Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fries, 3. Robert - Fries, 4. Thore (botanist) - Fries, släkt - Fries, 1. Bengt Fredrik - Fries, 2. Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIES
ternas systematik och morfologi, utrett talrika,
övervägande tropiska växtsläkten och kritiskt
beskrivit en mängd för vetenskapen nya arter.
Bland dessa arbeten må nämnas hans
undersökningar över fam. Anona’ceæ och
Malva’-ceæ, monografier över Petu’nia, Scopa’ria m. fl.
släkten samt undersökningar över bladets,
blommans och blomställningarnas morfologi.
F. har vidare behandlat en del biologiska och
växtgeografiska frågor samt även lämnat
betydelsefulla bidrag till Linnéforskningen och
botanikens historia. O.Gz.
4) Thore Christian Elias F., den
föregåendes bror, botanist (1886—1930), fil. d:r och
docent i växtbiologi vid
Uppsala univ. 1913, i
botanik 1924,
konservator vid Bot
mus. där 1920—24,
föreståndare för
Abisko
naturvetenskapliga station 1913,
prof, i systematisk
bot. vid Lunds univ.
1927. F. företog ett
flertal resor inom
Skandinavien, 1921
—22 till Afrika och
Indien, 1930 till Sydafrika. Hans
växtgeo-grafiskt—ekologiska undersökningar voro
banbrytande för skandinavisk
vegetationsforsk-ning och skapade nya problemställningar
inom växtgeografien, särsk. sociologien, där F.
utarbetade undersökningsmetoder, terminologi
och nomenklatur. Han undersökte vidare
floran i tropiska Afrika och påvisade där för nära
varandra liggande bergskedjor en vittgående
endemism med vikarierande artpar av
närstående arter. F :s forskning var även ägnad
fane-rogam- och svampsystematik. O.Gz.
Fries [fris], släkt, stammande från
sadelma-karen i Raus, Skane, Jöns Peter F., i början
av 1700-talet inflyttad från Danmark; dennes
sonsons son var nedannämnde F. 1), vars
släktgren nu är utdöd;
till en annan
släktgren hörde F. 2) C.
1) Bengt
Fredrik F., zoolog (1799
—1839), 1824 docent
i zoologi och 1828
tillika i anatomi i
Lund, 1831 intendent
vid Riksmuseum,
vars samlingar han
ansenfigt förökade.
Ehuru F. även var
ornitolog och ento
Bengt Fredrik Fries.
molog, knötois hans intressen huvudsaki. till
vattnets djurvärld. Så var F. den förste, som
vid Kristinebergs zoologiska station (se d.o.)
studerade havsdjuren. F:s’ förnämsta arbete
är det jämte C. U. Ekström och K. J. Sundewall
1836—57 utg. arbetet ”’Skandinaviens fiskar”
med bilder av W. v. Wright (2 uppl. af F. A.
Smitt, 1892—95). — Litt.: I. Sager, ”B. F. F.”
(1916). O.C-n.
2) Samuel Andreas, teolog (1867—1914),
teol. d:r i Uppsala 1897, komminister i
Stor-kyrkoförsamlingen i
Stockholm 1898,
kyrkoherde i Oskars
församling där 1907. F.
var en av Sveriges
lärdaste teologer,
men vann aldrig
anställning vid univ.
Hans vetenskapliga
arbete föll
huvudsaki. inom
exegeti-ken, och redan med
sitt ungdomsarbete
”Israels historia”
(1894) intog han en markerad ställning, i det
han tidigare än någon annan sv. teolog anslöt
sig till Wellhausens syn på den
gammaltestamentliga utvecklingen. Som självständig
forskare hävdade han dock i ”Den israelitiska
kultens centralisation” (1895) och "Die
Gesetzes-schrift des Königs Josia” (1903) särmeningar
på viktiga punkter. I N. T:s exegetik riktade
han sitt intresse framförallt på frågan om
Jo-hannesevangeliets uppkomst och ansåg sig i
”Det fjärde evangeliet och hebreerevangeliet”
(1898) och i ”Jesu lif” (1902) på nya vägar
kunna fastslå dess värde som autentisk
urkund. Hans vetenskapliga intresse gav
sig, utom i en omfattande produktion,
uttryck i hans arbete för den
religionsvetenskapliga kongressen i Stockholm 1897
och i hans stiftande av
Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm 1906. I sin dog
matiska ståndpunkt starkt påverkad av Ritschl,
företedde han en egendomlig blandning av
konservatism och radikalism, av rationalism och
mystik. Med forskarhågen förenade han en
lika utpräglad praktisk begåvning, som med
tiden gjorde den i början omstridde mannen
till en av förgrundsfigurerna i det sv.
prästerskapet. Förbindelsen mellan kyrka och kultur
var riktpunkten för hans prästerliga
verksamhet både ss. predikant (predikosaml. ”Guds
rike”, 1910; ”Livets mening och mål”, 1915, ny
saml. 1917) och som kyrkopolitiker (uppsatser
från olika tider samlade i "Kyrkopolitiska
riktlinjer”, 1915). R.H-m.
— 333 —
— 334 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
