Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friesen, 3. Sixten von - Friesen, 4. Otto von - Friesen, Karl Friedrich - Friesendahl, Carl - Friesendorff, von, ätt - Friesendorff, 1. Johan Fredrik v. - Friesendorff, 2. Carl Gustaf v. - Friesendorff, 3. Fredrik v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIESEN
nella val (1902—03) anslöt sig F. till det
proportionella valsättet, medan hans parti vid
samma tid bestämde sig för att bekämpa det och
förorda allmän rösträtt till A. k. utan propor
tionella val. Det hjälpte ej, att F. sedan vid
rösträttsfrågans behandling i riksdagen 1904
övergick på sitt partis linje; med hans
politiska förstarangsställning var det ute. 1905
övergick han till F. k. (led. 1905—15, v.
talman 1913—15) och spelade ingen framträdande
roll. I Stockholms stadsfullmäktige blev F.
invald 1887. Han tog synnerligen livlig del i
huvudstadens kommunala liv, och det var en
självfallen sak, att han, då stadsfullmäktige
fingo rätt att själva välja ordf., korades
härtill (1904—15). Detta värv skötte han med
stor förmåga och myndighet såväl i det dagliga
arbetet som då det gällde att vid högtidliga
tillfällen representera landets första stad. Bland
F :s insatser som kommunalman må framhållas,
att han deltog i bildandet av Sv.
stadsförbundet, vars förste ordf, han var. F. var
led. av ett flertal kommittéer och var
banko-fullmäktig 1893—1917 (ordf. 1909—17). E.Ths.
4) Otto von F., den föregåendes kusins
son, språkforskare (f. H/s 1870), fil. d:r i
Uppsala 1898, prof, i
svenska språket där
1906, medl. av Sv.
akad. 1929. F. har
utg. ett stort antal
skrifter, utmärkta av
solid lärdom, stark
vetenskaplig fantasi
och klassisk
framställningskonst. Särskilt må framhållas
”Om de germanska
mediageminatorna”
(1897), ”Till den
nordiska språkhistorien”, 1—2 (1901—06), ”Vår
älsta handskrift på fornsvänska” (1904),
en mönstergill undersökning, vari påvisas, att
några i Norge funna blad av Västgötalagen
utgöra fragment av en handskrift från förra
hälften av 1200-talet. F. är vår främste nu
levande runforskare. I ”Om runskriftens
härkomst” (1904) härledde han, utgående från
B. Salins arkeologiska forskningsresultat,
runskriften från den grekiska kursivskriften, en
teori, som han i flera senare avh. utbyggt
och försvarat mot åtskilliga kritiker (C.
Marstränder, M. Hammarström m. fl.), särsk. i
en stor avh. i ”Arkiv för nordisk filologi”
1931. Vidare märkas ”Runorna i Sverige”
(1907, 3 uppl. 1928), ”Upplands runstenar”
(1908, 1913), ”Lister- och Listerbystenarna”
(1916), ”Rökstenen” (1920), som framlägger
en helt ny syn på vår märkligaste runinskrift,
”Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden
under folkvandringstiden” (1924), en av F:s
yppersta avh. Han har utg. ”Upplandslagen
enl. Ängsöhandskriften” (1902) och tog
initiativet till Uppsala univ:s monumentala uppl.
av ”Codex argenteus” (1927), där han själv
medverkade, bl. a. genom en filologisk
inledning. — Karakteristisk för F:s forskning är
inriktningen på väsentliga och mestadels
särdeles svåra uppgifter i den äldre germanska
språk- och kulturhistorien. För moderna
epoker har han intresserat sig mindre. E.No.
Friesen [fri’zan], Karl Friedrich, tysk
gymnast och frihetskämpe (1784—1814). Efter
tekniska och naturvetenskapliga studier i
Berlin grundade F. där 1808 en fäktförening samt
blev 1810 lärare vid den Plamannska skolan
och F. L. Jahns förtrogne och medhjälpare
i gymnastik, fäktning och simning. 1813
trädde han som frivillig i v. Lützows frikår, blev
dennes adjutant och stupade 1814 i
Arden-nerna. F. står i Tyskland som förebilden för
landets ungdom i kraft, mod och rena
seder. O.K-gh.
Friesendahl [fris-], C a r 1, konstnär (f. 1887),
har som målare huvudsaki. valt sina motiv
ur djurvärlden, som han skildrar med bredd
i föredraget och med fin uppfattning av
rörelsen. Som skulptör har F. framträtt med en
rad byster och småskulpturer, kännetecknade
av själslig fördjupning, god form och
raffinerad ytbehandling. Bland F :s verk märkes
Pelle Molins byst i Härnösand (1929). G.V.
Friesendorff [fris-], von, från Westfalen
stammande friherrlig ätt. Nedannämnde F. 1)
övergick i sv. tjänst, 3 hans söner upphöjdes
1705 i sv. friherrligt stånd. C.
1) Johan Fredrik v. F., diplomat
(1617—69), 1661 engelsk baronet och 1665 tysk
riksfriherre, var född i Bremen men gick i
sv. tjänst, blev 1649 resident i Portugal,
sedermera hovråd och sändebud i England. Han
erhöll 1662 privilegium på ett
generalfaktori-kontor till handelns befrämjande. P.S.
2) Carl Gustaf v. F., den föregåendes
son, friherre, diplomat (1663—1715), var en tid
resident i Nederländerna, sändes 1705 som e. o.
envoyé till lüneburgska hovet, blev 1710
kansliråd och 1712 sändebud i Berlin. Vid
underrättelsen om Karl XH:s angrepp på Usedom
1715 utvisades F. Han begav sig då till
Stral-sund, där han dog under belägringen. P.S.
3) Fredrik v. F., den föregåendes son,
friherre, riksråd (1707—70), hovjunkare 1732,
hovmarskalk hos dåv. kronprins Adolf Fredrik
1743, landshövding i Västerås 1747. Ifrån
1751/52 års riksdag en ganska bemärkt medl. av
— 339 —
— 340 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
