FRIED (”Le problème du miracle dans le chris-tianisme primitif”), 1927 hedersd:r vid univ. i Marburg, 1928 prof, i N. T:s exegetik i Uppsala. Utom nämnda arbeten har F. offentliggjort ett flertal mindre arbeten samt en mängd tidskr.-uppsatser. En del av hans produktion vänder sig jämväl till en bredare allmänhet (”Vem ville Jesus vara?”, i ”Verdandis småskrifter”, 346, 1931). F:s förtrogenhet med den moderna internationella litteraturen är mycket omfattande och han äger en sällsynt förmåga att förmedla de strömningar, som där framträda. Därjämte äger han en djupgående klassisk-filologisk skolning. Hans styrka ligger i den exegetiska detaljanalysen och i exposén. Genom vidden av sina kunskaper och sin förmåga att skissera de aktuella problemen är han därjämte en skicklig och intresseväckande lärare. F. medarbetar under signaturen A.J.F. i ”Svensk uppslagsbok”. O.Li. Fridsbrott, jur., brott mot allmän ordning och säkerhet; i äldre tid särskilt brott mot någon av de för viss plats, tid el. person påbjudna särskilda friderna. Se vidare Fridslagar. Man kan dela nutida f. i offentliga f. och privata f. Offentliga f. äro störande uppträdande under gudstjänst, tingssammanträde el. inför allmänt ämbetsverk och vid valförrättning och kommunal sammankomst el. vid andra allmänna förrättningar, där allmänt ärende förehaves. Till f. hör också störande uppträdande i kungl. slottet och riksdagshuset. F. innebär förargelseväckande beteende, ss. oljud och svordomar, ärekränkande tillmålen el. resande av livsfarligt vapen samt misshandel. Bland privata f. märkes främst hemfrids-brottet (se d. o.), störande av andras hemfrid. Ett ex. på hemfridsbrott är olaga husrannsakan. Till f. höra även störande av griftefriden, av de dödas ro. Bestämmelserna ang. f. finnas i Strafflagen, 11 kap. Straffen variera mellan böter och straffarbete, det senare huvudsaki. i fråga om hemfridsbrott. F. höra under allmänt åtal utom hemfridsbrotten, som få åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsägaren. H.H-d. Fridsfursten, enl. Jes. 9:6 n-amn på den framtida messianské härskaren på Davids tron, med karaktär av en fridens och rättfärdighetens konung, medan en senare tid ofta skildrar honom ss. de fientliga folkens besegrare. Möjligt är, att redan föreställningen i Jes. influerats av myten om paradiskonungen (se d. o.). Den messianska föreställningen om f. överfördes i den kristna församlingen på Jesus, och i senare religiöst språkbruk har även själva namnet F. använts om honom. G.Bsm. Fridshälsning. Den bland judarna brukliga Uppslagsbok. X. _____ 321 ___ 11 hälsningen ”Frid över eder” el. ”Frid vare med eder” (jfr Luk. 24:36, Joh. 20:19 o. a.) upptogs i olika utformningar i de kristna liturgierna ss. en f. från prästen till församlingen. Jfr P a x. S.N. Fridskyss. I den urkristna församlingen brukade trosförvanter hälsa varandra med en kyss. Så sluta t. ex. flera av Pauli brev (Rom. 16:16, 1 Kor. 16:20) med en uppmaning till emottagarna att hälsa varandra med en ”helig kyss”. F. ss. symbol för broderlig kärlek fick sedan en bestämd plats i nattvardsliturgien; den omnämnes även vid andra kyrkliga handlingar ss. vid dop och biskopsordination. I romersk-katolska mässan finnes alltjämt en rest av den gamla f. (o'sculum pacis) bevarad i den s. k. pax-ceremonien, då prästen och diakonen samt denne och subdiakonen omfamna varandra strax före kommunionen. F. utelämnas i mässan på skärtorsdag och långfredag, därför att Judas med en kyss förrådde Jesus. Jfr Pax. S.N. Fridslagar, lagar utfärdade till skydd för friden (se d. o.) i samhället. En huvuduppgift för den forngermanske konungen var att stävja våldsdåd och trygga den inre friden i riket. Angelsaxarnas bevarade lagar (se England) äro, frånsett kyrkliga påbud, helt ägnade däråt, de frankiska karolingernas capitularia (se d. o.) ha i huvudsak samma syfte. I Tyskland slötos sedan 1000-talet e. Kr. formliga överenskommelser om Landfrieden mellan furstar och orternas makthavare. På marknadsplatser och torg gällde över hela den germanska världen för ändamålet en särskild torgfrid, utvidgad att omfatta hela staden. F. åsyftade skydd mot fejdeofoget och fredade först vissa föremål (kyrkor, boningshus, åkerarbetet, färdevägarna) el. vissa personer (kvinnor, andliga yrkesutövare) samt hade nära samband med Gudsfreden (tre'aga dei), som införde vissa fridlysta dagar. Lagstiftning om f. fortsattes av senare tyska kejsare och furstar. Under Maximilian II in-gicks 1495 en ”evig landsfred”. En sv. motsvarighet till f. är e d s ö r e t (se d. o.), och Upplandslagen 1296 inskärper konungens plikt att ”frid hålla”. V°«r nuv. sv. strafflag upptager alltjämt ett kap. om fridsbrott (se d. o.). E.K. Frieberg [frib-], Frans Alfred, tonsättare (1822—1913). Utbildad vid Musikaliska akad., var F. bl. a. verksam som musiklärare i Norrköping och 1857—66 samtidigt klädesfabrikör där. F. är främst känd för en rad enkelt hållna manskvartetter, ss. ”Sångarfanan”, och solosånger samt operetten ”Skogsfrun” med den ännu ofta sjungna balladen ”Ljungby horn”. G.M. Fried [fri't], Alfred Herman n, österri- — 322 —