
lärjungar, t. ex. A. Adler, C. G. Jung, Stekel m. fl.
Tolkningar av samma fenomen växla även
inom F:s trängre krets i betydande utsträckning,
och någon enhetlig uppfattning kan knappast
sägas föreligga annat än om allmännaste
metodiska frågor. Bland psykiatrikerna råder
ännu utomordentligt motstånd på många håll.
F:s genialitet och den enorma banbrytande
betydelsen av hans uppslag torde numera
allmänt medgivas; tyvärr har emellertid denna
forskning icke fått bedrivas av forskare allena,
utan utnyttjats av skönlitteraturen etc. på ett
ofta för den offentliga psykiska hygienen icke
önskvärt sätt. Härför är dock F. icke
ansvarig. — F:s ”Gesammelte Schriften” utkommo
1924—28 i 11 bd; i sv. övers, föreligger utom
”Vardagslivets psykopatologi” även
”Drömtydning” (2 bd, 1927). — Jfr Psykoterapi.
— Litt.: F. Wittels, ”S. F. Der Mann, die Lehre,
die Schule” (1924). G.A.J.
Freudenfelt, C., krigare, se F r e i d e
n-f e 1 d t.
Freudenstadt [fråi’danjtat], stad i
Württem-berg, Tyskland, på ö. sidan av Schwarzwald,
v. s. v. om Tübingen; 9,785 inv. (1925).
Luftkurort (19,260 gäster 1928). Textil- och
glasindustri. — Staden omlades o. 1600 ss. en
tillflyktsort för österrikiska protestantiska
flyktingar och fick en arkitektonisk prägel genom
H. Schickhardt; torget bildar en fyrkant,
omgiven av monumentalbyggnader, bland dessa
kyrkan i egenartad blandning av gotik och
senrenässans. S.; E.W
Freudenthal [fröi’-], Axel Olof, finländsk
språkforskare (1836—1911), e. o. prof, i sv.
språket och
litteraturen vid
Helsingfors univ. 1878—1904
efter att ursprungi.
ha ägnat sig åt
studier i grekiska
språket. Han började sina
studier i nordiska
språk med nyländska
ortnamnsforskningar
och undersökningar
av österbottniska
dialekter, främst
Närpes-och Vörå-målen. F.
är även grundare av Sv.
landsmålsföreningen i Finland. 1895 utgav han en
förtjänstfull uppl. av Östgötalagen (med
förklaringar). F. har sin stora betydelse ss.
skapare av den sv. samlingsrörelsen i Finland.
Han reagerade kraftigt i tidn.-uppsatser,
broschyrer och tal mot den nationella
självupp-givelse, som hade gripit omkr. sig bland den
sv.-språkiga akad. ungdomen under påverkan
av fennomaniens lärofader, J. W. Snellman. F.
opponerade bl. a. mot den vilseledande
språkliga terminologien. Benämningen ”finländare”
ss. beteckning för både svenskar och finnar i
Finland förordades sålunda energiskt av F. i
anslutning till tidigare förslag i samma riktning
av rikssvensken A. Sohlman. F:s
väckelsearbete på det nationella området har på senare
tid ej minst inom Nylands nation, där han
var kurator 1868—80, burit frukt för
svenskhetsarbetet i Finland. F. blev fil. hedersd:r i
Uppsala 1877. A.N-ck.
Freudenthal [fröi’-], Per Ali, förf. (f. #/i
1875), student 1898; banktjänsteman 1899—
1912, tidningsman i ”Sv. dagbladet” 1917, ”Af
tontidningen” 1918—20, sv. red. av ”Nordisk
Forfattertidende” 1920. F. har utg. ett dussin
noveller, skisser, kåserier och reseskildringar
under sign. O d e B a 11 e n och Pseudo S o
1-i p s e, bl.a. ”Döddansare” (1910), ”Hos
nymfer” (1911), ”1 lustgården” (1912), ”Den
förgyllda grodan” (1914), ”1 narrkåpa och harnesk”
(1915), ”Idyller i helvetet” (1929), ”Resa till
Venus” (1923), ”Röda syner och röster” (1928),
alla skrivna med hög stilkultur och präglade
av ömsom vek ironi, ömsom besk satir,
insprängd med het känsla. B.Lz.
Freund [fråind]. 1) Hermann Ernst F.,
dansk bildhuggare (1786—1840). Av sin fader,
smed i Uthlede invid Bremen, fick F. lära
smedyrket och reste 1803 till Köpenhamn för
— 303 —
— 304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
