FRIHETSTIDEN skyldiga smittohärdar, där rena förbrytare, förkomna individer, sinnessjuka el. blott fattiga och elända av båda könen stuvades samman i trånga kyffen. På 1700-talet uppstod en strävan att förbättra de urusla fängelseförhållandena. Särsk. engelsmannen John Ho-ward (se denne) och kväkarsekten ha här utfört ett betydelsefullt arbete. Tanken att straffets uppgift är att förbättra brottslingen (se Förbättringsteorien) vann nu insteg, man skilde de olika elementen i fängelserna åt och införde för de verkliga brottslingarna cell- el. isoleringssystemet, även kallat Philadelphia-systemet. Då en längre tids fullst. isolering visade sig menlig för åtskilliga personers kroppsliga och andliga hälsa, övergick man till det s. k. tystnads- el. si-lence-systemet: fångarna vistas under natten i enrum, men arbeta under dagen tillsamman, ehuru under sträng tystnad . (silence). Tyst-nadssystemet har nu allmänt avlösts av ett nytt sådant, det s. k. irländska el. progressiva systemet. Enl. detta lindras f. gradvis efter tidens gång och fångens uppförande för att sluta med villkorlig frigivning (se d. o.). I modifierad form användes numera detta f.-system i Sverige. E.S-n.; E.K. Frihetstiden, beteckning för den period i Sveriges historia, som sträcker sig från Karl XH:s död 1718 till Gustav III:s statskupp 1772. Uttrycket är tidigast känt från M. Bruzelius, ”Sxverges historia för ungdom”, 2 (1827). C. Frihetsår, den tid, under vilken skattefrihet åtnjutes för en anläggning. F. förekommer numera endast i fråga om innehavare av kolonat och kronotorpare i Norrland och Dalarne. Tiden är begränsad till 15 år. Befrielsen gäller såväl utskylder till Kronan som annan allmän tunga. A.Vr. Frihjul el. fritt hjul är ett hjul, som genom en enkel manöver kan fastkopplas till el. frigöras från sin axel. Benämningen har överförts på den anordning, varmed t. ex. bakhjulet på en cykel (se d. o.) frikopplas och fastlåses till den drivande axeln. Denna anordning kallas även f r i h j u 1 s n a v. På senaste år har f. även anbringats på bilar. Avsikten härmed är, att i utförsbackar el. då farten nedsättes, motorn ej skall behöva följa med i den snabba rotationen utan automatiskt ”bli efter” och arbeta i långsam tom-gångstakt, till dess den åter får gas. Härigenom uppnås bränslebesparing och minskat slitage av motorn. I fig. visas en f.-konstruk-tion på en amerikansk bil av 1931 års modell. E är en muff på den drivande axeln från växellådan. Muffen är räfflad på utsidan och uppbär det skjutbara kugghjulet C och f:s dri vande del F. Den drivna delen D är förbunden med kardanaxeln. Själva f.-anordningen består av en vanlig rullspärrkonstruktion mel- Frihjui på automobil. lan F och D. Genom att draga spaken B åt ena el. andra hållet kan man ant. sätta f. i funktion (läget på bilden) el. låsa det därigenom, att kopplingskugghjulet C ”kuggas in” med drivna delen D. I båda lägena hindrar ett fjäderringslås H och en fixeringsfjäder G f.-spa-ken att ligga an mot C och orsaka onödig friktion och slitning. Vid backning skall f. ej kunna fungera. För att då slippa att draga både på spaken B och växelspaken finnes en pinne A, som, då den föres åt h. på bilden, skjuter B och C till låsläget. A erhåller denna rörelse från backhjulet i växellådan (prickstrecket på bilden), vilket vid inläggning av backväxeln föres bakåt, d. v. s. åt h. på bilden. Då man efter backningen skall köra framåt och åter vill använda f., lossas detsamma med spaken B. — Oaktat vissa nackdelar införes f. alltmera som standardutrustning. v.S. Frihult, rund spira av furu, 1 å 2 m. lång, försedd med tågstropp i den ena el. båda ändarna. Anbringas ss. skydd mot skamfilning av ett fartygs bordläggning. För samma ändamål användes även f e n d e r t (se d. o.). T.Hrn. Fri idrott, allmän idrott, gemensam benämning på idrottsgrenarna löpning (gång), hopp och kast (se Idrott). O.K-gh. Friis [fris], dansk adelsätt, kallad F. från Hesselager, ”de sorte F :er” el. ”Tre-Egern F :erne”, efter de 3 svarta ekorrar, den förde i sitt vapen. Ätten utslocknade på mans-sidan 1716, på kvinnosidan 1763. C. 1) Johan F., ämbetsman (1494—1570). Efter resor och studier i utlandet blev F. 1524 sekreterare hos Fredrik I och fick ett stort inflytande. Han verkade sedermera för Kris — 355 — — 356 —