Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freycinet, Charles Louis de Saulces de - Freydal - Freyer, Hans - Freylingshausen, Johann Anastasius - Freytag, Georg Wilhelm - Freytag, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREYDAL
Saulces de, fransk politiker (1828—1923).
Urspr. bergsingenjör, var F. under 4 år chef
för s. järnvägsnätet samt innehade olika
administrativa uppdrag. Efter revolutionen 1870
utnämndes han av
Gambetta till
krigskommissarie och fick
i uppdrag att
organisera försvarsväsen-dets centraladministration. Han inlade
därvid stora
förtjänster. 1867—1920
senator, kom F. att spela
en synnerligen
framträdande roll inom
jarlamentet. Minister
för offentliga arbeten
1877—79, utarbetade han en omfattande
plan, kallad ”F:s plan”, för
järnvägsbyggen, utvidgning av hamnar och
sammanbindande av flodvägar, vilken plan efter
upptagandet av ett lån å 1 milliard frcs
sattes i verkställighet. 1879 lyckades han
genomdriva senatens antagande av förslaget att
återflytta parlamentet till Paris. F. var fyra
gånger konseljpresident (1879—80, 1882, 1886, 1890
—92), varvid han merendels samtidigt
innehade utrikesministerportföljen. Under F:s
konseljpresidium antogs ny lagstiftning för
kon-gregationer. Utrikespolitiskt tog F. avstånd
från att intervenera i Egypten och bidrog till
avslutandet av alliansen med Ryssland. Som
krigsminister (1888—93 samt 1898—99)
genomdrev han lagen om 3-årig värnplikt och
utarbetade en ny militär organisationsplan.
Under världskriget var han 1915—16 minister
utan portfölj. Han invaldes 1890 i Franska
akad. — F. hade en skarp och smidig
intelligens samt en ovanlig organisationsförmåga.
Han var dessutom en på samma gång
medryckande och vederhäftig talare. Han var en
typisk representant för den art av fransk
intelligens, som med utpräglad
matematisk-lo-gisk läggning utmärker sig för smidighet,
precision och saklighet. Däremot har man ansett
honom sakna djupare statsmannablick,
karaktärsfasthet och personligt patos. — Förutom
en del vetenskapliga arbeten utgav F. ”La
guerre en province pendant le siège de Paris,
1870—71” (1871) samt ”Mes souvenirs” (2 bd,
1848—93). G.Lw.
Freydal [fral’-], bildkodex i konsthistoriska
museets bibi., Wien, tillkommen 1502—15.
Kejsar Maximilian I har här ss. ”Ritter
Frey-dalb” låtit avbilda sina tornerspel till Marias
av Burgund ära. På var och en av de 255
avbildningarna uppträder kejsaren själv, ant.
un
der tornering med en namngiven motståndare
el. vid festligheterna som fackelbärare. F. är
utg. av Quirin von Leitner: ”F. des Kaisers
Maximilian I. Turniere und Mummereien”
(1880—82). G.W.F.
Freyer [fräi’or], Hans, tysk filosof (f. 1887),
1922 prof, i Kiel, 1925 i Leipzig, har sysslat
med kulturfilosofiska och sociologiska problem
(”Antäus, Grundlegung einer Ethik des
bewuss-ten Lebens”, 1918, ”Theorie des objektiven
Geistes”, 1923, ”Der Staat”, 1925, ”Die
Sozio-logie als Wirklichkeitswissenschaft”, 1930).
Man kan beteckna F. som hegelian. E.v.A.
Freylingshausen [frälTipshauzan], Jo hann
Anastasius, tysk teolog (1670—1779), A.
H. Franckes (se denne) medarbetare i Halle
och 1727 dennes efterträdare ss. ledare för
de s. k. Franckeska anstalterna. F., som utg.
läro- och handböcker i pietistisk anda, är mest
känd för sina andliga sånger och de av honom
ombesörjda sångböckerna ”Geistreiches
Ge-sangbuch” (1704) och ”Neues geistreiches
Ge-sangbuch” (1714). S.N.
Freytag [fräTtaz], Georg Wilhelm, tysk
orientalist (1788—1861), prof, i orientaliska
språk i Bonn 1819. F. var en synnerligen
skicklig arabist och har utg. ett för sin tid
förträffligt arabiskt lexikon, ”Lexicon
arabico-latinum” (4 bd, 1830—37). Bland hans övriga
arbeten äro att nämna en textupplaga av
Ha-masa (se d. o.), ”Hamasæ carmina”, med
latinsk övers. (2 bd , 1828—47, resp. 1851),
”Ara-bum proverbia” (2 bd, 1838—43) och
”Darstel-lung der arabischen Verskunst” (1830). G.O-r.
Freytag [fraFtaz], Gustav, tysk förf. (1816
—95), var 1839—44 docent i tyska språket och
litteraturen vid Breslaus univ. men övergick
småningom till
dramatiskt författarskap.
Hans bästa arbete för
scenen är lustspelet
”Die Journalisten”
(1853), vars ämne är
hämtat ur dåtidens
politiska liv och som
ännu spelas. Jämte
Julian Schmidt (se
denne) övertog F.
1848 den
inflytelserika liberala tidskr.
”Die Grenzboten”,
där han kraftigt pläderade för Tysklands
enande under Preussens ledning. Från 1870
ägnade han sig odelat åt litteraturen. Mest
berömda av F:s berättande arbeten äro de
historiska ”Bilder aus der deutschen
Vergangen-heit” (5 bd, 1859—67) och ”Die Ahnen” (6
bd, 1873—81; sv. övers. ”Förfäderna”, 4 bd,
— 307 —
— 308 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
