Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frietzky, Claes de - Friförsamling - Frigel, Pehr - Frigell, Anders - Frigg - Friggeråker - Frigidarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIFÖRSAMLING
tal till adeln uppbära speciella förebråelser och
var en av de första, som häktades. 1792 satt
F. i Hemliga utskottet, och i den finansplan,
som här utarbetades, hade han betydande
andel. Lidelserna hade nu lagt sig, och vid
utskottets sista sammanträde tog Gustav III det
uppseendeväckande steget att under uttalande
av många komplimanger utnämna honom till
kommendör av Vasaorden, vilket F. värdigt
men bestämt avsade sig, varefter han av
Riddarhuset fick en fullständigt enastående
hyllning. Sina sista år tillbragte han på Säbylund
i Närke, som han av sin syster erhållit som
fideikommiss. Med honom utgick ätten F. —
Litt.: E. Herlenius, ”C. F.” (i ”Redogörelse för
allm. lärov. i Halmstad”, 1903). C.
Friförsamling el. fria församlingar, namn på
kristna samfund och församlingar, som skilt
sig från statskyrkorna och som i allm. hävda
kyrkans frihet gentemot staten. 1) I Sverige
brukas namnet f. oftast om de till Sv.
missionsförbundet (se d. o.) anslutna församlingarna,
ofta även kallade missionsföreningar. 2)
Pingströrelsen (se d. o.) kallar sina
församlingar ”fria församlingar” icke blott för att
markera dessa församlingars frihet i
förhållande till statskyrkan utan framförallt för att
framhålla deras fulla oberoende av varje
kyrko-el. samfundsorganisation. 3) I Tyskland
betecknar uttrycket Freie Gemeinden vissa redan
på 1840-talet under rationalismens inflytande
uppkomna föreningar el. församlingar, som
trädde i opposition mot den protestantiska
ortodoxien och ville hävda förnuftets rätt även i
trosfrågor. En förening av rationalistiskt
sinnade präster och lekmän, vilken kallade sig
Lichtfreunde, bildades i Sachsen 1841, men den
första egentliga ”fria församlingen” bildades i
Königsberg 1846 av en pastor Rupp, som
blivit avsatt från sitt ämbete på gr. av
rationalistiska åsikter. Rörelsen växte efter hand
betydligt men blev på gr. av sina politiska
tendenser strängt övervakad av myndigheterna.
1850 förenade sig rörelsen med de s. k.
tyskkatolska församlingarna, en katolsk
motsvarighet till Freie Gemeinden. Sammanslutningen
kallades Religionsgesellschaft freier Gemeinden.
Efter de svåra förföljelserna i början av
1850-talet reorganiserades rörelsen 1859 till Bund
freier religiöser Gemeinden in Deutschland, och
detta förbund uppgav all bibel- och Kristus-tro.
Församlingarna urartade efterhand till rena
fri-tänkareföreningar. På 1890-talet, då
tillbakagången på allvar började, räknade rörelsen o.
20,000 medl. i sina församlingar. N.J.N.
Frigel, Pehr, tonsättare (1750—1842). Fil.
mag. i Uppsala 1776, ingick F. senare i
ämbetsverken, men ägnade sig samtidigt åt musik och
blev 1796 Musikaliska akad:s sekreterare och
var dessutom 1814—30 lärare i musikens
teori. Som tonsättare har F. främst framträtt
med oratoriet ”Försonaren på Oljeberget”. G.M.
Frige’ll, Anders, klassisk filolog (1820—
97), docent i latin vid Uppsala univ. 1854, e. o.
prof. 1882. F:s skrifter omfatta bl. a. mycket
använda skoluppl. av Livius (1871 ff.),
kommentarer till Cæsar (1858—59) och Horatius
(1870), ”Livius som historieskrifvare” (1880)
samt ”Om bibl.-kataloger” (1864). W.N.
Frigg (med nordiskt inskott av gg, — fhty.
Friia i en av de Merseburgska galdrarna,
lango-bard. Frea i en stamsaga, samma ord som
sanskr. priyä, den älskade, makan, besläktat
med vårt lånord fria), fornnordisk gudinna.
F r i g g a är en av äldre skalder, t. ex.
Tegnér, brukad biform av samma slag som Iduna
för Idun, Valhalla för Valhall o. s. v. — I den
fornvästnordiska mytologien, liksom stundom i
övrigt (t. ex. i den langobardiska), uppträder
F. som Odens maka, är moder till Balder och
bor bl. a. i Fensalir (”träsk- el. havssalarna”).
I Vaftrudnismal rådfrågas hon av Oden. Av
Loke beskylles hon liksom Freja för
lättfärdighet. Sin make bedrager hon stundom
genom list el. osanning för att skydda sina
favoriter; så i Grimnismal och i den langobardiska
sagan. Hennes största sorg blir sonen Balders
död. Liksom Freja, med vilken hon har
åtskilligt gemensamt, anropas hon av kvinnor vid
barnsbörd och för ofruktsamhet. Att hon
varit dyrkad i Sverige, framgår bl. a. av
ortnamnet Friggeråker i Västergötland, där också ett
Odensåker uppträder (detta landskap var i
Sverige ett centrum för Odensdyrkan), samt av
det folkliga sv. namnet Friggerocken om Orions
bälte. — Hennes namn ingår i fredag, som är
en utomnordisk övers, av lat. dies Ve’neris. —
F. är knappast, åtm. med detta namn, en
inhemsk gudinna utan har sannolikt tillsammans
med Odenskulten invandrat till Norden. —
Litt.: H. Jungner, ”Gudinnan F. och Als
härad” (1922); E. Wessén i ”Studier i nordisk
filologi”, 14 (1923). E.H.
Friggeråker, s:n i Gudhems hd, Skaraborgs
län, n. om Falköping; 13,oo kvkm., därav 12,98
land; 472 inv. (1931; 36 inv. pr kvkm.); 9,o«
kvkm. åker (1927; 69,8 °/o av landarealen),
ingen skogsmark. Inom F. en del av Mössebergs
vattenkuranstalt. Egendom: St. Bäckabo.
Pastorat: Falköpings stads- och
landsförsamlingar, Torbjörntorp, F. och Luttra, Falköpings
kontrakt, Skara stift. J.C.
Frigida’rium (lat., till fri’gidus, kall), avkyl
ningsrum i fornromerskt badhus.
2) Kallrum i drivhus (se d. o.).
— 343 —
— 344 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
