FRIEDBERG kisk journalist och pacifist (1864—1921), grundade 1899 den i Tyskland alltjämt le dande fredstidskr. ”Die Friedens-War-te” och 1892 den första tyska fredsföreningen, erhöll 1911 jämte T. M. C. Asser (se denne) Nobels fredspris. F. har bl. a. utg. ”Handbuch der Friedensbewegung” (1905, 2 Aufl., 2 bd, 1911—13), ”Pan-Amerika” (1910, 2 Aufl. 1916). S.N. Friedberg [fri'tbärk], stad i Hessen, Tyskland, 25 km. n. om Frankfurt a. M., mellan Borgport i Friedberg. Taunus och Vogelberg; 11,048 inv. (1925). Ålderdomlig stad med borg och slott. Bryggeri. S. Friedberg [fri'tbärk]. 1) Heinrich von F., tysk ämbetsman (1813—95), 1873 understatssekreterare, 1875 kronjurist, 1876 statssekreterare i riksjustitiedep., 1879—88 preussisk justitieminister, under vilken tid han inlade stora förtjänster vid utarbetandet av strafflagen, processlagstiftningen och strafflagen för krigsmakten. [ArrTi.] 2) E m i 1 F., den föregåendes brorson, jurist (1837—1910), 1873 prof, i kyrko- och statsrätt i Leipzig. I striden mellan romersk-katolska kyrkan och preussiska staten företrädde F. statens rätt gentemot kyrkan. F. har bl. a. utg.: ”Die Grenzen zwischen Staat und Kirche” (3 bd, 1872), ”Lehrbuch des katol. und evang. Kirchen-rechts” (1879, 6 Aufl. 1909), ”Die geltenden Ver-fassungsgesetze der evang. deutschen Landes-kirchen” (1885, 4 suppl.-bd 1888—1904), en ed. av ”Corpus iuris canonici” (2 bd, 1879—81). S.N. Friedberg [fri'tbärk], Robert, tysk politiker (1851—1920), 1885—1917 prof, i Halle, 1886 led. av preussiska representantkammaren som nationalliberal och snart partiledare. 1917—18 v. president i preussiska ministären, deltog han ss. sådan även i riksregeringens arbete under prins Max’ av Baden regering 1918. F. var också medl. av riksdagen 1893—98. Sedan 1919 tillhörde han i preussiska lantdagen demokratiska folkpartiet och var också en kortare tid dettas ledare. Arrh. Friedel-Crafts syntes [fri'd-], metod för framställning av alkylföreningar, varvid ammonium-klorid användes ss. medel för att befordra kon-densationen. Genom denna syntes kan man t. ex. med bensol och metylklorid framställa xylol (dimetylbensol). Wk. Friedenau [fri'danåu], B e r 1 i n-F., stadsdel i s. v. Berlin, inkorporerad 1920. Friedenthal [fri'dontäl], Rudolf, preussisk politiker (1827—90), 1867 medl. av riksdagen, grundade och blev ledare för Deutsche Reichs partei, medverkade i händelserna 1868—70 och valdes sistn. år in i preussiska representantkammaren, vars v. president han blev 1873; 1874—79 jordbruksminister, okt. 1877—mars 1888 inrikesminister på förordnande. F. avgick på gr. av konflikt med Bismarck i samband med inledandet av tullpolitiken och blev medl. av herrehuset. F. var till livs- och samhällsuppfattning påverkad av liberala tänkesätt. [Arrh.] Friederich [fri'dariz], Rudolf von, tysk militär (1855—1922), officer vid inf. 1878, överstelöjtnant och a vd.-chef vid generalstaben 1906, överste 1908, generalmajor 1912. Under världskriget var F. en tid chef för 2:a Ersatz-brigaden, befordrades till generallöjtnant och upphöjdes i adligt stånd. F. har utg. ett flertal krigshistoriska arbeten, bl. a. ”Geschichte des Herbstfeldzuges 1813” (3 bd, 1903—06), ”Gnei-senau, ein Lebensbild” (1906) samt ”Die Befrei-ungskriege 1813—1815” (4 bd, 1911—13). E.Bz. Friederi'ci [frid-], Carl Georg Eduard, tysk etnolog (f. 1866), urspr. officer. F. hai företagit resor i Söderhavet, varom han utg vetenskapliga arbeten och har därjämte skrivit jämförande arbeten om indianernas kultur (skalpering, sjöfart, vapen) samt rörande Amerikas upptäcktshistoria. G.B-r. Friedjung [fri'tjog], Heinrich, österrikisk historiker och publicist (1851—1920), prof, i historia och tyska språket vid handelsakad. i Wien från 1873, avskedades 1879 på gr. av uttalanden i skriften ”Der Ausgleich mit Ungarn” (1877—78). 1883—86 var han utg. av ”Deutsche Zeitung”. Då F:s judiska börd blev ett hinder för aktiv politisk verksamhet, ägnade han sig nästan helt åt författarskap. Hans huvudarbeten äro ”Der Kampf um die Vorherr-schaft in Deutschland 1859—66” (2 bd, 1897 — 323 — — 324 —