Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridrichsen, Anton - Fridsbrott - Fridsfursten - Fridshälsning - Fridskyss - Fridslagar - Frieberg, Frans Alfred - Fried, Alfred Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIED
(”Le problème du miracle dans le
chris-tianisme primitif”), 1927 hedersd:r vid univ. i
Marburg, 1928 prof, i N. T:s exegetik i
Uppsala. Utom nämnda arbeten har F.
offentliggjort ett flertal mindre arbeten samt en mängd
tidskr.-uppsatser. En del av hans produktion
vänder sig jämväl till en bredare allmänhet
(”Vem ville Jesus vara?”, i ”Verdandis
småskrifter”, 346, 1931). F:s förtrogenhet med den
moderna internationella litteraturen är mycket
omfattande och han äger en sällsynt förmåga
att förmedla de strömningar, som där
framträda. Därjämte äger han en djupgående
klassisk-filologisk skolning. Hans styrka ligger i
den exegetiska detaljanalysen och i exposén.
Genom vidden av sina kunskaper och sin
förmåga att skissera de aktuella problemen är
han därjämte en skicklig och intresseväckande
lärare. F. medarbetar under signaturen A.J.F.
i ”Svensk uppslagsbok”. O.Li.
Fridsbrott, jur., brott mot allmän ordning och
säkerhet; i äldre tid särskilt brott mot någon
av de för viss plats, tid el. person påbjudna
särskilda friderna. Se vidare Fridslagar.
Man kan dela nutida f. i offentliga f. och
privata f. Offentliga f. äro störande
uppträdande under gudstjänst, tingssammanträde el.
inför allmänt ämbetsverk och vid
valförrättning och kommunal sammankomst el. vid
andra allmänna förrättningar, där allmänt ärende
förehaves. Till f. hör också störande
uppträdande i kungl. slottet och riksdagshuset. F.
innebär förargelseväckande beteende, ss. oljud
och svordomar, ärekränkande tillmålen el.
resande av livsfarligt vapen samt misshandel.
Bland privata f. märkes främst
hemfrids-brottet (se d. o.), störande av andras hemfrid.
Ett ex. på hemfridsbrott är olaga
husrannsakan. Till f. höra även störande av griftefriden,
av de dödas ro. Bestämmelserna ang. f. finnas
i Strafflagen, 11 kap. Straffen variera mellan
böter och straffarbete, det senare huvudsaki. i
fråga om hemfridsbrott. F. höra under allmänt
åtal utom hemfridsbrotten, som få åtalas av
allmän åklagare endast efter angivelse av
målsägaren. H.H-d.
Fridsfursten, enl. Jes. 9:6 n-amn på den
framtida messianské härskaren på Davids tron,
med karaktär av en fridens och
rättfärdighetens konung, medan en senare tid ofta skildrar
honom ss. de fientliga folkens besegrare.
Möjligt är, att redan föreställningen i Jes.
influerats av myten om paradiskonungen (se d. o.).
Den messianska föreställningen om f.
överfördes i den kristna församlingen på Jesus, och i
senare religiöst språkbruk har även själva
namnet F. använts om honom. G.Bsm.
Fridshälsning. Den bland judarna brukliga
Uppslagsbok. X. _____ 321 ___
11
hälsningen ”Frid över eder” el. ”Frid vare med
eder” (jfr Luk. 24:36, Joh. 20:19 o. a.)
upptogs i olika utformningar i de kristna
liturgierna ss. en f. från prästen till församlingen.
Jfr P a x. S.N.
Fridskyss. I den urkristna församlingen
brukade trosförvanter hälsa varandra med en
kyss. Så sluta t. ex. flera av Pauli brev (Rom.
16:16, 1 Kor. 16:20) med en uppmaning till
emottagarna att hälsa varandra med en ”helig
kyss”. F. ss. symbol för broderlig kärlek fick
sedan en bestämd plats i nattvardsliturgien;
den omnämnes även vid andra kyrkliga
handlingar ss. vid dop och biskopsordination. I
romersk-katolska mässan finnes alltjämt en
rest av den gamla f. (o’sculum pacis) bevarad
i den s. k. pax-ceremonien, då prästen och
diakonen samt denne och subdiakonen omfamna
varandra strax före kommunionen. F.
utelämnas i mässan på skärtorsdag och långfredag,
därför att Judas med en kyss förrådde Jesus.
Jfr Pax. S.N.
Fridslagar, lagar utfärdade till skydd för
friden (se d. o.) i samhället. En huvuduppgift
för den forngermanske konungen var att stävja
våldsdåd och trygga den inre friden i riket.
Angelsaxarnas bevarade lagar (se England)
äro, frånsett kyrkliga påbud, helt ägnade däråt,
de frankiska karolingernas capitularia (se d.
o.) ha i huvudsak samma syfte. I Tyskland
slötos sedan 1000-talet e. Kr. formliga
överenskommelser om Landfrieden mellan furstar och
orternas makthavare. På marknadsplatser och
torg gällde över hela den germanska världen
för ändamålet en särskild torgfrid, utvidgad att
omfatta hela staden. F. åsyftade skydd mot
fejdeofoget och fredade först vissa föremål
(kyrkor, boningshus, åkerarbetet, färdevägarna)
el. vissa personer (kvinnor, andliga
yrkesutövare) samt hade nära samband med Gudsfreden
(tre’aga dei), som införde vissa fridlysta dagar.
Lagstiftning om f. fortsattes av senare tyska
kejsare och furstar. Under Maximilian II
in-gicks 1495 en ”evig landsfred”. En sv.
motsvarighet till f. är e d s ö r e t (se d. o.), och
Upplandslagen 1296 inskärper konungens plikt att
”frid hålla”. V°«r nuv. sv. strafflag upptager
alltjämt ett kap. om fridsbrott (se d. o.). E.K.
Frieberg [frib-], Frans Alfred,
tonsättare (1822—1913). Utbildad vid Musikaliska
akad., var F. bl. a. verksam som musiklärare i
Norrköping och 1857—66 samtidigt
klädesfabrikör där. F. är främst känd för en rad enkelt
hållna manskvartetter, ss. ”Sångarfanan”, och
solosånger samt operetten ”Skogsfrun” med
den ännu ofta sjungna balladen ”Ljungby
horn”. G.M.
Fried [fri’t], Alfred Herman n, österri-
— 322 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
