FRIETZKY riddarhuset och sekreta utskottet, följde F. vid brytningen mellan hattarna och hovet de förra och tillhörde ännu vid början av 1760/62 års riksdag hattpartiet samt blev i jan. 1761 riksråd. Mot riksdagens slut skilde han sig alltmera från hattarna och fick följaktligen kvar-stanna i det 1765 rensade rådet samt blev s. å. rikskansliråd och tjänstgjorde en kortare tid 1768 ss. kanslipresident. Han intog emellertid som oftast en skäligen vacklande hållning, liksom han ock vid räfsten 1769 sökte slingra sig från sitt ansvar ”men led endast smälek för sina försök att bära kappan på bägge axlarna” (Malmström). C. Friesisk, se F r i s i s k. Friesland [fri-], Vriesland, Frisland, prov, i n. Nederländerna, på n. sidan av Zui-der Zee och vid Nordsjön; 3,333 kvkm., 402,051 inv. (1930). F:s n. v. och större del utgöres av ett fruktbart marskland, som delvis åstadkommits genom torrläggning av den havsarm, Mid-delzee, som långt fram i medeltiden sträckte sig från Nordsjön i n. förbi Leewarden i en båge mot s. v. Marsklandet övergår mot ö. och s. i vidsträckta mossar och hedar. Förnämsta näringen är boskapsskötsel med mejerihantering; endast inom ett mindre område i n. v. är åkerbruket mera betydande. Till F. höra flera öar, bl. a. Ameland och Schiermonnikoog. Huvudstad: Leeuwarden; 47,967 inv. (1930). S. F. är rikt på fornminnen av en säregen typ, s. k. ”terpen”, vilka utgöra konstgjorda förhöjningar, vilka havet ej kunde nå. På dem uppbyggde friserna sina boningar; dessa ”terpen” äro verkliga fyndgruvor för arkeologen, som här erhåller ett rikhaltigt material från tiden o. 200 f. Kr.—o. 750 e. Kr. Rörande F:s historia se F r i s e r. — Litt.: P. C. J. A. Boeles,” F. tot de elfde eeuw” (1927). B. Friesz [fris], Achille Émile O t h o n, fransk Othon Friesz: Landskap. Privat ägo. målare (f. 1879), en bland förgrundsfigurerna i modern fransk konst. Ett noggrant studium av det klassiska monumentalmåleriet, venetia-narna, Rubens och Poussin gav från början en pompös bredd åt hans kompositioner, som i en av Cézanne inspirerad stil återge arkadiska sommarlandskap, skördescener el. Toulontrak-tens storstilade landskapsvyer. F., som slutit sig till konstnärsgruppen ”les Fauves”, har från 1912 lett egen målarskola i Paris, där han också nu jämte några andra franska konstnärer är lärare vid den skandinaviska konstakad. på ”Maison Watteau” i Paris. Han är representerad i Nationalmuseum i Stockholm och Kunstmuseet, Köpenhamn. B.B. Frietzky [fri'tski], Claes de, bruksägare, politiker (1727—1803). F. tillhörde en bömisk ätt, som inkommit till Sverige på 1620-talet och naturalise-rats 1699. Från 1754 disponent för Storfors bruk i Värmland, gjorde han sig tidigt känd som en dugande ekonom och förvärvade inom bergslagen ett utomordentligt anseende. Fr.o.m. 1760/ 62 deltog han i riksdagarna, där han snart kom att göra sig starkt gällande; med sin varma fosterlandskärlek, sin oegen-nytta och kunskapsrikedom är han utan tvekan en av den sv. frihetstidens allra noblaste och dugligaste personligheter. Ivrig medl. av mösspartiet, var han vid 1765/66 års riksdag en av de tre deputerade, som avgåvo förslaget rörande bankens förvaltning, och bidrog energiskt men utan partikamraternas fanatism till de många mössreformerna. Varmt och vältaligt förde han 1768 de angripna mössornas talan, ehuru förgäves. 1771 insatt i Sekreta utskottet, ivrade han för kompositionsplanen och var en av adelns representanter vid det misslyckade försöket till sammanjämkning i ståndens strid om konungaförsäkran. Vid 1778 års riksdag var det F., som i ett memorial framförde kravet om att bankoutskottet skulle bindas genom en instruktion. 1786 tog han framträdande del i oppositionen mot kungen, kämpade mot passevolansen och blev genom ett lysande inlägg i frågan om brännvinsbränningen riksdagens mest uppburne man. Lika bestämt och frimodigt uppträdde han 1789 — bekant är Gustav HI:s av Adlerbeth anförda yttrande: ”Det är visst, att F. denna riksdag spelar om sitt huvud” —, fick i kungens straff — 341 — — 342 —