FREYCINET att fortsätta sin lärotid. Emellertid började han att lära sig teckning och modellering vid akad. och deltog snart i elevutst. Efter några år vid akad. reste han 1817 till Rom. Han hade då fått beställning på tolv apostlar till Frue Kir-ke. Han grep sig genast verket an men berövades beställningen av Thorvald sen, som tog den för egen del. Emellertid fick han snart ett nytt stort uppdrag, en reliefframställ ning av ”Ragnarök”, avsedd för Chris-tiansborgs slott. Den blev emellertid aldrig riktigt färdig och fullbordades efter F:s död av H. V. Bissen men förstördes vid slottets brand 1884. 1828 blev F. hemkallad och vann medlemskap i akad. med en bild av Thor i sittande ställning. S. å. blev F. prof, vid modellskolan. Av F:s övriga fornnordiska gestalter finnes en ”Loke”, där han lyckats göra en ypperlig skildring av det lismande bedrägeriet. Bland smärre arbeten, som F. utförde efter hemkomsten, märkes den tilldragande lilla gruppen i Rosenborg Ha ve: gosse, ridande på en svan. Utom sin lärargärning vid akad. ägnade F. sin sista tid åt smärre beställningar, ss. gravstenar och minnestavlor, medaljer m. m. Även möbelkonsten var en av hans verksamhetsgrenar. F. var en varm beundrare av den grekiska antiken och sökte i sin konst efterlikna denna. Hans stil är dock personlig med stark känsla för naturen. B.B. 2) Georg Christian F., den föregåendes brorson, bildhuggare (1821—1900). F. kom 1836 till Köpenhamn för att hos sin farbror utbildas till bildhuggare. Efter dennes död arbetade han under H. V. Bissen och var dekoratör i Thorvaldsens museum, där han utförde flera av Thorvaldsens arbeten i marmor. I Rom har han gjort sina bästa självständiga arbeten, ss. ”Bocciaspelaren” och flera behagfulla barn- och kvinnostudier, ss. ”Den spinnande flickan” och gruppen ”To Venner”. B.B. Freund [fråi nt], Wilhelm Alexander, tysk kvinnoläkare (1833—1917), prof, i Strass-burg 1878. F. hörde till generationen av stora tyska gynekologer i senare hälften av 1800-talet och är mest bekant ss. den förste, som genom operation borttagit livmodern för kräfta (1878). _ E.E.-M. Freund [fråint], Leopold, österrikisk radiolog och röntgenolog (f. 1868), med. d:r 1904, prof, i Wien 1915, har huvudsakligast sysslat med röntgen- och radiumbehandling vid parasitära hårsjukdomar och bentuberkulos. Å.Ch. Freunde der Christlichen Welt [frai'ndo — kri'stlizan vält], se Christliche Welt. Freundlich [fråi'ntliz], Emmy, österrikisk politiker (f. 1878). F. invaldes ss. representant för socialdemokraterna i den konstituerande nationalförsamlingen 1919 och tillhör nationalrådet sedan 1920. Hon intar en ledande ställning i kvinnointernationalen och var en av v. ordf, vid 1927 års ekonomiska konferens i Genève. Bland hennes skrifter märkas ”Die Macht der Hausfrau” (1927) och ”Wege zur Gemeinwirthschaft” (1928). T.E-r. Freundlich [frai'ntliz], Erwin, tysk astronom (f. 1885), observatör vid astrofysiska ob-servatoriet i Potsdam sedan 1920, föreståndare för Einsteintornet där. F. har särsk. sysslat med relativitetsteorin och dess användning på astronomiska problem. Han har bl. a. utg.: ”Über die Ablenkung des Lichtes im Schwerefeld der Sonne” (1931). Ch. Frey [frai], tidskr. för vetenskap och konst, utgavs i Uppsala 1841—50, red. av F. G. Afze-lius 1841, C. E. Zedritz 1842—43, 1847—48 och C. F. Bergstedt 1844—46, 1849—50. Bland medarbetarna märkas C. W. Bottiger, F. F. Carlson, B. E. Malmström, W. E. Svedelius och C. J. Tornberg. W.N. Frey [fräi], fornnordisk gud, se Frej. Frey [fräi], Johann Friedrich Heinrich Conrad, tysk zoolog och anatom (1822—90), prof, i zoologi i Zürich, har bl. a. utg. ”Bei-träge zur Kenntnis wirbelloser Thiere” (1847, jämte R. Leuckart), ”Grundzüge der Histolo-gie” (1859), ”Die Lepidopteren der Schweiz” (1880). O.C-n. Frey [fräi], Max von, tysk fysiolog (1852— 1932), prof, i Leipzig 1896, i Zürich 1898 och i Würzberg 1899. F:s viktigaste arbeten avhandla sinnesfysiologiska problem, framförallt hudens känselsinne. Han har även lämnat bidrag till kännedomen om kärlnerverna, pulsen m. m. F. var medutg. av ”Zeitschrift für Biologie”. J.E.L. Frey [fräi], Karl, tysk konsthistoriker (1857 —1917), verkade från 1887 som prof, vid Berlins univ. och ägnade sig framförallt åt Italiens renässanskonst, i sht Michelangelo, vars brev och handteckningar han utgav (1907, resp. 1911), och varöver han började utge en större monografi (bd 1, 1907). Efter hans död utkom ”Der litterarische Nachlass Giorgio Vasaris”, 1, (1923). E.W. Freya [fraia], fornnordisk gudinna, se F r e-j a. Freycinet [fräsinä'], Charles Louis de — 305 — — 306 —