FRIESEN nella val (1902—03) anslöt sig F. till det proportionella valsättet, medan hans parti vid samma tid bestämde sig för att bekämpa det och förorda allmän rösträtt till A. k. utan propor tionella val. Det hjälpte ej, att F. sedan vid rösträttsfrågans behandling i riksdagen 1904 övergick på sitt partis linje; med hans politiska förstarangsställning var det ute. 1905 övergick han till F. k. (led. 1905—15, v. talman 1913—15) och spelade ingen framträdande roll. I Stockholms stadsfullmäktige blev F. invald 1887. Han tog synnerligen livlig del i huvudstadens kommunala liv, och det var en självfallen sak, att han, då stadsfullmäktige fingo rätt att själva välja ordf., korades härtill (1904—15). Detta värv skötte han med stor förmåga och myndighet såväl i det dagliga arbetet som då det gällde att vid högtidliga tillfällen representera landets första stad. Bland F :s insatser som kommunalman må framhållas, att han deltog i bildandet av Sv. stadsförbundet, vars förste ordf, han var. F. var led. av ett flertal kommittéer och var banko-fullmäktig 1893—1917 (ordf. 1909—17). E.Ths. 4) Otto von F., den föregåendes kusins son, språkforskare (f. H/s 1870), fil. d:r i Uppsala 1898, prof, i svenska språket där 1906, medl. av Sv. akad. 1929. F. har utg. ett stort antal skrifter, utmärkta av solid lärdom, stark vetenskaplig fantasi och klassisk framställningskonst. Särskilt må framhållas ”Om de germanska mediageminatorna” (1897), ”Till den nordiska språkhistorien”, 1—2 (1901—06), ”Vår älsta handskrift på fornsvänska” (1904), en mönstergill undersökning, vari påvisas, att några i Norge funna blad av Västgötalagen utgöra fragment av en handskrift från förra hälften av 1200-talet. F. är vår främste nu levande runforskare. I ”Om runskriftens härkomst” (1904) härledde han, utgående från B. Salins arkeologiska forskningsresultat, runskriften från den grekiska kursivskriften, en teori, som han i flera senare avh. utbyggt och försvarat mot åtskilliga kritiker (C. Marstränder, M. Hammarström m. fl.), särsk. i en stor avh. i ”Arkiv för nordisk filologi” 1931. Vidare märkas ”Runorna i Sverige” (1907, 3 uppl. 1928), ”Upplands runstenar” (1908, 1913), ”Lister- och Listerbystenarna” (1916), ”Rökstenen” (1920), som framlägger en helt ny syn på vår märkligaste runinskrift, ”Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringstiden” (1924), en av F:s yppersta avh. Han har utg. ”Upplandslagen enl. Ängsöhandskriften” (1902) och tog initiativet till Uppsala univ:s monumentala uppl. av ”Codex argenteus” (1927), där han själv medverkade, bl. a. genom en filologisk inledning. — Karakteristisk för F:s forskning är inriktningen på väsentliga och mestadels särdeles svåra uppgifter i den äldre germanska språk- och kulturhistorien. För moderna epoker har han intresserat sig mindre. E.No. Friesen [fri'zan], Karl Friedrich, tysk gymnast och frihetskämpe (1784—1814). Efter tekniska och naturvetenskapliga studier i Berlin grundade F. där 1808 en fäktförening samt blev 1810 lärare vid den Plamannska skolan och F. L. Jahns förtrogne och medhjälpare i gymnastik, fäktning och simning. 1813 trädde han som frivillig i v. Lützows frikår, blev dennes adjutant och stupade 1814 i Arden-nerna. F. står i Tyskland som förebilden för landets ungdom i kraft, mod och rena seder. O.K-gh. Friesendahl [fris-], C a r 1, konstnär (f. 1887), har som målare huvudsaki. valt sina motiv ur djurvärlden, som han skildrar med bredd i föredraget och med fin uppfattning av rörelsen. Som skulptör har F. framträtt med en rad byster och småskulpturer, kännetecknade av själslig fördjupning, god form och raffinerad ytbehandling. Bland F :s verk märkes Pelle Molins byst i Härnösand (1929). G.V. Friesendorff [fris-], von, från Westfalen stammande friherrlig ätt. Nedannämnde F. 1) övergick i sv. tjänst, 3 hans söner upphöjdes 1705 i sv. friherrligt stånd. C. 1) Johan Fredrik v. F., diplomat (1617—69), 1661 engelsk baronet och 1665 tysk riksfriherre, var född i Bremen men gick i sv. tjänst, blev 1649 resident i Portugal, sedermera hovråd och sändebud i England. Han erhöll 1662 privilegium på ett generalfaktori-kontor till handelns befrämjande. P.S. 2) Carl Gustaf v. F., den föregåendes son, friherre, diplomat (1663—1715), var en tid resident i Nederländerna, sändes 1705 som e. o. envoyé till lüneburgska hovet, blev 1710 kansliråd och 1712 sändebud i Berlin. Vid underrättelsen om Karl XH:s angrepp på Usedom 1715 utvisades F. Han begav sig då till Stral-sund, där han dog under belägringen. P.S. 3) Fredrik v. F., den föregåendes son, friherre, riksråd (1707—70), hovjunkare 1732, hovmarskalk hos dåv. kronprins Adolf Fredrik 1743, landshövding i Västerås 1747. Ifrån 1751/52 års riksdag en ganska bemärkt medl. av — 339 — — 340 —