FRIEDMANN C. D. Friedrich: Två vandrare se på månen. Galleriet, Dresden. Hans glansroller voro Richard III och Shylock i ”Köpmannen i Venedig”. G.K-g. Friedmann [fri't-], Hermann, tysk-baltisk filosof (f. 1873), jurist, bosatt i Helsingfors. I ”Die Welt der Formen” (2 Aufl. 1930) har F. utvecklat en ”morfologisk idealism” och gör gällande, att vår mänskliga uppfattning bestämmes ant. av känselsinnet (h a p t i k) el. av synsinnet (optik), liksom att optikens språk är det rikare och smidigare. Spänningen mellan nätur- och kulturvetenskaper vållas främst därav, att de förra övervägande begagna känselsinnets, haptikens, termer, varför F. också påyrkar, att dessa i den vetenskapliga enhetens intresse skola översättas till optikens språk. F. har ss. föreläsare besökt Sverige 1930. — Litt.: F. Kuntze, ”Der morphologische Idealismus” (1929). A.N. Friedreich [frftralz], Nikolaus, tysk läkare (1825—82), sedan 1858 prof, i patologi och terapi samt föreståndare för den medicinska kliniken i Heidelberg. F. är bekant som forskare på skilda områden av den interna medicinen och nervterapin; han utgav bl. a. ”Die Krank-heiten des Herzens” (1861) och ”Über progressive Muskelatrophie, über wahre und falsche Muskelhypertrophie” (1871). [WÅ:.] Friedrich [frfdrizj, tysk namnform för Fredrik (se d. o.). Friedrich [frFdriz], Caspar David, tysk målare (1774—1840), fick sin tidigaste undervisning i sin fädernestad Greifswald, studerade sedan vid konstakad. i Köpenhamn och slutl. i Dresden, där han för framtiden bosatte sig. Naturintrycken från hembygden, bekantskapen i Dresden med norrmannen Dahls realistiska konst och med de gamla holländska landskapsmästarna samt slutl. förbindelsen med den romantiska kretsen kring Tieck utgjorde de [-grundläggande-] elementen i hans konst. Genom oavlåtligt studium ernådde han en skarp blick för alla företeelser i naturen. En fast teckning sammanhåller de ytterst enkla motiv han väljer: ”Korset i ber get”, 1807, en kal klippa med ett kors, ”Havsstrand i månsken”, ”Trädesåkern”. Men den realistiska iakttagelsen är för F. endast ett medel, huvudsaken är bildens romantiska stämningsinnehåll. Han vill skapa symboler och uttryck för betraktarens känslo- och fantasivärld och är trots uppenbart naiva drag också en djup och poesifull konstnär. Länge bortglömd, börjar F. nu allt-njera betraktas ss. en av den tyska konstens självständigaste gestalter. M.Bjn. Friedrich [fri'dri£], J o h a n n, tysk katolsk teolog (1836—1917), e. o. prof, i kyrkohistoria i München 1865. På Vatikankonsiliet 1870 tillhörde F. oppositionen mot ofelbarhetsdogmen och blev 1871 exkommunicerad. F. var en av gammalkatolikernas (se d. o.) ledare och har bl. a. utg. ”Kirchengeschichte Deutschlands” (2 bd, 1867—69), ”Tagebuch, während des Vatikanischen Konzils geführt” (1871), ”Ge-schichte des Vatikanischen Konzils” (3 bd, 1877 —87), ”Ignaz von Döllinger” (3 bd, 1899— 1901). S.N. Friedrich [fri'dri^], Istvån (Stephan), ungersk politiker (f. 1883), urspr. ingenjör, 1912 medl. av det oppositionella partiet under M. Kårolyi (se denne). Vid krigsutbrottet in--ternerad i Frankrike, lyckades F. fly till Ungern och deltog i världskriget ss. art.-officer. Jämte Kårolyi tog han framstående del i händelserna kring revolutionen 1918 och blev i revolutions-ministären Kårolyi statssekreterare hos krigsministern. Under intryck av revolutionsrörelsens bolsjevikisering (Béla Kun) blev F. mot-revolutionär och anslöt sig till det konservativa — 327 — — 328 —